Hur mycket är era killar borta?

Det jag tycker är tråkigt är att männen inte vill prioritera barnen De missar så mycket! Barnen behöver också sin pappa! Jag tvingar inte min man att vara hemma, han vill vara med sin son så mycket kan kan. Han längtar så mycket efter sin son, när han är borta, att han måste titta på foton i sin palmpilot

Sen ska vi båda naturligtvis få komma iväg o träffa vänner osv ibland. Maken brukar träna en gång per vecka (jag booorde träna men är för lat). Vi går ut med vänner en gång varannan vecka ungefär. Att vara hemma resterande tid är självvalt och något vi båda njuter av! Sedan två veckor är maken nu pappaledig och ska vara det i 8 månader.  Åh vad han har längtat. Jag är jätteglad för att mina killar får tid ihop, men saknar samtidigt min son otroligt mycket! Det är tufft att vara ifrån honom!

Min sambo jobbar 10-15 timmar/dag och sen håller han på med pistolskytte. Tisdagar är träningsdag, 18.00 - 21.00, och sen tävlar han lördagar och vissa söndagar. När han tävlar åker han tidigt på morgonen och kommer hem vid 17-snåret på kvällen...

Min man är hemma varje dag kl 16.00-19.30

Vad han gör sedan på kvällen är hans ensak.
Jag tror inte barn förstår att vuxna i bland måste prioritera annat först, så då löste vi det på detta sätt.

Men sen är det ju en helt annan sak att aktivt välja att vara borta från sina barn, för att man faktidt vill göra något annat.
Ta och följ med när det spelas golf!

Min lilla kille är på dagis mellan halv 8 och halv tre, han är alltid jätteglad när han skall dig, och blir ledsen när jag hämtar honom igen. Tror starkt att något är lurt där.

hehehe

hej min sambo är borta mycket, men mesta dels är det pågrund av jobbet. han jobbar nästan jämnt över och oftast 6 dagar i veckan. han jobbar skift så varannan vecka när han jobbar kväll, så jobbar jag förmidda. när jag jobbar så tar han hand om barnen, så han vill gärna umgås med barnen. vi försöker att tras om att gå ut och festa m m, men i bland känns det ändå som om man är ensamstående, för att han jobbar så mycket och att vi aldrig träffas.

Min man försvinner ut varje kväll, träning, polare, tvätta bilen ja alltid är det nå't. Jättetråkigt att alltid behöva sitta ensam hemma på kvällarna efter att lillstumpan kommit i säng.
Han är ett ganska stort ego å hans vilja går före allt, ibland försöker han även planera vad jag ska göra å inte göra å när jag får göra det...
Är sååå trött på det....

hmm ja min man driver åkeri med sin far och bror
så ni kan ju gissa hur mycket min sambo är borta eller hemma

Min man jobbar heltid 6-14.30 så han är hemma från 15.00 tills han somnar. (runt 23 tiden)
Kanske är borta max en kväll var tredje vecka och kanske en helgdag i månaden.

Han golfade massor innan vi träffades plus mc osv.
Men jag har ställt krav på honom, samma krav som ställs på mig. Dvs att barnen ska få växa upp med oss. Inte med en trött och utsliten mamma eller pappa för att partnern låter den andra förälderan ta allt ansvar.
Man kan inte skaffa barn ensam, det krävs två.

Visst ska man ha egentid, men se till att även du får egen tid isf.

min man jobbar 8h om dagen ibland mer vilket de lär att bli i sommar när de är semestertider
sen tränar han fotboll två gånger i veckan är då iväg ca 2timmar och så match en gång i veckan då ärr han iväg i ca 5h
sen är han hos kompisar ibland, men jag känner inte att han är väg förmycket vi har tid tillsamans också som en familj och bara han och jag + att jag också har tid för mig själv
de som är viktig enligt mig de är att man båda har egen tid+ hela familjen + bara två vuxna och så givetvis träffa vänner också

lycka till

Anonym (ensambo)... det var som om jag skrivit allt det du skrev, kände igen mig i vartenda ord....
Enda trösten iallt elände är att man är inte ensam om detta.

jag träffar min man ca 2h om dan vaken tid. han jobbar varje natt och går i skola på dan. på lördagar spelar han fotboll så då e hela dan borta där och på söndagar ses i kanse 4-5h...

Tack för alla svar det uppskattas!! Ska faktiskt låta han läsa detta när han kommer hem....

anonym (en till):
jobbigt.. :/
han är så att om han ska göra något hemma, typ tvätta, diska städa ellr något, vilket jag gör 99% av gångerna samtidigt som jag tar hand om barnen, så måste jag BE honom om det. och ofta om jag ber honom om något säger han bara "jag gör dte sen" för det är ALLTID något som måste fixas på datorn.
Har även försökt förklara att jag inte vill behöva BE om hjälp hela tiden utan att han borde se det som självklart att hjälpa till att sköta hemmet och ta hand om barnen. Och att det inte handlar om att hjälpa MIG vilket han säger att han gör, utan att det handlar om att han ska ta hand om SINA BARN.Och det borde vara en självklarhet.
Men jaghar gett upp. Måste jag be honom om hjälp för att han ska kunna lyfta på arslet eller stanna hemma så får det vara.. då gör jag det hellre själv. (och även om jag ber honom så är det ju inte säkert han gör det, oftast får jag göra det själv om jag inte vill vänta två veckor..)

sorligt men sant..

Önskar bara jag kunde få honom att förstå..

Min sambo jobbar tre kvällar i veckan och spelar poker 1-2 kvällar i veckan. Så vi ses ungefär 2-3 kvällar i veckan.

Nu ska jag oxå börja jobba kvällar och då blir det mest de kvällar som han är ledig så.... Nice. Vi kommer att ses 1 kväll i veckan resten av sommaren! Men men, jag hoppas att det är en övergående period.

Jobbigt? Ja, men som sagt, det kan ju inte vara för evigt

Det viktiga är ju ändå att han verkligen längtar efter de kvällar som vi ses och att han prioriterar mig framför allt annat! Visst pokern är väl en hög prioritering, men det gör mig inget, bara jag vet om det ett par dagar i förväg!

Jag har också bott med en kille som alltid spelade golf hela säsongen. Jag var själv jämt. Skittråkigt. Vi gjorde slut, var faktiskt bidragande orsak att vi aldrig gjorde något tillsammans.
Om man ska vara rättvis, vilket kanske inte är vad du är ute efter eg, men iaf, kan man inte dela upp tiden som blir över när han har tagit sig till och från jobbet? I tre delar, så att ni får lika mycket fritid vardera och en tredjedel är den tid ni gör något tillsammans på? Lite trist, men jag blir helt upprörd över att han verkar lämna dig själv så mycket med spädisen. Hur kul är det? Dessutom behöver väl du också göra egna saker, sova, vara med kompisar, träna, läsa, eller vad du nu vill göra. Han har ju sin arbetstid på dagen och det kan man ju säga att du har också. Det är det du får betalt för iaf, hopppas du förstår mig rätt.

"ensambo?" du verkar ju ha det helt gräsligt! Och ni andra, den tid era killar är hemma, hur hinner ni både dela lika på hushållsarbetet och umgås? Eller är det ni som gör 90% av arbetet med hem och hushåll också? Om ni inte vill bli bittra, utbrända, söndervärkta kvinnor om en femton år föreslår jag att ni genast kräver att era män växer upp och beter sig som vuxna. Släng ut dom annars. Eller ta betalt för den pensionatsservice ni tillhandahåller! Har ni barn förstår jag att det inte är så självklart att slänga ut mannen hur som helst, men desto lättare att kräva att han tar lika ansvar för hem och familj. Sluta ursäkta dem och kräv den respekt ni förtjänar! Det var faktiskt länge sedan en tråd gjorde mig så här ledsen.

Kan inte låta bli att hålla med anonym (fy vad dåli)

Man skaffar barn tillsammans, och det är bådas ansvar....ni måste kräva att dom också ger av sin tid. När man får småbarn kan man inte riktigt fortsätta som man gjorde innan, barn tar tid och det är inte meningen att bara en förälder ska ägna den tiden åt barnet.
Min man höll på mycket med musik innan vi fick barn, men han insåg rätt fort när bebísen kommit att det fick han lov att ge upp för en tid framöver. Man kan ta upp sitt fritidsintresse igen när barnet blivit lite större.
Nu säger jag inte att han ska slut spela helt, men man måste dra ner på sina fritidsaktiviteter när man har barn. Och det är inte bara den ena som ska ha egen tid, båda ska ha lika mycket.

Tycker att det verkar helt fel att han bara går tidigare från jobbet för att spela golf....är golfen viktigare än hans eget barn???? Nej snedvriden prioritering tycker jag!!!
Dessutom behöver man som nybliven mamma också får stöd och avlastning, det är jättteviktgt att man får någon/några timmar för sig själv emmelanåt, annars kan jag lova att förhållandet kommer att haverera, det var det nära att göra för oss ett tag.

Usch, blir arg när jag läser detta, barn är ingen pryl man skaffar för att ha bara när det passar en själv, barn har man alltid och man ska ta sig tid att vara med dom, då inser man snart hur mycket de berikar ens liv!!

MIn gubbe spelar golf en dag i veckan PLUS då de har kundaktivitet (spelar golf då givetvis). Så vanligtvis i 9 av 10 fall ryker en dag per helg till hans golf. Till  vardags är han borta 08.00-17.00.

Och för mig är det ok. Han har dt som hobby, och det är en säsong om året. Inget jag hoppar jämföota för, men accepterar. Hade dt varit omvänd situation så hade han säkerligen tyckt som jag

Dte som kan vara jobbigt är att ibland verkar denna golfen blivit hans religion, hans Gud. Man vågar inte kommentera han "golfande" - då jäklar!

Nåväl, imorgon börjar min utbildning och är hela helgen (jojojo visst vart det stooora ögon och lite småsurt) - det ska bi kalas kul. Han ska ha pojkarna två hela "arbetsdagar", det ska bli skönt att få komma bort lite.

En tanke slog mig - ni som e anonyma, är det för att man skäms över att man har/är så snäll, att man skäms för att man på ngt sätt accepterat att gubben e borta så mkt....?