helt hysterisk vägrar byta blöja (2 ½år)

Har en tjej på 2 ½ år som oftast är en liten ängel. Hon är så duktig "bland folk" att ingen tror att hon hemma kan förvandlas till ett vilddjur.
Hon har alltid varit tidig med talet och jag tror att hon är väldigt smart, Hon kunde "alla" färger  då hon var 1½ år . Hon uttrycker sig som en vuxen då hon pratar och hon förstår väldigt mycket.
"Problemet " är att hon ibland blir så arg att hon inte vet vad hon gör. Hon bara vrålar. Inget hjälper. Att hålla i famnen då blir hon galen sparkar o slåss. Hon kan bli helt hysterisk.
Hon vägrar att tex sätta sig på pottan eller toan. Vi har legat lågt med detta men nu så blir hon helt galen då vi ska byta blöja. Så fort hon bajsat så nekar hon och springer iväg. Varför? så får man fånga en skrikande sparkande unge och försöka byta blöjan vilket inte är det lättaste. Så frågar man "Vill du gå med bajs i rumpan? Ja det vill jag! Men det kan man ju inte låta henne göra. Sen frågar man vad händer om du går med bajs i rumpan? "Då blir det svidigt!" Hon blir jättefort röd så man måste ta bort bajset direkt ändå så klagar hon på att det svider. Men hon kan inte koppla ihop det med att säga till då hon bajsat.....

Idag tex så vägrade hon äta mat hon skulle ha "kaka" direkt (vi hade bakat på em) och jag tyckte att hon ändå skulle äta maten- åtminstone smaka. Men hon blir helt hysterisk vägrar äta, bara skriker,lyssnar inte på något utan bara vrålar. Det slutar med att jag och min man äter efterrätt utan henne och att hon går från bordet utan att ha ätit en smula.
Sen då vi ska ta på pyamas så säger hon att " mamma du är så dum!" Jag vill inte ha dig! Och då säger jag Då får jag väl flytta då? Ja det vill jag att du gör så jag ska vara ensam med pappa och så kan mormor flytta hit" Då gör jag väl det då säger jag. Tar på ytterkläderna - säger hej då, min man är "jättelessen" och jag mimar att mobilen är på...
Så går jag......
Det som tydligen händer hemma är att hon säger åt min man att hon ska ropa på en annan mamma och han förklarar att han inte vill ha någon annan "mamma" efter kanske 10 min vänder det och hon blir jätteledsen och vill ha mig tillbaka. Så de hjälps åt att ringa.
I luren hör jag min dotter . Mamma jag viilll att du flyttar hem jag viiiiiiiill haaaaa dig här!!!!! Då kommer jag hem igen då svarar jag och kommer hem efter en stund. Vi kramas och så pratar vi om att "mammor kan inte flytta från sina barn" och jag aldrig vill vara utan henne..."
Jag kände att jag gick väl långt men vad gör man?
Hon tänker så mycket. Jag blir rädd för hennes tankar. Hon är ju bara 2 ½år. En annan dag så säger hon helt plöstligt: Ni kanske ska byta barn! Hur då menar du svarar jag: Jo för jag är ju så dum ni kanske vill ha någon annan. Jag blir så ledsen!
Hon är vad jag upplever jättetrygg. Hon ser vuxna som sina kompisar och är lycklig. Vi är nästan aldrig arga på henne och vi säger att vi älskar henne flera gånger om dagen ändå känner hon så.
Jag har själv inte hört något liknande och känner mig så ställd då jag själv jobbar med barn och trodde att jag kunde endel om hur man bemöter tex trots men jag blir "svarslös".