separationsångest från mitt barn....

Hej Maria! Jag känner likadant ibland, mest var det nog så de första veckorna när folk (släkt å vänner) kom på besök som mest. Men jag sa ifrån att "nu räcker det, nu måste hon få vila" och faktiskt så respekterar de det då. Det är väl man själv som känner sig lite "hemsk", för man vill ju samtidigt att ens nära å kära ska få "klämma och känna" på det lilla underverket. Men jag sa ifrån mig besök de första två veckorna helt (förutom far/morföräldrar + syrran då) för jag orkade helt enkelt inte med det själv. Nu går det bättre när vänner å bekannta vill hålla i henne, dels så har jag börjat lära känna Julia mer och dels så vågar jag lita på att andra fixar det också. Men visst, hon har blivit förkyld redan en ggn vid 4 veckors ålder bara för att en förkyld vän ville hålla i henne - det gör jag aldrig om igen än så länge när hon är så pass liten som hon är... Och om nån bara skulle vilja ta henne ifrån mig när jag ammat och hon inte hunnit med att rapa å allt det där, så säger jag "vänta en liten stund sen kan du få hålla henne". Det gäller som sagt att sätta gränser från början! Och särskilt de allra första veckorna/månaderna!!! Lycka till!