• Stora
    Äldre 26 Jan 19:34
    14786 visningar
    8 svar
    8
    14786

    helt hysterisk vägrar byta blöja (2 ½år)

    Har en tjej på 2 ½ år som oftast är en liten ängel. Hon är så duktig "bland folk" att ingen tror att hon hemma kan förvandlas till ett vilddjur.
    Hon har alltid varit tidig med talet och jag tror att hon är väldigt smart, Hon kunde "alla" färger  då hon var 1½ år . Hon uttrycker sig som en vuxen då hon pratar och hon förstår väldigt mycket.
    "Problemet " är att hon ibland blir så arg att hon inte vet vad hon gör. Hon bara vrålar. Inget hjälper. Att hålla i famnen då blir hon galen sparkar o slåss. Hon kan bli helt hysterisk.
    Hon vägrar att tex sätta sig på pottan eller toan. Vi har legat lågt med detta men nu så blir hon helt galen då vi ska byta blöja. Så fort hon bajsat så nekar hon och springer iväg. Varför? så får man fånga en skrikande sparkande unge och försöka byta blöjan vilket inte är det lättaste. Så frågar man "Vill du gå med bajs i rumpan? Ja det vill jag! Men det kan man ju inte låta henne göra. Sen frågar man vad händer om du går med bajs i rumpan? "Då blir det svidigt!" Hon blir jättefort röd så man måste ta bort bajset direkt ändå så klagar hon på att det svider. Men hon kan inte koppla ihop det med att säga till då hon bajsat.....

    Idag tex så vägrade hon äta mat hon skulle ha "kaka" direkt (vi hade bakat på em) och jag tyckte att hon ändå skulle äta maten- åtminstone smaka. Men hon blir helt hysterisk vägrar äta, bara skriker,lyssnar inte på något utan bara vrålar. Det slutar med att jag och min man äter efterrätt utan henne och att hon går från bordet utan att ha ätit en smula.
    Sen då vi ska ta på pyamas så säger hon att " mamma du är så dum!" Jag vill inte ha dig! Och då säger jag Då får jag väl flytta då? Ja det vill jag att du gör så jag ska vara ensam med pappa och så kan mormor flytta hit" Då gör jag väl det då säger jag. Tar på ytterkläderna - säger hej då, min man är "jättelessen" och jag mimar att mobilen är på...
    Så går jag......
    Det som tydligen händer hemma är att hon säger åt min man att hon ska ropa på en annan mamma och han förklarar att han inte vill ha någon annan "mamma" efter kanske 10 min vänder det och hon blir jätteledsen och vill ha mig tillbaka. Så de hjälps åt att ringa.
    I luren hör jag min dotter . Mamma jag viilll att du flyttar hem jag viiiiiiiill haaaaa dig här!!!!! Då kommer jag hem igen då svarar jag och kommer hem efter en stund. Vi kramas och så pratar vi om att "mammor kan inte flytta från sina barn" och jag aldrig vill vara utan henne..."
    Jag kände att jag gick väl långt men vad gör man?
    Hon tänker så mycket. Jag blir rädd för hennes tankar. Hon är ju bara 2 ½år. En annan dag så säger hon helt plöstligt: Ni kanske ska byta barn! Hur då menar du svarar jag: Jo för jag är ju så dum ni kanske vill ha någon annan. Jag blir så ledsen!
    Hon är vad jag upplever jättetrygg. Hon ser vuxna som sina kompisar och är lycklig. Vi är nästan aldrig arga på henne och vi säger att vi älskar henne flera gånger om dagen ändå känner hon så.
    Jag har själv inte hört något liknande och känner mig så ställd då jag själv jobbar med barn och trodde att jag kunde endel om hur man bemöter tex trots men jag blir "svarslös".

  • Svar på tråden helt hysterisk vägrar byta blöja (2 ½år)
  • Äldre 26 Jan 19:45
    #1

    Känner igen mycket av det du skriver.
    Min andra dotter blev en riktig "bortbyting" vid ca 2,5-3 års ålder.
    Inga problem med blöja och sånt, men hysteri, skrik, låsningar mm
    Sedan kom mantran och annat kul.

  • Äldre 26 Jan 19:47
    #2

    Ta upp det på bvc, dom har bra pesonal som man kan få prata med. Hon vill nog bara ha bekräftat att hon är ert allt. Lycka till.

  • vill ha fler barn
    Äldre 26 Jan 19:49
    #3

    Du behöver hjälp. Din dotter ska inte utsättas för att se sin mamma gå för att du blir lessen över hennes utbrott. Du ska stå oböjlig för att hon ska känna sig trygg.
    Din dotter är för liten för att få bestämma själv över blöjbyte. diskutera inte med henne, blöjan ska bytas... genomför det bara utan diskussioner. Du måste sätta dig över känslorna och våga vara förälder. Du får inte bli lessen när hon säger att hon inte vill ha dig.. när du blir lessen ger du henne ett övertag hon INTE vill ha. Du sätter gränserna och hon testar dem för att se om de finns på samma ställe varje gång.
    Att hon ska ringa och be dig komma hem är att ge sin dotter för stor makt över något de inte förstår. Hon kommer att känna sig mer och mer osäker om detta fortgår.
    Att gå ifrån blöjan är en mognadssak och om hon uppför sig som ett större barn så kanske just detta har halkat efter.
    om jag var du så hade jag väntat en månad eller två med pottan och lagt ner all tid på att vara en stark mamma med tydliga gränser och varma kramar. "ramar och kramar"

  • Aunt Molly
    Äldre 26 Jan 19:56
    #4

    Jag tycker inte du ska gå henne till mötes genom att låtsas flytta mm. Det ger henne bara en felaktig uppfattning om vilken makt hennes ord har. När hon säger att hon vill att du ska flytta mm tycker jag du bara lugnt ska säga att det tänker du visst inte göra för du bor där. Däremot kan du gå till ett annat rum ett tag eller sätta dig ensam med en bok eller något. Spela inte med i hennes spel; jag tror hon testar vilket utrymme och vilken makt hon har.

    Att se mamma verkligen flytta på hennes befallning (det är ju vad hon tror) tror jag skapar stor ångest hos din dotter. Hon har inte den makten och ska inte behöva hantera det stora ansvaret (för makt medför alltid ansvar). Hon är en känslig flicka som behöver veta vilka ramar hon har att röra sig inom. Hon ska inte behöva känna sig hemsk och elak; det är ju när du "flyttar" och hon ångrar sig som om hon känner sig som ett monster! Utsätt henne inte för det! Även om hon pratar bra och funderar mycket så är hon inte så mogen som hon verkar! Hon är ett litet barn som MÅSTE göra vissa saker (som att byta blöja). Diskutera inte; visa bara vad som ska göras!

    Så lyder mitt råd! Hoppas det kan vara till hjälp!

  • Äldre 26 Jan 22:30
    #5

    Jag håller med om vad de andra skriver runt att ge henne för mycket makt - kan vara skrämmande.

    " barn i min familj har liksom din flicka varit mycket tidiga intellektuellt och språkligt och båda två har inte hängt med känslomässigt... Eller de har snarare varit mer genomsnittligt utvecklade känslomässigt och förstått mer än de klarat av att hantera. Så lyder i alla fall min amatörpsykologanalys

    Det ena barnet som är lite äldre har faktiskt det riktigt jobbigt nu i skolåldern. Hen vet så mycket och tar in så mycket och hamnar i diskussioner om saker som hen inte kan hantera - och har blivit mycket orolig och ångestfylld faktiskt. Det andra barnet som är i förskoleålder har vissa tendenser till att oroa sig över saker som ligger långt över henoms känslomässiga nivå. Föräldrarna försöker verkligen komma ihåg och påminna omgivningen om att hen är ett litet barn - det är lätt att bli lurad när ett barn talar så vuxet...

    Jag vet inte om det här inlägget ger dig någonting - och det är inte min mening att skrämma dig - men kanske något att tänka på.
    Vill bara lägga till att det givetvis har varit väldigt roligt och värdefullt att barnen kunnat uttrycka sina tankar och känslor redan som små - inte bara besvärligt
    Lycka till med din lilla!

  • Stora
    Äldre 27 Jan 10:16
    #6

    Tack för råden. Nej att flytta som jag gjorde i går vet jag själv var dumt - Jag kände bara att jag var tvungen att pröva för att se hur reaktionen skulle bli. Jag trodde verkligen att hon skulle säga stopp innan jag gick utanför dörren....

    Jag tycker själv annars att jag är en stabil förälder, vi har tydliga gränser och hon får verkligen inte som hon vill.
    Pratade med min mamma i går och jag var tydligen precis likadan- spåkligt tidig, men inte mogen, lyssnade mycket på vuxna och drog egna slutsatser som ofta belv helt fel....
    Hej o hopp du sätter huvudet på spiken ! Precis så är det! Man behandlar henne som äldre o det gör andra också!
    Blöjbyte sker utan diskussion - men det är jättejobbigt att bli slagen och sparkad av en ilsken och faktiskt rätt stark o tung 2½ åring.
    Pottan har vi helt lagt ner! Men där är jag så kluven. I våras var hon nästan torr - nu blir det ju en maktgrej det med.

  • Aunt Molly
    Äldre 28 Jan 16:36
    #7

    Hej TS!

    Såg efter att ajg skrivit mitt inlägg att du redan i trådstarten skrivit att du "gick för långt" när du gick ut! Så nog om detta!

    Jag tycker också du ska strunta i pottan ett tag. Kanske känner din dotter att pottan blivit ett för stort krav som hon inte orkar med. Hon blir också ledsen och besviken över att det går bakåt igen så gör ingen affär av det! Barns utveckling är inte spikrakt framåt!

  • Wed 2 Nov 2022 06:44
    #8

    Hej!

    Ditt Inlägg dök upp när jag googlade ?barn som vägrar byta blöja?. Nu har det gått flera månader jag undrar hur det går nu?

    Min son, nyss fyllda två har alltid vägrat byta blöja. Men nu har det eskalerat och han skriker och sparkar varje gång. Han blir hysteriskt arg. Spelar ingen roll om vi försöker förbereda honom. Han blir arg ändå. 

Svar på tråden helt hysterisk vägrar byta blöja (2 ½år)