Ännu en sedelärande historia ...
Det var en gång en Mamma, som hade en 4-årig dotter. En solig och varm dag mitt i sommaren ville dottern ha en glass. Visst, det gick väl bra, och Mamma tog också en. En stund senare ville dottern ha en till glass.
"Stopp och belägg!" sa Mamma. "Du har redan fått en glass - det räcker!".
Några minuter efteråt såg Mamma att dottern smög i väg mot frysen. Mamma hann precis hejda dottern innan hon öppnade frysdörren.
"Men Mamma, jag kan väl få en?!" bad dottern.
Mamma började vara less på tjatet och skickade ut dottern att hjälpa Pappa med gräsklippningen i stället. Mamma tänkte att hon kanske skulle få lägga sig och vila sin höggravida mage under tiden. Men det tog inte lång stund innan hon hörde ljud från köket. När Mamma kom in dit, såg hon precis att dottern stängde frysdörren och höll en glass i handen. Nu var måttet rågat! Mamman såg rött, tog glassen och slängde den i soporna. Hon ledde dottern vid handen till rummet och (nästan) vrålade att "Nu går du i ditt rum och skäms!". Dottern grät hejdlöst och det enda begripliga hon fick fram var "Men Mamma ...!".
"Tyst med dig! Inte ett ljud till vill jag höra! Gå och ta en glass utan lov, fast jag sagt nej flera gånger - usch!"
Åsikter, tack! Gjorde Mamma rätt, eller kunde hon gjort något annorlunda?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2006-12-05 12:04:15:
Jadå, som många redan misstänkt, så stack Pappa in huvudet strax efteråt (lätt irriterad) och frågade "Men vart tog hon vägen med min glass?"
Den dagen lärde jag mig många saker ... 
