Föräldrar till barn med ADHD, Asperger & Bipolärt syndrom ( Manodepressiva)

Hej!
Jag har en tolvårig (inte tonåring, men nästan) dotter med Asperger och Tourettes syndrom. Hon har också en depressiv läggning. Pratar gärna om detta med andra föräldrar i liknande situation!

Hur yttrar sej din dotters bipolära sjukdom (har nog aldrig hört talas om ett barn med den diagnosen)? Hur "handikappad" är hon av sin Asperger/ADHD?
Skulle vara roligt att utbyta erfarenheter och diskutera svårigheter kring detta, och kanske kunna ge varandra tips, råd och stöd.

Min dotter har ju ganska nyligen fått sina diagnoser (ett par månader sedan), och problemen runt henne har funnits i ca 3 år.
Hon har bedömts vara oerhört intelligent, och därför lyckats "stävja" vissa besvär, men sedan sakta "tappat kontrollen".

Hennes största handikapp är nog att hon har mycket svårt för det sociala samspelet, och inte alls kan anpassa sig efter andra människor.

Diagnosen Bipolärt syndrom är den färskaste, och yttrar sig genom enorma svängningar i humöret. Ena stunden förföljer hon oss nästan, och är hysteriskt glad.
Pratar och pratar och pratar och pratar.............. Brister ut i gapskratt åt "ingenting", pratar osammanhängande och verkar nästan hög.
Nästa stund kan hon vara djupt nedstämd, nästan inte kontaktbar och mycket självmordsbenägen.

Oj... Det låter väldigt likt min dotter! Hon är också väldigt intelligent, hennes stora problem är humöret...

Det är ständiga konflikter i skolan mellan henne och andra elever, och även lärare. Och hemma får hon utbrott som är fruktansvärda! Hon svänger även mycket i humör precis som din dotter. Kan vara glad och rusa runt och prata och sjunga ena sekunden för att sen bli arg för något och skrika och kasta saker, för att sen bli ledsen för minsta lilla och sätta sej och gråta... Inte lätt att hänga med i svängarna!

Din dotter har fått sina diagnoser relativt sent... Men skönt att hon fått dom i alla fall, det blir lite lättare att få hjälp när man fått en diagnos. Och att kunna förklara för skolpersonal och andra vad svårigheterna beror på. Även om man som förälder inte alltid blir tagen på så stort allvar tyvärr, det är i alla fall min erfarenhet.

Äter din dotter några mediciner? Min tjej äter Risperdal och Sertralin (antidepressiv). Hon ska eventuellt få prova en medicin som heter Strattera snart.

Ja, vad har hon inte ätit i tablettväg? Just nu äter hon en medicin som heter Ritalin 30 mg, men det är fortfarande på "pröva-stadiet", och vi vet ännu inte riktigt hur effekten av den kommer att bli.
Dosen höjs successivt med 10 mg varannan vecka, och om inget riktigt resultat uppnås så ska hon byta sort (igen!!) om 6 veckor.
Just den biten tycker dottern är jobbig, men hon vet ju också att medicinen måste vara rätt för att den ska hjälpa henne.

Just skolbiten har varit oerhört jobbig för dottern. Inte hela tiden, för upp till åk 6 så fungerade allt toppenbra.

Det var i 7:an som problemen började. Ny skola och nya klasser, jättemånga nya lärare som inte hade tid att lära känna enskilda elever och hon hamnade i konflikter nästan direkt. Mycket pga hennes klädstil och utseende (bilder finns i mina album) som vissa lärare hade åsikter om, och där hon tog väldigt illa vid sig.
Hon kunde inte anpassa sig till alla de nya kraven, och skolkade bort i princip hela högstadiet.

Nu ska jag ge min lilltjej (snart 9 mån) lite mat, och sen hoppa i säng själv.

Natti!

Precis så har det varit för min dotter också... Skolan funkade bra till i höstas då hon bytte skola till en högstadieskola (gamla skolan var en 0-5 skola).
Konflikter hela tiden, andra barn anmärker på hennes kläder och utséende, lärarna kan inte möta henne på ett bra sätt, de tar inte hänsyn till att hon har andra behov än de andra i klassen... Katastrof helt enkelt. Och dottern är arg och ledsen varje dag när hon kommer från skolan. Skitjobbigt!

Ska också försöka ta mej i säng nu. Godnatt godnatt!

Jag har en 16-årig dotter med Aspberger...

Har du lust att berätta lite mer om din dotter och hur hon fungerar i olika sammanhang?

Min dotter Jenny har då inte jättesvår AS men tillräckligt för att ha vara jobbigt.

När hon var liten så bestod den mest av att hon vägrade äta viss mat (hon åt typ bara pommes frites, kyckling och broccoli)...samt att hon var livrädd för barn!

I skolåldern så var det koncentrationssvårigheter och att hon var rädd för barn, samt att hon missförstod allt o alla...Hon tolkade allting Bokstavligt och hon åt knappt någonting

Förpuberteten var JOBBIGAST...(Gud, jag hade kunnat skänka bort henne till behövande..:)) Hon åt typ 5 saker, Kunde inte koncentrera sig på något annat än Poke´mon, bokmärken och klistermärken, var rädd för alla som var yngre än henne och testade allt o alla. Hon fick då också fobier mot massor med saker samt att hon inte kunde vara själv hemma en enda sekund, och hon kunde inte somna om inte jag var vaken och tv´n var på....

Tidig tonår så var hon Rädd för barn (en återkommande sak..), åt fortfarande knappt inte nånting och hade fortfarande specialintressen, kan fortfarande inte vara hemma själv och vi var tvugna att vara vakna och ha tv´n på, samt att det började gå ordentligt utför i skolan, trots att lärarna visste om hennes diagnos. Hennes fobier var värre, speciellt insektsfobierna, hon vääääägrade vara ute hela sommarhalvåret och vi fick inte ha varken fönster eller balkongdörrar öppna alls när hon var hemma.

Nu -16 år gammal -så äter hon visserligen fortfarande bara vissa saker (men nu lagar hon maten själv), men kan inte vara hemma själv när det är mörkt ute och kan inte somna när det är tyst eller om vi sover. Då väcker hon oss...Fobierna är äntligen bättre och det går bättre i skolan men det beror på att vi kontaktade Specialpedagogiska institutet så att de fick hjälpa lärarna att klara av henne..Hon har nu 4 IG...istället för 6 IG i åttan.

Tja jag skriver mer när jag kommer på mer...Om det är nåt specifikt så får du gärna fråga!!! Det är bara kul att få kontakt med andra. Så skriv gärna en rad i gästboken eller liknande om du vill!!

Hej :) Jag fyller 19 år den 19 november, och har fått diagnoserna ADHD, aspergers och bipolär.
ADHD:n bröt ut när jag gick i 8an.. mådde inte alls bra, för ingen visste vad det var med mig... bara en vanlig tonåring. Jag hade det värsta humöret! jag va verkligen ledsen, jag skärde mig och vad självmordsbenägen.

Om ni har tonåringar med dessa diagnoser kan ni kontakta mig, för jag vet att min mamma skulle verkligen uppskatta att få prata med föräldrar vars barn har ADHD, aspergers och är bipolär.

kontakta mig på min hotmail, det skulle vara enormt snällt....
millan_pillan_@hotmail.com

Kram!

Hej
Jag har en tonåring 19 år med aspergers (dotter) och en son 17 år med ADD. Det är inte alltid lätt. Den äldsta bor med sin sambo i en egen lgh. Den yngre bor hemma.
Deras stora problem har varit skolan, att närvara och att delta samt att göra uppgifter.
Flickan med AS har även sociala problem (blyg och tillbakadragen inför främlingar).
Grabben är mycket social glad och pratsam.
De är båda rätt initiativlösa och "slöa". Grabben med ADD har provat Ritalin 40 mg men blev deppig av dem och blodtrycket steg till oanade höjder.
Som mest har han varit uppe i 72 mg Concerta men är nu nere i 18 mg då han upptäckte att det var främst "placebo" effekten som gjorde att han kände sej bättre. Den höga dosen 72 mg fick även puls och bltr att höjas enormt.
Dottern med AS har aldrig ätit någon medicin.
Känner inte att skolan ger det stöd och hjälp trots mina eviga försök med elevvårdskonferenser möten osv.
Känner så igen mej/oss i era berättelser. SKulle gärna vilja veta vad ni fått för stöd /hjälp från skola osv...
Vad har hjälpt er.Mvh Ylva
 

Jag själv har Asperger, adhd och bipolär sjukdom. Jag är 20 år och fick mina diagnoser för fyra månader sedan. Vad kan jag säga om mig själv? Jag har vredesutbrott som jag ibland kan hålla inne och ibland inte. Jag har otroligt svårt med människor och deras samspel. Min teknik som jag använt är ett filsystem i mitt huvud. Där lagrar jag alla reaktioner du haft när du pratar med mig för agt sedan kalkylerar ut vad jag ska säga för att få den reaktionen jag vill ha. Jag testar också mig fram så jag ser hur du reagerar när jag är säker för att sedan veta hur du reagerar när jag inte är det. Jag lider av beslutångest som kan få mig att att ta timmer på mig att handla de enklaste saker. Jag har försökt ha olika jobb seda jag var 17 och inte kunnat behålla ett ända då jag jobbar så hårt att jag går in i väggen. En annan bidragande faktor till att jag inte har kunnat jobba kvar är att jag inte kan slappna av i huvudet utan det jobbar konstant vilket gör mig trött. Finns mycket att berätta :-3 någon speciellt du vill veta?

två barn med adhd,flicka 16år&pojke 18år.Skall göra en ny utredning ang sonen då vi fick diagnos tidigt,6års ålder.Dottern är inga problem,hjälper till hemma&sköter skolan,sonen däremot är inne nu i en riktigt tuff period,han har även diabetes typ 1&ulcerös kolit,så mkt bagage att hantera.fick igår veta av socialtjänsten,att han har blivit ertappad av polisen med hasch,då han nu e myndig,så är dom motsträviga att ge ut nån info&sonen vägrar berätta,mitt mammahjärta spricker snart,vill hjälpa,men just nu vill han inte ha nån hjälp verkar d som.
Berättat allt farligt&risker med hasch,tar inte åt sig över huvudtaget,han e 18&vet allt.Svårigheter med korttidsminnet,detta resulterar i att han även glömmer att ta sitt insulin,då blir det farligt,vet ej snart vad vi ska göra.har inte koll på nånting&är inte självständig nånstans,ändå vill han flytta(har ingenstans att ta vägen)
vi här hemma,jag&maken ställer rimliga krav,tex hjälpa till hemma med disk,städning,hämta lillasyster,osv...han är fortfarande så otroligt lustmotiverad,gör bara det han absolut vill&inget annat.känns som om jag rent lagligt förlorat makten så fort han vart 18,smart kille men omogen,skulle vilja säga att han är som sin syster i huvudet,dvs 16år. 

Har samma diagnoser som din dotter.Jag är vuxen och fick allt på papper vid 40 år.Så det är många som inte heller upptäcks..

Är mamma till två barn, en kille och en tjej varav tjejen (som är äldst) fick sin diagnos inom autismspektrum (ADHD och Asperger) för 2 år sedan. Hon är impulsiv, utåtagerande, osocial, luststyrd och har svårt för att handskas med känslor. Har haft resurs sedan hon var två år och gick i förskolan. Har tidigare fått medicin metylfenidat och elevanse samt melatonin på kvällarna för att kunna sova men på farmors inrådan och utan doktorns tillåtelse så har dessa bytts ut till cannabis-baserade droppar. Hette CBD-droppar tror jag!. Har någon annan av er erfarenhet av dessa...