Bitter, uppgiven, ledsen FY!

Stor varm kram tjejjen vet precis hur det känns

precis så kände jag alla fick barn utom vi..... sen en dag kom det det stora + å  med det en ängel (han är min ängel trots att han lever) som varje dag ger mg kraft. min älskade son.

Kramar om från en som vet vad du går igenom

ett plus är att du inte behöver gå upp mitt i natten för att försöka få ett barn att sova som är vaken utan rimlig anledning.

du kan styra ditt liv utan att tänka på konsekvenserna utom din partner

du behöver inte ta dig igenom utbrott i Ica för att ett barn VILL HA GODIS

du behöver inte komma in i ett rum och upptäcka att det är fullt med bajs på väggarna

du behöver inte torka upp kräks från kuddar

osv osv osv

massa kramar från mig

educated ninja

Jag tror att de sakerna du listade är ngt alla ofrivilligt barnlösa skulle med glädje gå igenom bara vi fick våra efterlängtade barn!!!

Vet du vad... Jag tror TS vill göra precis allt det där som du beskriver. Det är en anledning till att man vill ha barn.

TS - Jag tror man kommer till en dag och en punkt i sin sorg då den måste få ta plats för vad den är och faktiskt andas egoism. Jag tror inte livet blir skadat på sikt bara för att man avskyr en liten stund. Jag mådde så mycket bättre den dagen jag helt valde bort barn. Såg knappt åt dem då de var i min närhet - de var ointressanta. Och först då kunde jag gå vidare och älska dem för de personer de är istället för de barn jag saknar. Idag finns det barn i min närhet som betyder mycket för mig men jag är inte längre den som slänger mig runt barnen. Jag är idag en kvinna fylld med så mycket mer än barnlängtan. Jag önskar du en dag kommer dit igen.

jag tror det jag också, men man kan ju alltid försöka vara liiiite positiv

Angla

Men så är det för mig med min svägerskas barn. Den lille satte dem i mitt knä bara 9 timmar gammal. Han har blivit en liten person för mig, inte bara ett barn jag aldrig kan få. Det har varit jättebra för mig. Jag är också mycket mer än barnlängtan men jag är trött på ATT den fortfarande tar så mycket plats. Det tar energi som jag önskade att jag kunde lägga på annat, på min man, på mig själv på vårt liv.

Men välja bort barn kommer jag aldrig göra, aldrig någonsin. Någon dag kommer jag bli någons mamma......

och Ninja

Det är gulligt tänkt men jag stod faktistk häromdagen och torkade just barnbajs från golvet, från vårt lånebarn som inte fattat att man bajar i pottan och ingen annanstans
Tyckte det var helt ok, hade nog gjort just allt det du radar upp, precis som Angla sägerr

Linisen. Sorg kan ta sig många uttryck. Som du skriver en del omger sig med barn, andra väljer bort att umgås med barn för att rädda sig själva så att säga. Jag tror det är individuellt. Det är inte egoistiskt att vilja må bra....

I vårt fall har vi valt att inte göra IVF, eftersom jag känner mig psykiskt dåligt rustad för det. Det verkar krävas väldigt mycket av en mentalt, och om det inte går vägen upprepa proceduren till man är helt knäckt psykiskt. Det känns som att om det inte funkar, blir jag knäckt. Jag måste må bättre och ha läkt min sorg innan jag ger mig på detta (om vi nu nånsin gör det)Om vi inte blir med barn, känns det som vi direkt går på adoptionsalternativet istället. Men återigen är detta individuellt, och man gör som man känner passar en psykiskt.

Hej!
Här kommer en stor uppmuntrande kram fran ännu en som förstar vad du gar igenom. Aldrig nagonsin hade jag trott att jag skulle behöva ga igenom det här (IVF...) och aldrig hade jag kunnat gissa hur det känns att inte kunna fa barn pa egen hand..
Kram.

Jag skulle ge min vänstra arm för att få göra alla de sakerna

TS
Förstår hur du känner och vad du menar. Du har helt rätt i att det ibland kommer som slag i ansiktet och jag tror att det beror på att vi lägger ner så mycket kraft på att vara kavata och starka...verkligheten hinner ifatt.
Kram

Kramar om, och håller tummarna. (vet vad du går igenom)