• Lillalind

    När börjar man sörja

    Idag är ingen bra dag. Vissa dagar är bättre och andra är sämre. Jag undrar egentligen om sorgeprocessen börjar tidigt eller precis när man avslutat sina sista försök. För mig känns det som den börjat, även om vi inte gjort några behandlingar. Redan efter 1,5 år alltså. Det blir nog inga barn för oss, har vi insett. Men än hänger vi kvar även om sanningen börjar uppdagas..

    Vi bestämde tidigt att inte utsätta oss för IVF-svängen med den fysiska och psykiska smärta det innebar med ovisst resultat och ska gå på adoptionsalternativet i stället, med garanterat (nästan) resultat.

    Men sorg finns ju ändå på något sätt. Som kommer succesivt och parallellt med försöken att bli gravid. Det är ju inget som startar hux flux.

    I vänskapskretsen passar man inte längre in nånstans känns det som. Vänkategori A har barn och man känner sig utanför deras gemenskap med bebissnck hit och dit. Vänkategori B har inga barn - men är desperata singlar som är ute på nattklubb varje natt och raggar lämpliga barnafäder. Inte heller där hör man hemma.

    Och det mest bittra är att kategori B - singlarna, kommer köra om oss med råge. De flesta av våra kategori A-vänner hörde till kategori B redan när vi gifte oss och började prata om barn.

    Om ett par är vi troligen fortfarande på ruta 1 medan dagens singelvänner sitter hema med barnen....

    Ja idag är ingen bra dag. Tur att det kommer bättre...

  • Svar på tråden När börjar man sörja
  • sabia

    jag förstår precis vad du menar. många av sitter i samman situation.
    kram på dig å ta väl hand om dig. det blir bättre dagar, jag lovar dig.

  • Kaktusen

    Beklagar sorgen. Men adoption då?

  • Lillalind

    Tack så mycket för stödet!

    Jo adoption är ju en process som får (måste) ta tid. Det går inte på en kafferast att bestämma tid för adoption, utan det krävs år av reflektion (för många men inte för alla) osv. Sedan när man fyllt i ansökan tar det ytteligare låååååång tid, så ja, jag gissar att våra singelvänner ändå kommer vara före oss med barn. Men jag vet ju att vi får barn till sist, men ändå går de flesta igenom en sorgeprocess när man inser att man är infertil.

    Det handlar inte så mycket om förlusten av ett bio-barn, ett adoptivbarn älskas lika mycket.

    Det som man sörjer är nån slags illusion av kvinnlighet/manlighet. Man har tappat sin "funktion" som människa. Det är mycket existensiella frågor mer man bearbetar under sorgeprocessen.

  • Truls06

    Hejsan!

    Håller helt med. Idag är tant-dag och dom dagarna är alltid värst! Jag och min man har sagt att vi inte heller vill köra IVF-svängen utan gå direkt till adoption. Vi har sagt att vi antagligen vill starta hemutredning till hösten/vintern.

    Jag håller med om singel/barnlösa-vännerna. För dem verkar det ju så enkelt att skaffa barn. De blir gravida, är gravida i 9 månader och sen ploppar ungen ut. Varför måste vi ta den jobbiga vägen :( MEN på något sätt ska vi få små fötter som tassar i det här huset :)

  • Lillalind

    Tack.

    Ja idag känns allt mycket bättre! Man har sina negativa dagar
    Idag har jag ÄL så vi jobbar på. Sex har blivit så tråkigt och förutsägbart när man måste ha det på såhär betämda tider. Var tog spontaniteten vägen?

    Igår kväll var vi och hade picnic i parken med två vänner som har en 1,5 årig son. Jag älskar barn men ibland kan det bli jobbigt, speciellt igår när jag var så pessimistisk. Men så fort jag såg den lille parveln så var all ångest och oro bortblåst, och vi hade hur kul som helst. Allt kändes genast bättre då. Barn kan verkligen få en att bli på bättre humör när man är nere.

    Jag absolut det verkar så enkelt för en del med att få barn, det går hux flux "ouuups vad hände?" liksom.

    Jag har en singelvännina som är lite äldre (ca 37 år). Hennes barnlängtan var stark, men hennes barnlöshet kom sig ju av hennes singelskap.

    Då en dag ringer hon och säger jag är gravid. Det visar sig att hon haft ett ONS, de skyddade sig inte och hon blev gravid Hon ska behålla (visst det kan man ju diskuttera, tycker det är lite fult av henne att medvetet lura honom). Men jag hade oxå behållt i henne sits tror jag.

    Jag menar: hur i sjutton kan vissa kvinnor vara så fertila att de kan en dag bara gå ut på krogen ha ett ONS och bli gravid. Vi har säkert haft sex 250 ggr detta året och medvetet under mina ÄL. Medan hon som dessutom är 37 år, har kanske sex med olika män 4 ggr detta året, och inte kartlagt sina ÄL-tider, hon blir minsann gravid och inte jag?

    Jaja, livet är orättvist, hade alla vart så fertila som hon så hade världen nog överbefolkats ändå hihi

  • Bliglin

    Jag lider med dig Lillalind! Och med mig själv

    Vi sitter i samma båt. Och det är väl bra att detta forum finns, så kan vi turas om att ro åt varandra när det känns som tyngst.

    Jag fick mens idag. Fy fan, det känns så j-a jobbigt och jag har haft gråten i halsen sedan 12-tiden idag. Jag kan inte säga att jag hoppades mer just denna månad, för jag hoppas på max alla månader. Men denna månad TRODDE jag att jag KANSKE var gravid. Känner mig så lurad av mig själv. Fattar inte hur jag lyckas lura mig själv att tro att jag är gravid gång på gång efter så många år. Jag kanske måste öva mig själv i "negativt tänkande" så jag slipper bli så besviken varje månad

    Lustigt med din 37-åriga väninna. Det ger ju hopp! Och trösta dig med att hon kanske hade maximal tur! Vem vet, Hon kanske inte haft ÄL på många månader innan just denna graviditet kom till!?

    Så försöker jag i alla fall tänka. Man har 20 procents chans varje månad, statistiskt sett. Men kan ju också välja att se det som att man har 100 procents chans var femte månad. Kruxet är ju bara att man inte vet NÄR chansen infaller. Det betyder väl. i min ålder (35 år) att jag kanske har chans att bli gravid 2 gånger på ett år. Jag har således misslyckats 6 gånger totalt sett de senaste tre åren. (föredrar att tänka så istället för att tänka att vi misslyckats 36 gånger )

    Nu håller jag tummarna för att du ska plussa efter denna ÄL!
    Jag ska försöka plussa om en månad

    Kram från Bliglin!

Svar på tråden När börjar man sörja