Bonusmammor!

Jag skulle verkligen önska att jag hade bätte relation med min dotters stymamma, men hon vägrar prata med mig pga svartsjuka.
Hon bryr sig inget i min dotter och behandlar henne som luft för det mesta. Min dotters pappa är okej men han vågar inte säga ett knyst åt sin nya donna.

Min son har haft det jättestruligt i sitt förhållande till sin pappa.
För att göra en lång historia lite kortare så har de inte haft någon särskilt bra relation innan pappan träffade sin förra sambo, som jag av väl grundade anledningar inte gillade. När de flyttade ihop ville han plötsligt ha varannan vecka. Men sen gav han tack och lov upp den idén, och det blev slut mellan dem för ett tag sedan också, vilket inte var så förvånande.

Nu har han börjat visa lite genuint intresse, och har träffat en jättebra tjej som jag mer än gärna kan välkomna i min sons liv. Det känns bra att lämna grabben hos dem, och jag och tjejen kommer jättebra överens, vi kan umgås allihop om det är nånting särskilt, eller bara ändå ifall vi springer på varann nånstans, och vi har riktigt kul! Hon är en extra vuxen som bryr sig om min pojke, och ett barn kan aldrig få tillräckligt många såna!

Det känns himla bra för min sons skull, jag vill att han ska växa upp och se att det faktiskt inte gör nånting att mamma och pappa inte bor ihop, man kan ju träffas ändå. Har växt upp på det viset själv, och det har varit jättebra.

Kan som biomamma säga att jag absolut kan förstå det där med svartsjuka och allting, har känt allt det där själv. "Varför ska hon umgås med min son, hon har inget med honom att göra?"
Men samtidigt som allt det där i dåliga stunder kan komma fram lite smått så måste man tänka på barnets bästa, och jag önskar att alla bara kunde göra det, och ta grälen med den andra föräldern när inte barnet hör, och isf låtsas att allt är suveränt inför barnet.

Tjohooo! Kan inte jag få adoptera dig till att bli biomamma i vår familj? ;o) Blev glad av ditt inlägg. Än finns det hopp, här ska kämpas.

beam 82
jag håller med dig i det du skriver helt klart men tror även att det är väldigt svårt att just den mening du skrev
citat "och isf låtsas att allt är suveränt inför barnet."

har fått för mig att barn är väldigt kloka och jag tror att hur mkt man än låtsas så förstår de
men det är helt klart bättre än att gapa och skrika framför barnen.
kram alla positiva biomammor

Det känns skönt att få veta att det kan vara så ibland.
Jag vet att biomamman blev jättearg på min sambo när jag kom in i bilden. Det hade då varit slut 4 månader och barnet var inte ens fött. Har alltid funnits här för min bonusdotter. Nu är relationen bättre mellan oss men den kommer nog aldrig att bli riktigt bra, hände alldeles för mycket i början.

Vad härligt!

Då får jag väl säga likadant fast om biomamman! Min bonussons mamma är en jättebra mamma vad jag förstått och kämpar på bra med sin son. Hon verkar dessutom ha en jättebra sambo som verkar kanon med mitt bonusbarn.

Det hjälper ju helt klart att komma in i relationen efter att parterna har löst jobbiga saker!

Sen vet jag iofs inte vad hon tycker om mig men det gör inget, hon är trevlig i alla fall och min bonusson är en jobbig men underbart härlig kille! Även min sons duktiga storebror!

Jag är själv "bonusmamma" till en tjej på 8 år som bor hos mig och min sambo, hon flyttade till oss för ca 2,5 månader sen, jag har en jättebra relation med henne (för det mesta) men det väsentliga i det här fallet är att jag och hennes mamma har en jättebra relation, jag kan ringa henne bara för att "prata av mig", om jag har någon fundering kring flickan, om hon behöver gå till läkare tex. så rådfrågar jag alltid mamman, vi tar gemensamma beslut kan man säga... Det är kanon att ha det såhär. Däremot så har min sambo även en pojke på 13, som bor hos sin mamma, och alltid har gjort det men han och hans mamma dom accepterar inte varken mig eller flickan, å inte hennes mamma före mig, jag försökte få det att funka i början, men insåg att det var dött lopp så jag la ner.... Så jag ser två sidor av det här.

det låter bra att det finns "biomammor" som tycker om barnens bonusmamma, jag vet inte vad min sambos ex tycker om mig men vi pratar iallafall och bara det som beror lillen. Båda har ju gått vidare med sina liv men man är ändå rädd att trampa på någons tår genom att ta för sig för mycket liksom...

Åh vad skönt det skulle vara att kunna prata om barnen med deras biomamma. Kunna rådfråga henne när det är någonting man funderar över osv. Självklart diskuterar jag med min sambo, men att kunna ha en dialog med den som barnen lever tillsammans med varannan vecka hade underlättat enormt! Nu blir det bara en massa antaganden och beskyllningar från båda håll istället. Tänk vad barnen hade kunnat vinna på att vi vuxna hade stått enade och varit överens!

Hej!
Jag kan inte göra mer än hålla med alla som svarat på ditt inlägg. Gud vad skönt att höra att det faktiskt finns människor som tänker som du. Mycket sunt förnuft i dina tankar och det jag önskar är att flera kunde lära sig av det du har att säga.
Som bonusmamma är man just en bonus! Tänk de barn som inte har det så bra. Dessutom skulle livet vara enklare om inte en del biomammor såg oss som hot till deras moderskap. Att de är mammor till deras barn kan ingen ta ifrån dem! Däremot kan vi hjälpa varandra i uppfostran och omsorgen med barnen.
Är så trött på detta tragiska ämne, som dagligen existerar överallt. Vi behöver ju inte älska varandra, men däremot ha respekt för att vi faktiskt finns där för våra barn och varandra.

Tack för mig och mitt svammel.

kramisar i överflöd!

TACK! För att det finns såna biomammor som har den inställningen du har. Jag har själv turen att få vara bonusmamma till 3 barn och deras biomamma har precis samma inställning som du har.
Det känns helt underbart att veta att man är omtyckt av biomamman när man vissa gånger känner sig som världens hemskaste om man har bråkat med barnen osv...

Härligt TS!