*ledsen*

Har varit där du är...har ni gjort utredning? Om inte så gör det så du får svart på vitt OM det är något knas...

KRAMAR-OM!!

Nä, ingen utredning än. Försöker samla mod till att ringa och boka tid.

Tänkte passa på idag nu när jag ändå stannat hemma från jobbet. (Inte direkt lätt att ringa och boka tid när man sitter på jobb)

Elle belle bi, det måste finnas någon du kan prata med? Måste det vara bästa kompisen eller din man du pratar med? Det kanske räcker med lilla mamma eller familjen?
Jag brukade prata eller e-posta en hel del personliga problem med en leverantör i sydafrika. Okay att vi inte kunde umgås men jag tycker faktiskt det var skönt att bli personlig med någon som i praktiken förblir anonym.

Att din man inte förstår hur du känner tycker jag låter minst sagt märkligt. Han om någon borde förstå och känna.

Att bli besviken gång på gång är inget man orkar i längden....förstår exakt hur det känns men även om man är positiv och väldigt glad person kan denna besvikelse förändra en väldigt mycket....
Förösk prata med din man och förklara exakt hur det känns, det är bra för förhållande att ni förstår och stödjer varandra. Jag tror att med tiden kommer han att förstå hur jobbigt det kan vara för dig....
skickar massa styrkekramar och önskar dig lycka till och en plus så snabbt som möjligt....

Elle belle bi - jag förstår vad du menar! Jag och min sambo har försökt i 1½ år och ibland känns det för jävligt, speciellt vid just den tiden om månaden då man vet att fan inte denna månaden heller. Vi har börjat en utredning och gjort ultraljud och jag har tagit blodprov som jag väntar svar på och sen min sambo ska in om en vecka, så det känns ändå rätt bra att ha börjat, så man är ett steg närmare att veta! Rekomenderar dig att börja med en utredning, fats jag var skit nervös, och det är jag fortfarande, vet ju inte vad man får höra, men det är bara att *hoppas*. Hoppas du börjar må bättre! *kram*

jag har oxå varit där. men jag kan råda dig att ringa för utredning. när vi var på vårat första samtal. så kändes det så befriande att fått prata av sig och att dom nu skulle hjälpa oss.
Det var som nått hade lättat från våra "axlar" när vi gick därifrån.

Lycka till framöver och så vet du ju att här finns det ju alltid folk man kan "prata" av sig med.

kram.

ringde du?
Det kommer kännas bättre när du får ett svar,jag lovar...

Hej! Håller med de föregående.. Det bästa du kan göra är att ringa och få en tid för utredning. Vi är mitt uppe i en.. Va jätte nervös innan första besöket o trodde att jag skulle bryta ihop helt. Tro´t eller ej, men känslan som kom efteråt var lättnad.. Äntligen på gång, hjälp på väg..
Kram på dig, hoppas du kommer ur svackan!! Håller mina tummar..

Hej Elle belle bi!
Jag är på ungefär samma nivå som du, fastän jag pratar både med vänner och min sambo. Jag tror män kan verka mer oengagerade än de är, för det är så frustrerande att inte kunna GÖRA något och det är kvinnans kropp som spökar varje månad. Vi är färdigutredda och uppsatta i kö för provrörsbehandling. Beskedet var tufft att ta, men ändå skönt att ha tagit tag i det! Vi ska ta chansen att prata med kurator på Fertilitetscenter. Jag har tidigare haft kuratorskontakt av annat skäl och det kan vara gott att inte belasta anhöriga, utan en person som faktiskt har betalt för att hjälpa till. Jag får bra stöd av sambon, men det har tagit lite kraft få honom att förstå hur svårt det är att tackla kroppen svek varje månad.
Varma lycka till-hälsningar!

Tack alla för era svar!

Nu efter helgen känns det lite bättre, men det är svårt att skaka bort känslan av saknad och längtan. Men man får väl försöka tänka positivt och hoppas att det förr eller senare blir vår tur också.

Jag kommer att ringa angående utredning om/när mensen kommer. Har BIM början på nästa vecka.

Tack än en gång. Uppskattar allt ni sagt!

Hej, vill också peppa lite. Tyckte också det var svårt att ta det där första steget att beställa tid för utredning. Väl gjort undrade jag nästan varför vi inte gjort det tidigare!! Det är skönt att ta steget även om det känns jobbigt.

Går man till utredningen så blir det kanske lite mer verkligt för din sambo också. Besvikelsen är av naturliga skäl sällan lika stor för killarna varje månad. kanske kan då besöket hos gyn vara det konkreta som behövs för att börja tänka på barnlösheten.

Lycka till!! En dag blir det er tur också

Hej!

Jag har varit i en riktig svacka och faktiskt vänt ! Vi har försökt att bli med barn i ett och ett halvt år nu och inte lyckats alls. Vi vet inte vad som är fel och länge gick jag och grubblade och mådde dåligt. Jag ville bara göra en utredning för det plågade mig så mycket, samtidigt så kände jag att jag inte hade orken med en utredning just då.

Så vi skaffade oss en liten hundvalp och nu är livet ljusare än på länge. Visst, en hundvalp är inget barn, men det har fått mig att se att livet kan innehålla så mycket annat än barn. Och tills jag orkar med en utredning så laddar jag mina batterier och mår JÄTTEBRA!

Jag har blivit totalt avslappnad och tänker inte alls på bebis mer, bara ibland förstås. Men då med hopp och glädje.

Dessutom har jag verkligen insett att det inte skulle vara hela världen om vi inte kan få barn på något sätt. Livet är ju mitt och vad jag gör det till!

Mitt råd är att inte gå och vänta på livet. Skaffa en riktigt rolig hobby (inte nödvändigtvis en hund ) som kan ockuppera dina tankar en tid. Det är plågsamt att enbart gå och tänka på sin egen kropp och fertilitet hela tiden.

Det finns hopp i alla lägen, skickar många kramar till dig!

Grattis såg att du hade blivit gravid nu..
Jag tror inte att män reagerar lika starkt dom kan ju göra barn flera ggr om dagen medans vi har ca 12 timmar/månad på oss, efter det väntar ett evigt väntande fram till BIM.

Tack så mycket! Kan inte fatta att vi lyckades, vågar inte riktigt tro det än. :)