Åh gud vad jag längtade efter det här barnet och nu är h*n bara borta bara sådär. hur kan det bli så? alla tankar bara snurrar är det mitt fel? har jag gjort nånting? varför var det tvunget att hända. låg död i min mage i tre veckor utan att jag vetat.
när går sorgen över? alla försöker säga tröstande ord men inget hjälper. är så tom och känner mej så misslyckad och ledsen.
Ville bara sända en STOR KRAM till dig....
Jag vill bara börja med att beklaga sorgen! Jag blir så ledsen varje gång jag läser att någon fler att förlorat barn...!
du frågar när sorgen går över, personligen tror jag inte att den "går över", den finns alltid där, men man lär sig eftervart att hantera den och den är inte lika skarp. När jag hade det riktigt svårt fick jag svaret av en mkt klok person här inne att jag skulle se sorgen som vågor som slår mot stranden, kämpar man emot blir det ännu tuffare, man måste låta sig själv bara flyta med. Jag försöker tänka så när sorgen slår emot mig med all kraft, det är okej att må så här, det är okej att flyta med.
du säger även att du känner dig misslyckad, men du är allt annat än det! Att lägga skulden på sig själv gör sorgen ännu tuffare, jag vet det av egen erfarenhet. jag hoppas att du kan rikta dessa känslor utåt, bort från dig.
jag vill skicka dig mina varmaste kramar
Tack så jätte mycket båda två. känns skönt när man får tröst av någon som vet vad man går igenom. stora kramar till er båda!
ja vill skicka en styrke kram till dig.
Ja känner igen mycket som du skriver, efter det som hände oss
vår Nova dog efter 5 dagar i livet allt berodde på en streptokok bakteri som hon fick via livmmodern, Hon kände eller känner en idag att det va hennes fel för det va hennes kropp som gjorde det. Men det va inte det.
Ja kan bara förstå men ja vet hur svårt det är,Kan inte säga mycket mer
Ta hand om er prata mycket
Kram LedsenPappa
Nova min ängel
Http://novaevelina.dinstudio.se
Jag vet hur det känns!!! Jag förlorade min ängel för bara en vecka sedan!! Den hade legat död i magen i sju veckor inna jag fick missfall!!! Var då i v.14!! Det känns som om man aldrig sak kunna gå vidare!!! Men vi får håppas att det men hjälp av tidoch vänner blir lättare att leva med!! Du ska veta att även vi på familjeliv finns här om du behöver prata!!! Jag beklagar din sorg!! Kram på dig!!
Vet också hur det känns,gick igenom ett missfall så sent som i söndags.... Var bara i vecka 9+3 och hann aldrig se barnet på ul eller nånting,det var redan borta då jag kom till gynekologen.
Tomhet,besvikelse och den eviga frågan varför fyller mig...
*kramar om*
Man känner verkligen hur sorgen går i vågor. dom senaste dagarna var allt bra men igår så gick jag till en barnmorska och skulle ordna p-piller. hon ville självklart prata och efteråt var jag jättesorgesen men det gick över. i morses när jag gick upp så kom all sorg över mej och jag bara grät och grät och grtä. det är så otroligt svårt coh vi ska vänta med att försöka igen. jag kan inte är allt för rädd.
Jag hoppas ni snart ¨mår bättre också det är skönt att kunan dela sin sorg emd andra.
Tack så jätte mycket!!
Chigitita: Precis!Som när min syster var o hälsade på med sin 7 veckor gamla bebis,allt kändes bra sålänge dom var här men när dom hade åkt ville jag bara gråta.....
konstaterade missfall i veckan, är i vecka 16. Fy fan vilken sorg o chock! nu väntar jag på att få ta den första tabletten imorgon, men jag börjar få lite panikångest nu över att jag inte kunde få den tidigare.....men det hade inte tillräckligt med platser på helgen...