Satt och läste i denna tråd, och vill bara önska er alla stort lycka till:O)
Hörde till er skara för ett par år sen; läkarna hittade inga fel alls på mej, och visserligen hade min man lite lågt antal spermier, men det skulle ändå inte vara några problem att bli gravida efetrsom de var av toppkvalité.
Jag tyckte att det var så oerhört jobbigt just det här att inte ha en diagnos, för det kändes nästan som att det inte var meningen att vi skulle ha några barn när det inte blev nåt trots att allt såg bra ut :(
Dessutom inbillade jag mig att jag hade nåt så himla ovanligt och hemskt fel att det inte gick att vare sig upptäcka eller avhjälpa *ler*
Hade ärligt talat hellre velat att det hittades nåt riktigt fel, för då hade också man sluppit hoppas och gråta varenda månad under massor av år...även om hoppet minskade hela tiden.
I alla fall så visade det sig att IVF funkade på oss; nu har vi två underbara småtjejer här hemma (vi lyckades både på andra och tredje försöket.)
Det är tydligen så att oförklarligt barnlösa har lika stor lyckandefrekvens som andra vid IVF, så vad det än är som orsakar infertiliteten hos oss "oförklarliga" så går det uppenbarligen att kringgå med IVF.