Hur svårt är det med adoption egentligen?

Hej !
Vill bara tillägga att cf-vården skiljer sig från land till land. Sverige är ett av de ledande länderna i bra cf-vård om man jämför med t.ex USA och England.
/tomcar1

Men jag säger inte att det inte kan bli fel, jag vet ju inget om deras fall men jag tycker att det är konstigt att de har fått avslag pga ålder eftersom 38 inte är någon ålder och jag vet några par som adopterat och varit över 40 år. Våra vänner fick medgivande i våras och står ni i Kina kön, bägge fyllde 40 år nyligen. Vår handledare sa ju också som sagt att det är sällan man ger avslag pga ålder, där vi bor i en stor kommun utanför Stockholm kunde hon inte minnas när det hände sist vilket lugnade flera par i vår föräldragrupp. Så gott som alla var över 35 (gissningsvis) i vår grupp. De som adopterar blir ju äldre och äldre med åren eftersom många väntar med att skaffa barn och sen inte kan. Visst är det olika i olika kommuner men om dom enbart fått avslag för ålder låter det väldigt hårt, vet hon om det har hänt andra i samma kommun? Vad tyckte de andra i deras föräldragrupp? Dom måste ju ha gått i någon innan de gjort hemutredningen och där ställs ju sådana frågor. Om nu första hemutredaren gett avslag så måste ju nämnden som sen säger sista ordet också gjort det och har dom sen gjort ytterliggare utredning så måste de ju haft en annan person som också sagt nej och igen då de personer som sitter i nämnden också sagt nej. Många som säger nej pga ålder, första utredningen måste ju också ha gjorts ett par år tidigare då man ju måste vänta en tid innan man gör en ny och då måste de ju varit yngre. Jag tror att det ska gå 2 år mellan utredningarna (år dock inte säker).
Jag säger som sagt inte att kommunen kan ha gjort fel, tycker bara att det verkar som om dom lever i väldigt hård kommun. jag menar inte att vara elak. Jag tycker verkligen synd om dom. Jag vet ju hur man lider när man inte får barn och så gärna vill. Nu har jag turen att efter långt tids försök fått en dotter men har sen haft flera missfall och misslyckade ifv så därför vill vi adoptera ett syskon men vi är inte heller purunga längre men vi verkar ju bo i en kommun som inte säger nej till par som närmare sig 40 årsåldern, kanske har vi tur, vad vet jag.

Ts om du hela tiden ändrar din berättelse så blir trovärdigheten i dina inlägg lidande.

Trådstart: "De ville verkligen ha ett barn från vart som helst men hade en önskan om att få ett barnhemsbarn från Rumänien. Det spelade ingen roll ifall detta barnet var nyfött eller några år gammalt. Motfrågan de fick var; Är ni rasister. (??!). De har kämpat i flera år nu, men det verkar som om myndigheterna bestämt sig att de inte ska få sitt efterlängtade barn."

Här anklagas de för att vara rasister och det skrivs ingenting om ålder.

Inlägg nr 18 :

"Jag tror att motiveringen till att de inte fick var åldern. Hon var 38 och han runt 43."

Här tror du att motiveringen var åldern.

Inlägg 25: Nej det var det inte. Jag såg själv papperna och deras motivation till varför de inte fick adoptera.

Nu har du plötsligt läst papperna och vet med bestämdhet att det var åldern som var orsaken till avslaget.

Om du vill få reda på mer fakta eller få förståelse så blir allt mycket lättare om du inte ändrar faktan under trådens gång. Detta är absolut ingen bedömning av parets förmåga att bli bra föräldrar fördet kan ingen avgöra på ett internetforum. Att inte få adoptera när man längtar etfer ett barn är sorgligt.

Verkar märkligt, ska man få avslag p g a för hög ålder så bör man vara åtminstone runt 45 år och inte ens det behöver anses för gammalt men att man då får ställa in sig på äldre barn. En rekommendation brukar ju vara att man inte ska vara mer än 40 år äldre än barnet.
Jag har läst att du, ts, är säker på din sak och vidhåller att det är så men jag måste ändå sälla mig till skaran som säger att det nog ligger något annat bakom nämdens avslag än deras ålder, särskilt som du själv skriver att de gjort utredning på utredning. Det hela verkar lite skumt i mina öron.

Ja, ingen av oss här vill vara elaka, vi bara tycker det är konstigt! Flera av oss som svarat har själva genomgått en utredning och på sätt är vi väldigt insatta i hur en utredning går till. Som jag skrivit tidigare så handlar det också mycket om inställning till just adoption och hur man tänker kring föräldraskapet. Det kan vara så att de kanske varit sjukskrivna mycket, ostabil ekonomi, omogna, ja jag vet inte, jag känner inte dessa människor och säger inte att de inte är lämpliga men om de dessutom har fått avslag på avslag så låter det ju väldigt konstigt. Visst kan utredare fela men om de varit uppe i nämnden så många gånger som du säger så är det ju inte en utredare som felat utan en hel nämnd i så fall! Låter bara mycket märkligt.

TS - du säger ju också att de blivit utredda för medgivande flera gånger, fått nej, överklagat till Länsrätten och fått nej där också... det är något som inte stämmer!

Tycker också att hela historien låter lite märklig. Jag är själv adoptivförälder och har alltså genomgått utredning. Dessutom sitter jag själv i en socialnämnd och fattar beslut om adoptionsmedgivande. Inför det uppdraget har jag fått viss utbildning i hur en utredning ska gå till och på vilka grunder den/de adoptionssökande ska ges eller nekas medgivande.

Tyvärr finns det inte många helt entydiga regler då det gäller adoption, utom möjligen att man ska ha fyllt 25 år för att få medgivande. Annars handlar det mesta om personliga förhållanden. Den som är lite över 40 och helt frisk med ett aktivt liv får i princip alltid medgivande. Den som är flera år yngre men sjuklig får troligen avslag. Andra skäl till att få avslag (förutom de självklara som kriminalitet, missbruk och liknande) kan vara att man inte bearbetat sin biologiska barnlöshet tillräckligt eller att man inte anses ha ork eller annan förmåga att tackla det speciella föräldraskapet med ett adopterat barn. Kanske handlar det om något sådant i din kollegas fall?

Anser man att man fått avslag på felaktiga grunder kan man överklaga beslutet. Prövningen sker då inte i nämnden utan i rätten. Socialnämnden, som fattade det ursprungliga beslutet, har inget att säga till om där.

Sedan undrar jag också om det där med Rumänien. Kanske har din kollega faktiskt talat med någon adoptionsorganisation om möjligheten att adoptera därifrån, men i så fall måste hon ha missuppfattat svaret. Det har inte varit möjligt att adoptera från Rumänien på flera år nu. Det är alltså inte specifikt din kollega med make som nekats att få barn från Rumänien, utan det gäller lika för alla.

Okej. Jag erkänner att jag inte läst papperna *skäms* Jag blev bara så trött på att alla tror att myndigheterna alltid gör rätt. På paret och alla runt omkring så lät det som om myndigheterna bestämt sig från första början att de inte skulle få adoptera. De gjorde utredningar, de gick föräldrarkurs etc. Allting gick jättebra, men de fick trots det inte göra det.

Det var dumt av mig att starta en diskussion där jag inte vet allt. Ber om ursäkt att jag snurrade till det.

Det är ok Men jag tror att du missuppfattar! Ingen här har sagt att myndigheterna alltid gör rätt. Absolut inte. Men när det gäller adoptionsutredning så gör man alltid en grundlig utredning och om det nu stämmer att de har blivit nekade och prövade x flera så är det ju inte EN person som gjort fel, det har utretts på olika nivåer i olika instanser enligt dig och har man då kommit fram till att inte ge dem medgivande så beror det ju på någonting och då säger vi att det låter otroligt att det är enbart pga deras ålder som de fått nej. Känns inte som att det kan stämma. Jag tror snarare att din vän inte berättar allt för dig i denna fråga då det är känsligt. Men nu vet du ju lite mer hur det går till i alla fall

Tack Ja, antagligen är det så. Sedan vill inte jag lägga min näsa i blöt och ifrågasätta henne utan det hon berättat det är det hon VILL berätta. Det andra vill de nog ha för sig själva.

Det kan nog vara så, att man väljer vad man vill berätta och kanske t o m hur man vinklar det. Jag minns ett fall som det stod om i tidningen för flera år sedan och som följt mig sedan dess och gjorde mig orolig inför vår egen utredning. Det var ett par som nekades medgivande för att de grälade för lite, eller praktiskt taget inte alls. Utan att veta så känns det som att det även låg andra faktorer bakom nekandet men som de valde att inte berätta om.

Jag vet inte varför det ibland ska vara så svårt att adoptera, och utan att veta något om fallet du beskriver så verkar det som om utredarna redan från början bestämmer sig för om de ska ge medgivande eller inte, baserat på som det verkar personkemi, rasism eller något, jag vet inte, men det är inget de erkänner i alla fall. Istället kan de inte förklara, utan man får helt enkelt inte ett medgivande, otroligt mystiskt!! Vi har i alla fall inte gett upp, så det är bara att kämpa på! Myndigheterna ska inte få trakassera oss medborgare, det är helt galet! De är till för att hjälpa oss.
Vidrigt hur vissa människor ger sig på andra, bara för att de tror de har någon slags makt. Vi ger oss aldrig!

En viktig del av utredningen är ju att man kommit en bit på väg när det gäller att "hantera" sin sorg över att inte kunna få biologiska barn, om det nu är därför man bestämt sig för att adoptera.

Oj vilken gammal tråd som plötsligt är tillbaka, från 2007!
Jag kan inte låta bli att kommentera iaf:

Jag tycker trotts allt att myndigheterna har full rätt att utreda oss ordentligt av flera anledningar

1. Sätt dig in i sitvationen att du av någon hemsk anledning blir tvungen att lämna ifrån dig ditt barn, självklart skulle man då vilja att det kom till en familj som man visste var utredda, hade gått kurs och blivit godkända att ta emot detta barn. Att de bevisligen har socialt nätverk, fysiska möjligheter, ekonomiska möjligheter, stabil bakgrund och framtid för att ge detta barn de bästa förutsättningar.

2. De som ska fömedla barnet (organisationerna i sverige och barnets födelseland) måste VETA att det barn som de ska skicka från sin nu ända trygghet lämnas till en familj som har alla de ovanstående möjligheterna.

3. Dessutom tycker jag att de har varit nyttigt för oss att bli utredda, vi har fått möjlighet att diskutera hur vi ska göra, hur vi känner och tänker inför det faktum att vi får ett enormt ansvar att ta emot detta barn.

Jag förstår att det är oerhört frustrerade att utredarna betvivlar en som passande familj, och om man känner så tydligt att det handlar bara om personkemi då ska man nog försöka byta utredare snarast.
Detta inlägg är inte riktad till någon särskild, bara ett allmänt inlägg i debatten "utredning".

För att få adoptera i Sverige måste man vända sig till socialtjänsten i sin kommun som då gör en noggrann medgivandeutredning. Denna utredning syftar till att ta reda på om de sökande är lämpliga som adoptivföräldrar. Allt är noga reglerat i socialtjänstlagen. Alla som vill får inte. Om man är för gammal, sjuk, arbetslös, inte bedöms kunns försörja ett barn, finns i belastningsregistret eller på något annat sätt inte uppfyller de höga krav som samhället ställer på adoptivföräldrar får man inte medgivande. Det finns inga "adoptionsbyråer" som sköter sådant, och man kan inte byta om man är missnöjd. Man kan möjligen flytta till en annan kommun och hoppas på bättre tur där. När man har fått sitt medgivande vänder man sig till en auktoriserad adoptionsorgansiation. I Sverige finns fem fungerande sådana idag. Ingen av dem förmedlar längre barn från Rumänien, däremot finns det två som förmedlar barn från Bulgarien. Alla är seriösa och bra. Om man har nära kontakt med ett land kan man eventuellt genomföra en enskild adoption. Man måste då kontakta MIA (Myndigheten för Intenationell Adoption) för att få ett speciellt medgivande till detta. Såvitt jag vet beviljar inte Rumänien adoptioner till utlandet längre, men jag kan naturligtvis ha fel på den punkten Det har i alla falll inte adopterats något barn därifrån sedan 2007.

Detta är det som gäller.

Ser nu att tråden är från 2007 och att ts är avreg.

Att inte få medgivande är inte synonymt med att trakasserat. Att få adoptera är inte och ska inte vara nån självklar rättighet, och i så fall hade ju inte utredningar behövts ö h t... Men de finns av en anledning.

Att bli nekad adoption är inte heller detsamma som att sägas vara olämpliga _föräldrar_, vad nekandet säger är att man inte anses ha de rätta förutsättningarna för att på ett bra sätt ta emot ett _adopterat_ barn. Det är trots allt en rätt betydande skillnad...