Jag beklagarr er stora förlust.
Det finns många alternativ, så jag tycker det är bra att ni undersöker de olika alternativen så ni kan välja det som passar er bäst.
Vi valde att inte gravsätta vår son i varken minneslund el gravplats. Vi kände att vi inte vill binda upp oss vid en jordplätt. Vi har precis flyttat till denna församlingen, och vet inte om vi kommer att bo här alltid. Dessutom kände vi att vi inte vill ha en grav att sköta, som ger oss dåligt samvete för att vi inte är där tillräckligt ofta.
Istället fick vi hjälp av den underbara sjukhuspastorn att söka tillstånd hos länsstyrelsen om att sprida askan i havet. Det var inga problem att få tillståndet. Så vi använde oss av lotsbåtarna i Helsingborg då vi gick ut och sänkte urnan till havs. Vi hade med oss en liten krans med blommor i vitt och ljusblått som vi la i vattnet tillsammans med urnan.
Vid kremeringen fick vi askan i en särskild urna i papp med hål i botten så att den tar in vatten. På så sätt sjnker urnan efter ett tag, och löser upp sig i vattnet.
För oss kändes det rätt att sprida askan i havet. För på så sätt kan vi besöka havet och vår son var som helst i världen eftersom det är samma vatten i alla hav. Min farfar var sjöman och fick askan efter honom pridd i havet. Både jag och maken vill också spridas i havet när vi dör, så vi får vara tillsammans med vår son. Havet blir vår familjegrav.
Dödsannons utformade vi själva. Jag hade skrivit en dikt när vi låg på BB som vi använde - den dikten finns i min presentation. Jag gick själv ner till vår lokaltidningskontor och fick hjälp med annonsen.
Fick dock en smärre chock när vi fick fakturan på annonsen. Hade ingen aning om att det var så dyrt med dödsannons. Känns lite som de skor sig på andras olycka. Men det är en annan historia.
När det gäller kista så betalar vårt landsting Region Skåne, den. Det var en fin liten vit kista.
För mig var det viktigt att själv få göra i ordning Alvin för kistan. Vi hade med oss kläderna vi köpt som han skulle haft på sig när v åkte hem från BB. Min mamma hade sprättat upp byxorna i sidan och sytt på kardborrband, för att lättare kunna klä honom utan att skada hans sköra hud. Vi bäddade kistan med hans snuttefilt. Och så fick ha med sig lite presenter - nallar och dikter. Han fick också med sig den änglaklocka som han fick av mormor och som jag burit under hela graviditeten.
När vi låg på BB - födde nämligen tvillingar - så kom våra föräldrar och syskon och hälsade på. De fick där möjlighet att träffa båda våra barn och då också säga farväl till Alvin. Vi valde att åka ut på båden ensamma - jag, maken och vår dotter. Det var vårt eget tillfälle att säga farväl. Sjukhuspastorn var med och höll en liten ceremoni.
Så här har vi valt att göra. Det fina i kråksången är att det finns inga rätt eller fel sätt att utforma det hela på. Det finns bara olika sätt, och var och en måste välja det som blir rätt för dem. Jag hoppas att du får lite fler alternativ berättat för dig, som förhoppningsvis underlättar för er att sedan göra ert val.
Jag beklagar än en gång er stora förlust. Jag önskar att ingen skulle behövas ställas inför de beslut ni nu måste göra.
Varmt lycka till med vad ni än väljer. Jag är säker på att det kommer att bli vackert.
