frestelsen skrev 2016-04-01 15:45:58 följande:
Fy va trist:( nä skillnaden på att dalta och försöka va ett stöd för föräldrarna är ju stor. Har med förståelse att man inte kan kräva att få se könet men att känna sig trygg och våga fråga om saker tycker jag man ska ha rätt till.
Slutet på min graviditet va inte kul.
Jag va 19 år och hade väldigt ont när de va en månad kvar. Pratade med mvc om det o de ignorerade mig. De sa åk in akut om du är orolig.
Åkte in akut o fick skäll för jag kom. Åkte hem med tron om urinvägsinfektion. Dagen efter fick jag så kraftiga sammandragningar och helt plötsligt kom en fors med blod. Ringde till förlossningen och sa de blöder o är 5 v. Kvar. Hon sa då, de är normalt sätt på en binda. Nu sket jag i det o åkte in iaf. Ja visst va de på g. Jag va så pass öppen att min dotter kunde komma när som. Hon hade inte vänt sig så de blev akut snitt så hon inte skulle fastna och kvävas.. fy tänk om jag inte åkt in.. så ja nästa gång jag är gravid tänker jag ställa frågor o fan ryta tillbaka om jag inte får den respekt jag förtjänar.
Ja, det var ingen kul upplevelse. Gick liksom och tänkte att OM det är nåt fel på min bebis när den kommer ut så ska jag anmäla den där jäkla människan! Kändes liksom som att det skulle vara båt fel, ultraljudet gick så fort och hon sa ju inget.
De borde väl se på könet för att kolla att det ser normalt ut? Eller kanske inte går att se några missbildningar där på ett ul.
Men usch vilket trist bemötande! På flera ställen också :( Men har fått intrycket av att alla som jobbar med gravida kvinnor blir typ avtrubbade och bara tycker att kvinnorna är jobbiga och oroar sig i onödan. Samtidigt läser man ju överallt att kvinnans instinkt oftast är rätt och att man ska lyssna på magkänslan. Lätt när man blir dumförklarad för sin oro :/
Ja, så man måste verkligen ryta i, tyvärr. Hellre trampa nån på tårna än att bebisen dör i magen. Och skulle bebisen dö i magen vill man ju känna att man gjorde allt man kunde.