Har du sagt ´Håll käften´ åt ditt/dina barn?

Självklart är det inte acceptabelt att göra det. Men jag kan tycka att det är förståeligt. Ingen är fullkomlig, alla kan tappa tålamodet totalt och jag får nog säga att det om det händer är bättre att man skriker än att man tar ut ilskan på annat sätt.
Sedan tycker jag nog det finns värre saker än att skrika håll käften. Jag har hört en del föräldrar säga till sina barn att de är korkade och att de inte står ut med dem, vilket för mig är en helt annan sak. Håll käften är ett uttryck för desperation, att säga något nedsättande är värre.

Nej (men det har varit nära) däremot har jag skrikit "håll tyst".

beror väl på hur man säger det, i vilket sammanhang och hur gamla barnen är
Till tonåringar som är skrikiga och pubertetsgalna tycker jag att det många gånger kan vara befogat. Till ett litet barn på ett par år som gråter och tjurar - nej...

I min familj när jag växte upp hade vi ett ordförråd som gudarna skulle gråta över Men vi använde orden med största kärlek till varandra.

Men, så tycker jag. Jag tror att man använder de ord man har i sitt ordförråd och som ligger närmast till hands. Ibland låter det värre än det egentligen är
För den skull så ska jag inte överösa mina framtida barn med de värsta svordomar osv. jag känner till. Det bli bus-morfars jobb

Har aldrig sagt så och tänker inte göra det heller.

Sån ton används inte här hemma.Inga svordommar eller elaka kommentarer,på så vis funkar min dotter väldigt bra med och använder en bra ton och aldrig svordommar heller.

Här har det hänt några få ggr de senaste åren, inget barnen mått dåligt av, de vet ju att de gått alldeles för långt när det händer. Har då bett dem lugna och tysta ner sig utan att det funkat eftersom de gör allt för att överrösta varandra, bara hänt i bilen dessutom så man blir både döv och okoncentrerad.
Mår inte så bra av det själv däremot när det går så långt att man får rya i så, man känner sig misslyckad liksom..Det är ju inget man vill säga till sina barn.
å tycker inte det är trevligt säga så till någon, men som sagt, med två pubertetskillar som gör allt för att reta gallfeber på både varandra och en själv så får man nog ibland.
Inget jag behövt göra när de var mindre.

än så länge har det inte hänt och jag hoppas verkligen att det inte kommer hända.. men jag brukar be honom att "stänga foderluckan" :/

Nej, men jag har velat - ofta!!

Nej, det hoppas jag att jag aldrig kommer att göra.

oscar är bara 19 månader och pratar ju inte än
hoppas inte jag kommer göra det men man vet aldrig.

jag sa faktist en gång "NU FÅR DU VARA TYST" i storkedjan

han hade gnällt oavbrutet och jag hade lågt socker,(diabetes, humöret är INTE på topp då) det var milslånga köer och det fick jag dåligt samvete över, men blev faktist irriterad på kärringen som skulle glo så förbaskat på mig då, som om jag slagit honom, men det kanske hon ansåg att jag hade genom att säga så.

jag blir snortokig på min ettåriga son på morgonen! Han vaknar och är jätte pigg och 40minuter senare är han trött igen och skriker och gnäller och drar i en precis hela tiden. Inget är bra! Jag får sådan huvudvärk. Om jag lägger honom får jag brottas med honom och det tar ca 1timme innan han somnar.
Händer ofta att jag säger nu "slutar du!" eller "nu håller du käften jävla unge!" i stundens hetta. Han fattar inte vad jag säger, reagerar inte på det utan vet redan att jag är irriterad på honom.
Jag gör verkligen inte rätt men kan inte behärska mig. Det är jobbigt att höra honom skrika och gnälla, jag får huvudvärk och vi hinner inte göra någoting. Det är bara att kliva upp, äta och lägga sig igen...bara det är frustrerande.

Ja det har jag.

Grejen med föräldraskap är inte att göra rätt alla gånger utan att visa barnen hur och vad man gör när det blir fel.

Kräver man att det alltid ska göras rätt och sägas rätt uppfostrar man ögontjänare och fördömande människor. Det är inte min ambition utan att de ska bli förstående och sympatiska. Då måste man få göra fel ibland för att det ska bli rätt i det långa loppet.

Ja det har jag, dock aldrig i särskilt upprörd ton. Det har mer varit att min ena tonåring hamnat i en tjat-lopp och jag till slut sagt -Men på riktigt, zip it, håll snattran, knip igen, håll käften. Jag är heeeeelt ointresserad av att höra mer tjat nu, du kommer inte få som du vill ändå. Det räcker- 

Typ så.

De gånger jag varit upprörd har jag nog snarare sagt "MEN NU FÅR DU VARA TYST" och då har det snarare varit mindre barn som bara ställt sig och gallskrikit rakt ut av ilska och att man själv varit helt utmattad.

Självklart inte ok att säga något sånt och för min del inte lätt att förstå heller.

Men jag tänker att det har med ens normala språkbruk att göra. Jag skulle aldrig använda sådana uttryck någonsin, men är medveten om att det finns människor som tycker att "Håll käften" är rätt normalt att säga i vissa sammanhang. Det beror alltså helt på vilken omgivning man lever i hur hemskt det uttrycket är. 

Tycker man kan skrika håll käften. en käft är ju en mun visst!? Brukar göra det ibland när jag fått nog. Dessutom funkar det också. Barnen blir lugna.... när jag är mjuk och snäll lyssnar dom aldrig. tvärtom så skrattar dom mig rakt upp i ansiktet 

Aldrig. Det har jag lovat mig själv och hållit. 

Jadå och sonen har sagt det till mig. Vi kan svära också, men ingen mår dåligt av det. 
Vi har humör och kan nog vara rätt högljudda när vi blir arga/upprörda hemma. 
Men är jag riktigt förbannad, då är det sänkt röst och då vet både sonen och sambon att jag inte är att leka med.
Men håll käften kan vi slänga med rätt ofta.

Däremot använder vi inte nedsättande ord om varandra och inte heller könsord

Jag säger ibland något till mitt barn som direkt översatt betyder "Håll näbben". Det är ungefär lika, eller kanske lite vänligare än "Håll munnen" som enligt min ordbok bäst översäts med "Håll babblan" eller "Håll tyst".
Det är för att mitt barn har käften öppen konstant, han pratar tom i sömnen.

Konversationen brukar fortsätter såhär: "Jag har ingen näbb!" - "Håll den ändå!"