Är jag snål?

När sonen växt ur sina kläder och både hans faster och moster fick bebis lånade jag ut lite för husfridens skull. Dom är rätt slarviga båda två och vissa saker går ju inte att ersätta.
Skriv typ en lista på vad hon lånar och visa den så hon vet att du har den, saker brukar komma tillbaka lättare då.

Bebiskläder är ju en sak. Men jag tänker också på alla större saker som babysitter, bärsele, ja 1000 saker... även om det inte blir fler barn för oss finns det ju ett ganska stort försäljningsvärde i det vi har. Och det är verkligen inte billigt med tvillingar...

Ska man sälja sakerna är det en annan sak, ni sks ju inte få sämre ekonomi för att ni känner att ni måste låna ut istället för att sälja.

Ni kan väl sälja det hon är intresserad av till henne? Det blir ju billigare än om hon ska köpa nytt.

Precis jag menade dom oxå. Gör en lista så har hon bättre koll och låna inte ut sakerna förens bebisen är stor nog att använda dom och då lämnar hon tillbaka det andra.
Jag tycker verkligen inte det är snålt.

Loly, en sån tanke hade jag också, att sälja större saker till henne. Men det skulle nog inte min sambo gå med på, hon är fortfarande hans lilla flicka som han har svårt att neka saker. Men vi har samtidigt rätt dålig ekonomi just nu, och mer pengar kommer att behövas när tvillingarna blir äldre...

Jag skulle inte lånat ut, det får som respektera eftertsom hon redan bevisat att hon är slarvig... Jaglånar gärna inte ut saker men OM jag skulle göra det så är det till nån som jag vet är lika försiktig som jag själv

Jovansson, tack för tipset med listan. :)

nej de tycker jag inte!!!!!!!!!!!!!!!!!!

O man kan ju inte låna ut mera innan man fått tillbaka det gamla man redan lånat ut..?

Fast jag måste säga att vill ni ev sälja så ska ni göra det. Man ska ju inte gå minus på att låna ut saker. Dom blir ju mindre andrahandsvärde på om ett barn till använder dom.
Det allra smartaste vore kanske att sälja till henne, då riskerar man ju inte att bli besviken heller.

Du är inte snål. Vore jag du skulle jag endast låna ut baskläder, som inte har något affektionsvärde för dig. Det finns inget _måste_ när det gäller såna här saker. Jag själv skulle aldrig kräva att få låna saker av någon annan, hur nära personen än år. Och jag skulle inte ta illa upp om någon inte erbjöd sig att låna ut något till mig.

Jag ser hellre att någon inte lånar ut saker till mig än går och oroar sig för att det inte ska komma tillbaka i samma skick. Jag är självklart rädd om det jag lånar men det kan bli fläckar eller något kan försvinna på dagis och det är liksom naturligt slitage.
Jag tycker väl också att man ska ersätta saker som kommer bort i möjligaste mån, kanske inte ett par strumpor men om ett par byxor försvunnit kan man fråga om ägaren vill att man skickar med ett par likvärdiga.

Vi fick låna en kasse barnkläder av sambons kompis kompis som vi knappt känner och det blev jättekonstigt. De kom bara förbi hemma hos oss en eftermiddag och lämnade grejerna så det hade varit otacksamt att säga nej, men ägaren till grejerna påpekade gång på gång hur rädd hennes sambo var att något skulle komma bort. Hallå- varför låna ut då liksom? Behöver jag säga att den där kassen stod i garderoben -oöppnad- tills sonen "växt ur" grejerna och vi kunde lämna tillbaka dem?