• skrutthumlan2

    Ni som fått sent missfall....

    Hur mår ni som fått sent missfall ganska nyligen?
    Födde fram vår döda son för en vecka sedan. Har fått lite ont i magen de senaste dagarna, men ingen feber o jag blöder inte mer heller tycker jag....
    I övrigt går det upp och ner hela tiden!
    Maken har börjat jobba, så det känns som om han redan har börjat ta sig tillbaka till "det vanliga" livet medan jag fortfarande går hemma o sörjer. Samtidigt skulle jag inte orka gå till jobbet, äter tabletter som gör mig jättetrött!

    Ville bara höra hur ni andra som går igenom liknande saker mår!

  • Svar på tråden Ni som fått sent missfall....
  • skrutthumlan2

    är på jobbet nu, känns så jäkla deppigt! Alla andra är precis som vanligt, men jag känner mig inte som vanligt!

  • MalinS75

    Känner igen mig så väl, allt rullar på som inget har hänt och folk runt omkring en också. Men allt är inte som vanligt, och jag tror faktiskt inte att det blir det. Men man går vidare trots allt, tiden gör att det blir lättare fast man glömmer aldrig... Jag har ju turen att ha en liten tjej hemma redan som tvingar en att hålla modet uppe, vilket är skönt vissa dagar. Det sjuka är att jag trodde att det skulle kännas lättare nu, när bf hade passerat....

  • skrutthumlan2

    Igår kändes det lite bättre på jobbet! Tror jag kände mig extra deppad för att det var 1 månad sedan Eddie dog.

    Nu har jag åkt på ännu en fysisk åkomma, har fått en massa röda utslag som kliar, när tar det slut?????

  • Chania

    Nej det är inte som vanligt fastän allt på ytan kan se ut som det. Jag är rädd att folk på jobbet ska tänka att nu har hon kommit över det eller hon verkar ju ta det bra, när jag är som vanligt nu. Kan vara glad när vi diskuterar och pratar på om värdsliga saker så därför tror väl folk att det är bra nu då. Men nej, inget är som det brukar och som det borde ha varit. Moa är dagligen med mig i tankarna och jag tänker också på nästa gravidtet redan, hur slavisk jag ska vara, vad jag kommer att äta vad jag inte ska äta, hur mycket jag ska gå ner i vikt, hur mycket jag ska motionera osv...osv...Nästa graviditet blir en pärs, men samtidigt så är det ju det man längtar till. Att få en ny chans och att äntligen kunna få den familj man drömt om.

  • Chania

    Apropå kliande, det kan ju vara en reaktion på allt som hänt om du inte är allergisk mot nåt? Har själv ett finger som klias så ini nordan att jag nu sökt läkarhjälp nästa vecka. Har haft det i snart ett års tid och det är bar apå ett finger. Tänker att det kan ha gjort att Moa dött och vill åtminstone eliminera den risken. Fast innerst inne så vet jag ju att det inte är det som är orsaken, men har man ingen orsak så söker man ju tills man hittar nåt och jag går ju till mig själv och klandrar mig för det eller det eller det. Önskar vi skulle få reda på nåt men ännu har obduktionssvaren inte kommit. Undras just hur länga man ska vänta?

  • skrutthumlan2

    chania- jag förstår precis hur du menar! Man är nästan som vanligt på jobbet, kan till och med skratta ibland. Men igår när jag kom hem så lyssnade jag på sorgliga låtar och grät en massa, så gjorde man ju inte direkt en fredagskväll innan......

    Har pratat med sjukvårdsupplysningen som sa att det kan vara en reaktion på att antibiotikan går ur min kropp nu, ska iväg till apoteket och hoppas på att det blir bättre snart!

    Appropå obduktionssvar,så har jag en starkt teori om att labben är klara med proverna efter ca 4 veckor, sen är det tyvärr så att läkarna inte har tid att träffa patienterna och berätta svaren! Så du får kanske ringa och tjata till dig en tid hos en läkare, det har jag gjort, men det blir inte förrän om 3 veckor fast jag tror att alla svar är klara åtminstonde nästa vecka!

    Måste även ringa krematoriet och försäkra mig om att Eddie blir klar till begravningen, transporten blev försenad med en vecka från sjukhuset (och vi som stressade som galningar för att få dit en diakon och välsigna Eddie innan han skulle åka iväg).

  • skrutthumlan2

    chania- jag känner precis som du när det gäller ny graviditet, hur ska man klara av det utan att oroa ihjäl sig??? Men samtidigt längtar man ju mer än någonsin efter en liten levande bebis!

    Skumt med bara ett kliande finger! ¨Borde ju vara ngt väldigt lokalt då som inte kan påverkat Moa.

    Tips på fin låt: tears of an angle med ryandan som man kan ladda ner gratis på www.amelia.se/ryandan/
    tycker första versen beskriver känslorna man hade på gynakuten när vi fick reda på att hjärtat ej slog längre....

  • Chania

    Jag har ringt till sjukhuset och svarena har inte blivit skickade. Obduktionen har gjort vid det sjukhus där jag går till fertilitetsläkaren och därifrån ska de till min stads sjukhus där jag födde Moa och sen ska de skickas till min fertilitetsläkare och jag får först då en telefontid till henne. Jag undrar om det är renskrivningen som tar tid eller om det är nån odling de tagit, men jag gissar det är renskrivning osv...Vissa säger man kan räkna med tre månader innan man får nåt svar. Suck!

    På måndag ska jag beställa tid till en annan läkare jag var till i början va vår barnlöshetsutrdening och kolla upp med henne vad hon tror om man blir gravid igen, bör man då vara sjukskriven under graviditeten exempelvis. En på jobbet hade varit med om samma sak och hon blev sjukskriven på heltid för att vara på den säkra sidan. Vill höra en annan läkare åsikt om detta, tror att min fertilitetsläkare inte skulel sjukskriva mig men jag tänker inte ta några som helst risker om jag blir gravid igen utan då gör jag som jag tror är bäst för bebisen och mig.

    När ska ni ha begravningen för Eddie?

    Ja, tänk vilka krafter man ska ha egentligen när man gått igenom detta! Det ska ordnas en massa praktiska saker och kollas upp en massa. Fast det är väl så på ett konstigt sätt, man har inget val och nånstans så kommer krafterna att ta sig igenom det som måste göras.

  • skrutthumlan2

    chania- när jag pratade med obduktionen när vi var där för att säga hejdå igen till eddie, så sa han att det borde ta max en vecka till innan proven är klaranalyserade. Sen pratade jag med kuratorn som sa att jag stod uppskriven på listan för att få en tid hos en läkare på sjukhuset där jag födde honom....men jag skulle inte ens få kallelsen den här veckan, så du kan ju tänka dig hur långt fram i tiden de hade tänkt ge mig en tid..suck! så jag kontaktade en annan läkare som ska bevaka när svaren är klara. Kan inte fertilitetsläkaren ringa direkt till labben och få en kopia på svaren? Borde gå snabbare!
    Man blir så trött av att man måste fixa allt själv inom sjukvården, annars går det in snigelfart alltihopa eller så blir det inte fixat!
    Begravningen är om 2 veckor. ska bli skönt med ett litet avslut! Men vi håller fortfarande på och letar efter en bra gravsten! Är så svårt!
    kram

  • skrutthumlan2

    chania- förresten angående sjukskrivning, så undrar jag hur lätt det är att bli sjukskriven en hel graviditet, om de inte har kommit fram till ngt under denna graviditet som pekar på att man absolut inte kan jobba......
    verkar ju som om fk har skärpt sina regler! jag är nervös för att jag inte får pengar av dem för min sjukskrivning....

  • nanix

    JAG BEKLAGAR VÄRKLIGEN FÖDDE UT MIN SON 19/10 2007 O HAN GICK BORT SAMMA SEKUND (SENT MISSFALL) VET HUR DE KÄNNS.. JAG MÅR SKIT.. DRAR MEJ UNDAN FRÅN BÅDE VÄNNER FAMILJ O ALLT.. STÄNGER IN MEJ VILL BARA VARA ENSAM HA NU FÅTT TABLETTER FÅ SE HUR DE GÅR MEN SORGEN E SVÅR O BÄRA O RENT UT SAGT JAG MÅR ÅT HELVETTE O DE KÄNNS SOM INGEN FÖRSTÅR=(

Svar på tråden Ni som fått sent missfall....