Sambons barn hemma med mig om dagarna

Jag tycker det e fel, jag vet inte vad som gäller i våran kommun men jag borde nog kolla upp det. Jag blir förstagångs mamma i dec, min sambo har en kille på 3 år. Jag vill kunna välja själv om jag vill tex hämta hnom tidigare på dagis osv, man måste ju få ställa sig in i sin nya roll som mamma samt ha lite extra tid för sig själv o bebisen. Jag har inget emot att ha min bonus o vet inte hur det kommer bli sen när bebisen har kommit. Men nu känns det skrämmande att man inte får ha honom på dagis som han brukar. Det e ju något jag vill välja själv...

Som sagt: detta är INTE något som varierar mellan olika kommuner.

Det är SAMMA regler som gäller i ALLA kommuner nämligen att 15-timmarsbegränsningen ENDAST gäller om biioföräldern/vårdnadshavaren är arbetslös eller föräldraledig. Samma sak gäller om bunusföäldern har kortare arbetstid än bion: det är alltid så att barnet har rätt till förskolevistelse uner hela bioförälderns arbetstid.

Detta är reglerat i skollagen och fastställt genom prejudikat. Det är INTE tillåtet för enskilda kommuner att sätta upp andra bestämmelser. Däremot är det så att vissa kommuner inte känner till alt. medvetet struntar i lagen men det är givetvis inget man som förälder behöver eller ska ställa upp på.

Jag är i samma sits, min sambo har en son sen innan på 4 år. Jag får ha honom 15 tim/ vecka på dagis. Men vi har löst det på det bästa sätt vi kan.

Vi bytte vecka (vi har sonen varannan vecka) så att han är här när min sambo jobbar kväll 16.00-00.00 ... och min sambo får sova till 09.00 på dagarna, och sonen klarar sig själv på morgonen, tittar lite på barnpogram. Ibland är jag upp ibland inte, beror på hur min natt har sett ut. Men som sagt så klarar han mycket själv. tackolov! det gjorde han innan vi fick gemensamt barn också.

Detta är mycket avlastande, speciellt om natten varit tuff! Jag är inte ensam under dagarna! men jag är ensam mot kvällen med två. Men det är mellan 16-19, för då lägger sig sonen. Och han är jätteenkel att lägga till sängs. Så det är inga problem.

Men nu precis efter förlossning så har jag frågat närmaste efter hjälp, alltså att de är här hemma hos oss och avlastar mig lite genom att kanske leka med bonusen eller ta hand om den lilla! Och det tycker jag absolut inte är några fel!

Var inte så stolta utan VÅGA fråga efter hjälp, ni är inga dåliga mammor för det! Har man inga nära, så kanske man har några vänner som har lust att hjälpa lite.

Jag kan inte säga att jag skulle vilja sätta bonusen mer på dagis än vad har är idag! Det är varken bonusen eller min sambo som har satt denna regel. Men nu har vi kunnat ordnat upp det inom våran familj, men hade det handlat om dela dagen ensam, så tycker jag att man har lite rätt som alla andra förstagångsmammor att få lite avlastning. Men jag tycker absolut inte att barnen ska vara heltid på dagis.

Det var ju bra att er familj lyckats lösa det på annat sätt yohanna. men bra så du vet så har ni blivit lurade. Det finns ingen sådan regeö och e får inte hitta på den själva heller.

Det är ju helt fel att du ska vara hemma med hans barn?! Varför har han inte dagis heöa veckan till barnet? Aldrig att jag hade tagit hand om min sambos barn på det viset. Varför ta hand om ett barn till som inte är ens eget? Vill man ha ett till att ha hand om så skaffar man sig väl ett själv?!

men var är pojkens mamma då?? har hon inte barnet någon dag alls?

om man blir tillsammans med någon som har barn och bildar familj med den så får man räkna med att ta lite ansvar också. Man vet ju vad man ger sig in på redan innan man blir tillsammans med nån som har barn, om inte annat så vet man det innan man skaffar barn med den personen. Annars så får man komma överäns om sånt innan tycker jag.

Men hallå, du blir inte barnets vårdnadshavare för att du lever med barnets mamma eller pappa. är själv styvförälder och ser min roll som en vuxen medmänniska till barnet.

jag gick i förskola när min lillasyster var liten (jag var 3) och jag upplevde det då aldrig som att min styvmamma var mindre mamma åt mig än åt min syster... men det är ju en fråga om hur bra barnet trivs i förskolan kanske.

Om inte du fanns, vem skulle ta hand om 2 åringen medans din kille jobbar? Tycker inte att du blir en "självklar" barnvakt bara för att du är hemma. Är barnets mamma hemma då han bara går 15 timmar i veckan?
Om din kille ska ha sonen varannan vecka, skulle jag se till att han är hemma då. För som dagt, hur skulle det annars funka om inte du fanns i hans liv?

Nej. Men jag tycker att det är "fel" tänkt att "Jag skulle då aldrig ta hand om min sambos barn" eller "jag skulle då inte villja tillbringa tid med h*n ensam" Man är ju en familj. Det är ditt barns syskon vi pratar om det är viktigt att förstå. Det är inte bara nån liten människa som man ska skita i bara för att den inte är sin egens.

Flinga 06 skrev 2007-08-10 01:13:56 följande:

Usch! Har bara gått igenom den sista sidans svar och jag ryser av obehag.
Hur tänker ni tjejer??? Hoppas vid gud att ni inte behöver gå isär med er karl så ni skulle få en styvmamma till ert barn som va lika känslokall.

Orkar eller vill inte ta hand om, herregud, det är barn ni pratar om! De ingick i kittet från start, väljer man man/kvinna med barn så ska man definitivt tänka både en och två gånger, den enda som blir sårad i en sån relation är barnet, och det är upp till vårt vuxna ansvar att se till att minimera chanserna för att barnet ska känna sig undanskuffat, oälskat och sårat.

Fast jag förstår inte hur man kan vilja lämna bort barnet om man inte behöver, må så vara att det inte är ens biologiska, men det är ens barns biologiska syskon, räcker inte det för att vilja jobba på och ha en bra relation, bara för syskonens skull.

Orkar inte läsa igenom alla inläggen. Men jag har läst i en annan tråd att man inte är skyldig att ha sitt bonusbarn hemma när man är föräldraledig. Du är inte mamma till detta barnet, därför har ni rätt att ha barnet på förskolan under den tiden pappan arbetar.

rulltrappa; vad skönt att höra kan ju vara så att all övrig tid man spenderar ihop faktiskt oxå har betydelse hur bonusen känner det och inte bara det faktum om man går på dagis eller ej när bonusmamman är hemma. tycker nog att det allra viktigaste är att man behandlar bonusen bra när man träffas och har dom och inte att dom till varje pris ska vara hemma med småsyskon. vet många kompisar som önskar att dom kunnat få ha sina biobarn mer på dagis när dom har fått småsyskon och sånt är ju helt okej att önska men inte när det gäller sina bonusbarn..då är man elak och vill inte barnen väl och dom får men för livet.
för mig är det självklart att ta ansvar även för bonusen när vi har honom men han har två alldeles utmärkta föräldrar som har det yttersta ansvaret och han mår jättebra av att vara på fritids.

Nu vet vi ju inte om ts och hennes karl har varanna vecka eller alltid eller hur det ligger till men om dom har varannan vecka så är det ju mest troligt att barnet är heltid på dagis den andra veckan och varför skulle det vara konstigt om hon då även får vara på dagis den andra veckan. Hon undrar kanske tom med varför hon inte får vara där med sina kompisar och vill det. däremot så kan jag hålla med om att man kan korta ner dagistiderna och hämta lite tidigare när barnen är så små.

Nu ska jag lägga ner den här tråden då TS iallafall har fått svar på sin fråga och det är som R mutt oxå skrivit. Enligt skollagen får barnen vara på dagis/fritids fast bonusmamman är hemma med barn eller är abretslös eller vad som. Så är det bara vad än nån annan skriver så är reglerna sådana och dom som fått andra svar har blivit lurade av kommunen.

Punkt slut!!!

ibland blir jag så jävla trött på alla moral kärringar jag har bara läst igenom sista sidan men jag antar att brödsmulan har en del anhängare .....

jag har tre bonusar och en bio son när min son föddes så var hans yngsta syskon 4 år och för mig var det självklart att hon inte skulle vara hemma med mig hela tiden jag hade precis fått mitt första barn och hade genom gått en skit jobbig förlossning jag behövde all tid i världen för att klara av att vara mamma ...
när jag valde att leva med en man som hade barn sen innan så valde jag självklart att leva med hans barn också och det gjorde jag med glädje ! jag älskar mina bonusar och skulle göra allt för dom ..... det är inte det som det handlar om !!! det handlar om att när man väljer att bli bonusmamma så väljer man bort mycket annat ( jag säger inte så för att jag tycker synd om mig själv utan för att det är ett faktum ) jag blev 3 barns mamma på ett bräde och tog från start fullt ansvar för barnen !!!!

det gjorde att min vänskapskrets krympte eftersom jag inte hade tid att umgås i alls samma utsträlning som tidigare ingen av mina gamla vänner har barn ... jag fick göra avkall på många av mina saker pga att det inte funkar ekonomiskt att glida runt när man har tre barn osv ...... och jag gjorde detta och mycket mer utan att gnälla klaga eller ifråga sätta att det skulle vara så eftersom jag hade gjort ett medvetet val att leva med en man som hade barn .....

men när jag blev gravid så bestämde jag mig för att yngst tjejen skulle gå mer än 15 timmar i veckan på dagis vilket man ju har rätt till som många andra här i tråden redan skrivit ....

hon var hemma med mig ca en dag i veckan från det att pojken var 4 mån innan dess gick hon på dagis som valigt ( inte fulla veckor dock )
jag kände att eftersom detta blir mitt enda egna barn så vill jag njuta av det som alla andra första gångs mammor gör .... och ändå var det ju mer styr för mig eftersom man ju vill fixa och dona med mat och städ tills dom andra kommer hem .....

om man känner som nybliven mamma att man vill vara hemma själv med sitt barn så ska man vara det det har man all rätt till och ingen ska få ge en dåligt samvete för det !!!!
det betyder inte att man är en sämmre bonus mamma !!!!!

leify.. mja, jag känner mig inte som en moralkärring, jag skriver enbart utifrån hur jag kände när jag läste kommentarerna som "vill inte ha hans barn hemma" eller "orkar inte ha hans unge hemma"..

Om du kikat på min pres eller sidfoten så ser du att jag har en liten om 3mån och även en kis som snart blir 2år. Visst finns det dagar som varit lite tuffare, självklart även för mig som då är mer erfaren förälder då jag fått "träna" på 3 innan, fast man glömmer alltid hur små de är, hur mycket/lite de sover och hur kinkigt det kan vara.

Menar, jag har en 2-åring hemma, jag har flera vänner runtom som har både bio och bonusbarn så jag har sett både hur det kan funka super och hur det inte alls funkar. Min känsla är mest att visst, varför inte ha några timmar om dan, lite avlastning eller kanske några heldagar i veckan.. (har jag också haft på mina två stora när jag hade möjlighet till dagmamma, han gick 4h/d tre dagar i veckan) men varför inte låta syskonen få växa upp ihop. Jag har möjlighet att ha min 2-åring på dagis men jag väljer att ta med honom i allt istället och han avgudar sin lillasyster, precis så som mina äldre grabbar gjorde. Hade då 1år och 4mån mellan dem och nu 1år och 8mån.

Jag tar tillvara på tiden med dem båda, fast iofs, har varit hemma i princip sen min största föddes, har ditansläst och jobbat kort för att få a-kassa, så jag är nog en rätt rutinerad "hemma mamma" också, blir kanske annorlunda när tösen närmar sig 2år och det är dags att börja jobba, vem vet.

Jag menar inte, absolut inte att man ska vara sämre mamma, alla gör vi olika men precis så gott vi kan och tycker men kommentarer som att inte orka med hans ungar eller vill inte ha hans ungar, det låter oerhört illa. Just för att man har förhoppningsvis valt både karln och barnet/barnen, och det är ingen dans på rosor med styvfamilj, är själv uppvuxen med styvmamma från 8års ålder och hade då 3 extrasyskon som kom in i bilden, alla oss var det bara nått år emellan, kan lova att det varit både krig och kärlek på hög nivå Men det har också lärt mig att minsta lilla kan skapa stor avundsjuka mellan barnen.

Så har inte vi det. Här räknas dagistiderna efter min sambo, som har en dotter sen innan. Hon får t.ex vara på dagis full tid fastän jag har sommarlov och är helt ledig.

brödsmulan : jag håller med dig till fullo att en del utrycker sig plumpt och att man ju bör tänka efter noga innan man sätter sig i sitsen med bonusar osv ..... jag tror bara att många unga tjejer som träffar killar med barn kastar sig in i nåt som dom inte riktigt kan hantera och mår ganska dåligt och har nog därför taggarn utåt lite grann .... jag tror att många av de här tjejern behöver stöd .... man blir som bonus mamma lätt lite bortglömd efer som fokus ( med all rätt ) ligger på barn och den andra vuxa som genomgått en separation ....
det är väldigt tufft att bli bonusmamma tycker till och med jag som ändå har tre super mysiga bonusar och en jätte bra man och trots att det har flutit på bra och utan störr konflikter från nått håll har det ändå varit skit tufft ibland .....

det är ju precis som med att skaffa riktiga barn det är svårt att veta innan hur både underbart och tufft det kommer bli !

Hej jag känner igen det där :)
Blev bonusmamma när jag var 17. Hade aldrig tid att träffa nya kompisar eftersom man inte hade tid eller råd att t.ex gå på krogen som alla andra. Och alla mina vänner sen tidigare försvann dem med för dem hade inga barn sen innan och verkade inte sugen på att umgås med mig när jag var med min familj. It sucks. Jag vet.. skulle göra allt för att kunna ha en kompis som vet hur jag känner, hur det är att ha barn i lite äldre ålder, för min bonus är ju ändå 7år! Men hur stor är den chansen? Jag känner mig unik att vara i 22års åldrn och vara bonus mamma till ett barn i skolåldern. Det är trist. Alla på hans dagis eller fritids eller skola, alla mammor är mycket äldre än jag. Inte ens i närheten av 30.. sååå trist :/