• icka27

    Hur mycket ska man lägga sig i

    Min man har två barn sedan tidigare. En tjej på 18 som enbart bor hos sin mamma och en son på 16 som bor hos oss ca tvåveckor i stöten varje månad.

    Sonen har alltid varit väldigt lugn, tack och lov, men kör med sina fula tricks.
    Är det för mycket begärt att han ska hålla snyggt på rummet, dra upp rullgardinen, plocka undan i köket efter sig???
    Känner mig som en tjat kärring.
    Har ännu inte fått höra den klassiska komentaren - du är inte min mamma. Har man sämre tålamod med bonusbarnen??

  • Svar på tråden Hur mycket ska man lägga sig i
  • spikeygirl

    icka27: Ta det inte så hårt! Du frågade vad vi tyckte och vi svarade. Det är klart att du passar som bonusmamma! Men du måste insé hur det är att vara TONÅRSmamma också.

    Arbeta med dig själv! Försök att inte låta dig själv må dåligt av hur någon annan vill ha det i sitt rum. Se det så här; hur skulle du känna det om någon gick in i ditt sovrum och sa att "så och så ska det vara här, för det trivs JAG i!". Vi är alla olika och måste lära oss att acceptera våra egenheter och olikheter.

  • kanelen

    ojoj... vilka inlägg. Varför skulle hon vara en dålig styvmamma? Hon vill att pojken ska lära sig plocka undan efter sig och ha det (någorlunda) frächt i sitt rum, inte att det ska lukta gamla strumpor. Varför ska han slippa städa undan i sitt rum för att han är tonåring? Hmm..

    ... och varför ska hon arbeta med sig själv? Ska alla familjemedlemmar ha ett eget rum i huset som dom ska få bestämma över och städa när dom vill? Samarbete och en rak kommunikation är väl ett bra sätt att få ordning i denna situation. TS mår ju uppenbart inte så bra över hur det är nu. Vi kanske kan ge henne något tips istället? Mitt tips är att sätta dig ner och tala om för honom att du blir besviken (ev ledsen) när han inte visar dig respekt och nonchalerar ditt ord. Samvete finns även hos tonåringar..

  • Longwayhome

    Alltså även om man är tonåring (oavsett vems unge det är) så ska man väl lära sig hålla rent efter sig och även hålla sig själv fräsch. Det tycker jag faktiskt inte är för mycket begärt. Det skriks alltid i högan sky från olika håll när det gäller uppfostran/tillsägelser av bonusbarnen men saken är den att man säger till sina egna precis lika mycket men det ses mer som en självklarhet.


    Mamma till världens sötaste skåne-upplandsmix
  • ChicaDora

    Ang att tjafsa om vems hem det är så är det ERAT hem och självklart lika mycket DITT som sonens. Du får inte se honom som en gäst och han ska inte strunta i era regler. Däremot är det inte så ovanligt att det är så här med tonåringar...

    Om han inte orkar städa så ofta och trivs med hur det ser ut - men du ogillar lukten och att disken inte kommer tillbaka, är det självklart att ni måste kunna mötas på halva vägen! Ni får kompromissa lite, han får inga pengar innan han slängt smutstvätten i tvätten, bäddat sängen, ställt undan disken och dammsugit golvet (minst en gång i veckan/varannan vecka?). Hur lång tid kan det ta, 20 min? Sen vilken ordning han har bland sina saker är upp till honom, det kan man inte rå så mkt för.

    Dina regler gäller lika mkt som pappans och du har lika stor rätt att få dom följda. Spile roll vem som är bio eller bonus, regler är till för de som bor i huset -AV de som bor i huset. Och att städa upp det värsta och hålla det hygieniskt är verkligen inte för mkt begärt!

  • kolibri

    Har två bonussöner, 14 och 16 år. De bor i sitt hem, med oss , varannan vecka. Vi har kommit fram till regeln att de städar sina rum samt en toa var de veckor de är hos oss.Det är deras del av ansvaret för hemmet. Förut hade de en diskdag, men nu när vi har diskmaskin är det toastädning istället. Städa rummet innebär plocka undan (golvet främst) och dammsuga, eftersom det faktiskt inte är bra med alltför mycket damm överallt och skit sliter på huset. Städningen lämnar så klart mer att önska, men jag tycker också att man ska få styra över sitt eget rum. Jag har själv världens rörigaste skrivbord, så jag har inget att komma med Hos mamman är det oftast hon som städar och det tror jag är sämre, för då lär de sig inget.

    Vi får ofta pusha på så att städningen blir av, men de gör det utan nåt vidare gnäll. Tror det handlar mycket om att få fram en känsla för att vi i hushållet måste dela på ansvaret för allt som måste göras. De ser ju vad vi vuxna gör.

    Det ligger alltid kläder på golvet och ibland har vi försökt förmedla att det sliter mycket på kläderna om de blir skitiga av det och måste tvättas oftare osv. Men vi gör ingen större grej av det. Men vill de ha rena kläder att ha på sig får de vackert gå ner med tvätten i tvättstugan. Sen får man kapitulera inför vissa saker och bara plocka undan äckliga glas eller blöta handdukar, om man som vuxen har ett problem med det. (så gör jag - man kan inte göra allt till en strid, utan får välja det som är viktigast, typ)

    Jag har låtit pappan föra fram de flesta "regler", tror också det blir bäst då.

    Annars är mitt bästa tips att få grabben att skaffa flickvän! Då blir de bättre på att städa och vill inte ha skitiga kalsonger framme

  • icka27

    Hm....en flickvän kanske inte vore helt fel. Då kanske han skulle duscha frivilligt oxå

  • kolibri

    Japp! Men det kan å andra sidan stinka spraydeo i hela huset istället!

  • icka27

    Man kanske ska ordna han en date.....

  • kolibri

    ...eller också inte! Utan vänta tills han fixar det själv

  • icka27

    Det skulle aldrig fallamigin att fixa en date till honom. DEt klarar han nog bäst själv. Hans kärleksliv är privat sådet rör inte mig, men visst vore det likt kul om den dagen då han kommer hem med en tjej snart är här.

  • kolibri

    Det förstår jag att du inte skulle ordna en flickvän! Det blir säkert spännande den dagen han får flickvän!

  • Isabelles morsa

    Jag har två bonusbarn( tonåringar), innan dom går hem till sin mamma så ska dom bädda upp, plocka bort skräp i sitt rum å slänga skittvätt i tvättkorgen.
    Det är inte mycket begärt.
    Men att dammtorka å dammsuga, tvätta begär jag inte, det gör jag.
    Å städar dom inte upp, så får det vara så tills dom kommer nästa gång, kan dom inte slänga tvätten i tvättkorgen så får den vara otvättade.


    Mi Corazón Isabelle
  • triss79

    Jag låter tvätten ligga när han är hos sin mamma med.
    Är dom tånåringar så ska man ju kunna ställa lite krav. DE gör ju dom på oss.

    DE vill ju ha lagad mat, rena strukna kläder, månadspeng, skjuts till och från olika aktiviteter osv... så varför ska vi inte kunna ställa lite rimliga krav på dem?? *ler*

  • Addie

    Jag är mamma i vår familj till alla barn som är hemma. Det är inget att diskutera. Mitt bonusbarn är 10 år och än så länge har det inte varit alltför mycket tjafs. (Jag har varit en del i hans liv sen han fyllde fyra) Han bor hos oss på halvtid och då följer man husets regler. Inget special eftersom jag anser att det kan få barnen att känna sig främmande.

    Livet är inte alltid lätt med bonusbarn och ex, men jag tror att om man är tydlig med reglerna så går det lättare.

    Kämpa på!

  • Impertiff

    Det är inte för mycket begärt att han ska ha ordning på sitt rum! Tycker att han gott kan hjälpa till med mer hemma än det. Det finns ju ett helt hushåll att ta hand om!
    11- och 12-åringen här hemma hjälper till med alla sysslor, precis som vi vuxna. De tvättar, städar, skurar - till och med toaletten, diskar, lagar mat osv.
    I går så tog grabben fram en kokbok och började kolla i den - han ville baka något!
    Det blidde en typ av sockerkaka som var jättegod. Han handlade ingredienser, läste recept och bakade ihop alltihopa! Så nog kan de

  • Calles matte

    Tänk vad känsligt allting blir bara för att man är bonusförälder och inte bioförälder!

    Jag kan ju bara säga att när jag bodde hemma hos mina föräldrar så visst bodde jag i mitt hem, men det var definitivt mina föräldrars hus, inte mitt hus. Mina föräldrar krävde att jag skulle hålla ordning på mitt rum, plocka undan mina grejer, lägga smutstvätt i tvättkorgen, dra upp min rullgardin på dagarna och bädda min säng m.m. Mitt rum var mitt ansvar och där skulle det vara ordning och reda, oordning fick jag ha sedan när jag flyttade hemifrån om jag så ville det. Samma regler gällde även mina två yngre bröder. Jag har aldrig ansett att mina föräldrar var speciellt stränga eller krävde speciellt mycket av mig eller mina bröder och min uppfattning är att de flesta av mina kompisar hade samma krav på sig hemma hos sig.

    Jag anser inte att en tonåring skall få styra och ställa precis som han vill, inte ens på sitt rum. Man bör få lära sig att livet är förknippat med vissa förpliktelser. Jag är rätt övertygad om att när mina kommande barn blir tonåringar (och även innan dess) så kommer jag att ställa samma krav på dem som mina föräldrar ställde på mig och som jag nu känner är naturligt att ställa på mina bonusbarn.

    Som tur är har jag en sambo som delar min uppfattning om vad som är rimligt att begära av en tonåring så vi har satt upp gemensamma regler hemma och dessa regler hjälps vi sedan åt att se till att bonusbarnen följer. För att förenkla tjatandet har vi löst det hela med avdrag på månadspengen om reglerna inte efterföljs, fungerar väldigt bra hos oss faktiskt.

  • Calles matte

    Ett litet tillägg bara.

    - Ja, jag tror nog att man (tyvärr) har lite sämre tålamod med bonusbarnen än vad man skulle haft med sina egna barn. Det är nog lättare att ha överseende med de egna barnens fel och brister. (Fast vad vet jag, min första ligger fortfarande i magen...)

  • Sarius

    Har man inte varit med i barnets liv från låg ålder är det nog svårt att vinna respekten som auktoritet.
    Tänk er in i barnets situation.
    Det kommer en människa i familjen som hon/han inte känner, och så vill man att hon/han ska lyda den personen.
    Barnet har inte valt vilken person som kommit in i dess liv.
    I sådana situationer måste nog Bio-föräldern ta huvudansvaret med diciplinering.

  • Veronica73

    Om du har problem med att han blir en annan människa när du är själv med honom och en ängel när pappan är hemma tycker jag att du ska diskutera det med din man. Sen får ni sätta er ner hela familjen och din man får säga till på skarpen att här hemma är det VI som bestämmer inte barnen och att sonen måste lyssna lika mycket på dig som på pappan...

    Regler finns för att följas och man måste nästan ha några husregler som är för allas trevnad tex att plocka undan efter sig i köket och ta bort allt från sitt rum som luktar skunk..

    (min son hade dille på att ha wunderbaums i sitt rum och det luktar inte gott när det blir olika lukter och man öppnar alla på en gång, så de får han ha i lekstugan numera)

  • Tessa606

    Måste bara säga att jag blir lite mörkrädd.. Många i den här tråden anser att barn/tonåringar ska få göra som de vill i sina rum. Håller helt med calles matte, det är föräldrarnas hus, varför ska vi föräldrar (bio eller bonus) ställa upp med tvätten, matlagning, fickpengar om barnen inte gör nåt, hur blir de då som vuxna?? Den dan de flyttar hemifrån kan de ju göra som de vill och vad häpna de kommer bli när det varken finns rena kläder eller rent porslin
    Hemma hos oss är det nog mest jag som tjatar på barnen (i mitt fall bonusar)är precis som TS rädd för komentaren om att jag inte är deras mamma så jag har bett min sambo att "tjata" han oxå..
    Kämpa på TS jag anser att du gör killen en tjänst som tjatar

Svar på tråden Hur mycket ska man lägga sig i