ligger död i magen

Beklagar sorgen.. Massor av kramar

Hej!

Beklagar verkligen sorgen. Påskhelgen i mars 2005 förlorade vi en liten pojke i vecka 20. Han levde ända fram till förlossningen, hans odds för att överleva var noll, så därför när hjärtslagen var 70, beslöt vi oss för att jag skulle ta ett piller som satte igång förlossningen snabbare. En konstig känsla, men vi tyckte att processen hade hållit på nog länge, i tre dagar, och hans chanser till att överleva fanns inte. På några timmar födde jag fram en pytteliten pojke som vi kallar för Vilmer. Han vägde kring 250g och var ungefär 22 cm lång. HAn var jättefin, ångrar inte en sekund att jag valde att se honom. Drygt ett år senare har vi nu vår älskade Signe, så klart tänker man ju på gossen då och då, och undrar hur han hade blivit osv. Men nu har vi ju Signe. Jag önskar er all lycka i framtiden. Kramar från mig

Beklagar verkligen sorgen. Styrkekramar!!

KRAAAM.Jag är alldeles slut av tårar.

Jag kan inte förstå att du ska behöva uthärda detta.
Det måste strida mot mänskliga rättigheter helt o hållet.
Inte nog med den psykologiska biten, utan det att du själv riskerar din hälsa
på detta sätt. Fattar dom inte det ? Hur kan dom göra så mot dig ?
Det övergår all rim o reson. Man tror inte det är sant.

Om jag vore du skulle jag åka in akut.
Om inte skulle jag anmäla direkt till HSAN.
Så här får det verkligen inte gå till.

Oavsett om det är fullt eller inte på ett sjukhus.

Måna många kramar till dig.

Lena

Många styrkekramar till er!!!!!!

Vi fick ett sent MF i v 18 och jag födde ut en pojke. Vi fick vänta 2 dagar för det var reglerna sas det.
Det var fruktansvärt att vänta den tiden så jag kan förstår hur du mår över att vänta 5 dagar.

Beklagar sorgen... vet hur det känns. När jag fick MA fick jag vänta över 20 dagar innan jag fick tid till skrapning.

Jag beklagar verkligen sorgen.
Fy va hemskt att behöva gå igenom det du gör.
Skickar ett fång styrkekramar om det kan hjälpa...
Ta hand om dej.

Massor med kramar!

Massa med styrkekramar! Jag förlorade min lilla Arwen i vecka 17. Så kallat utomkveds. Väldigt ovanligt och hade aldrig förekommit tidigare på sjukhuset jag var på. Arwen levde enda in i det sista - vår lilla ängel (17 augusti 2005). Idag har jag en liten Molly i famnen, som precis har blivit 9 månader. Lycka till med framtida graviditeter.. det är bara att kämpa vidare.

Åh herregud, jag beklagar verkligen! Har själv varit med om MA och det är fan det värsta jag varit med om.
Har skrivit i min blogg om mina upplevelser kring det.

massa massa kramar i denna svåra stund!

beklagar sorgen

Beklagar.
Många kramar

Jag förstår hur du känner dej, och jag lider verkligen med dej. Jag hoppas att allt ska gå bra för dej och önskar dej all lycka du kan få. Min lilla Christoffer dog i vecka 24, men vi visste inte att barnet var dött förrän vecka 26, då jag fick åka in på förlossningen samma dag och då jag sattes igång, enligt min mening den värsta förlossning jag upplevt. Tycker inte att det ska gå till på det här sättet som dom har behandlat dej på man borde få sättas igång direkt, förstår inte vad det finns för mening med att gå omkring med ett dött barn i magen så länge? Nu gick det bra för mej och jag fick ytterligare tre barn till, men dom kunde aldrig förklara varför detta hände. Jag förstår din oro och kan bara önska dej lycka till. Kramar till dej du är en kämpe.

Beklagar sorgen och skickar miljoner kramar till dig

Beklagar! Kramar till dig!!

Beklagar sorgen verkligen, att föda fram ett dött barn måste vara så hemskt. Att dom skickar hem en finner jag inga ord för, man borde få läggas in direkt tycker jag.

Många kramar till dig, kämpa vidare

Beklagar sorgen Sänder massor med styrkekramar