• mollaMalina

    Andras graviditeter

    Jag kanske är känslig, men jag blir så ledsen och förbannad när jag ständigt får massa frågor om min sons missbildning från andra gravida.
    inte på det sättet heller, utan när jag fårkommentarer som dessa

    "åhh, fan vad hemskt. Och jag som ska in o kolla min lille på onsdag, nu är jag ju skiträdd"

    eller
    "Oj beklagar. Jag är i V 8 och nu blev jag jättenervös jag ska in till gyn om några dagar. vad var det för fel på erat foster? Kan man upptäcka det så här tidigt? Gjorde det ont?"

    Jag vill inte beklaga eran oro just nu!
    Samtidigt känner jag mig som en hagga när jag blir irriterad av kommentarerna...man är ju så orkeslös...

  • Svar på tråden Andras graviditeter
  • idisb

    självklart vill man int höra sånt, även om dom inte menar något illa med det så tar det ju på en! kan tänka mig att du ha tillräckligt att tänka på redan! får man fråga va det är som e fel?

  • mollaMalina

    Han hade akrani, alltså saknade skallben och hjärna så han hade ingen chans att överleva utanför livmodern så vi blev tvungna att avbryta i v 16

  • Fru hemlig

    Säg ifrån att du har mått så dåligt över detta och att du inte orkar varken att prata om det eller att hantera andras oro! Det är taktlöst av folk att säga sådana saker!

  • sörjer

    Men suck.. Som tur är känner jag bara en som är gravid och hon vet inte om att jag var gravid. Typiskt att andra ska svänga det som hänt dig till att handla om dem själva...

    Fick den dummaste kommentaren från min chef häromdagen. "Ojdå, låter verkligen tufft! Jag kan lätt sätta mig in i hur jobbigt det varit psykiskt, det är ju skräcken när man ska ha barn att det inte är som det ska. Förhoppningsvis är det värsta över och du kan börja blicka framåt, vem vet, ni har ju många år på er och skaffa många fina barn."

    ...jag hade god lust och fråga honom om han skulle kunna tänka sig byta ut sin dotter mot ett nytt barn! Det är väl klart att jag inte går runt och är ledsen för att jag tror att jag inte kommer att kunna bli gravid igen!

  • mollaMalina

    Håller med fullständigt!
    Men dessa människor skriver till mig på FL och andra ställen här på IT.

    Många av mina kommentarer handlar om att jag har hela livet på mig att skaffa nya barn, men DET ÄR JU INTE DÄRFÖR MAN ÄR LEDSEN! tro fan att man har fler chanser, men man sörjer för att ens barn inte klarade sig och att JAG inte kunde göra någonting åt det. Inget barn kan ersätta det andra!

    Är så jäkla tråist med folk som ska vända allt till dem själva och deras rädsla jag vill bara skriva tillbaka att Skatta dig lycklig, för med största sannolikhet kommer du ALDRIG råka ut för något sånt här!

  • MansonDust

    Känner igen det där, TS. Grejen med folk när nån annan råkat ut för något tragiskt, är att de genast börjar tänka att det kan hände dem också. Det blir automatiskt vänt till dem utan deras mening, utan deras mening att såra. Det är som att höra om barn som får cancer nånstans i världen. Inte händer det OSS tänker man då. och sen träffar man på & pratar med en som varit med om det, som kanske mist sitt barn i cancer. Då blir man genast mer orolig, att det hänt så nära en.

    Man får försöka att inte ta in alla kommentarer HELT. Skriver någon klumpigt, svara inte. Bara strunta i dem.
    Jag vet hur lessen man kan bli av vissa meningar, men oftast är de bara skriva i ren klumpighet. Dom vet inte hur man mår eller känner, dom vet inte hur dom ska skriva helt enkelt.

    Kram till dig !

  • Mkmit

    Åhh, jag lider med dig. Alla kommentarer om att man är ung, eller att det går fler tåg gör att man blir galen. Ingen kan ersätta det barn man just förlorat. Vi har ofta fått höra: Ni har ju ändå två fina barn. OCH... hade vi varit nöjda med det så hade vi inte försökt få fler barn. Hur många barn man än får kommer ett alltid att fattas. Så är det bara!

    Kramar!!

  • Froggis76

    Ts: du är inte ett dugg konstig som reagerar som du gör! Jag har lärt mig under åren som gått att människor runt omkring en tror sig förstå det vi änglaföräldrar går igenom. Det går INTE att förstå hur det är att gå så pass långt in i graviditeten och man förlorar sitt efterlängade lilla barn om man inte själv har varit tvungen att genomlida det. Jag fick höra så många säga att de har minsann också fått missfall, o gud vad jobbigt det var osv. Jag hade också fått ett tidigt missfall några år tidigare, men det går inte och jämföra med att förlora ett barn med fingar, tår osv.
    Hur många gånger jag fick höra: men du är ju så ung, du har många år på dig att skaffa nya barn. Visst hade jag det, och visst har jag fått 2 småsyskon till Robin. Men ingen av mina söner kan ersätta Robin, min förstfödda.
    Sköt om dig, försök att inte ta åt dig av omgivningens klumpiga kommentarer.
    Kramizar i massor

  • mollaMalina

    man känner sig bara så lättirriterad och känslig, för man vet att de inte menar någonting illa - det är bara jobbigt att höra om andras oro!
    OM de är oroade, hur kommer jag då reagera nästa gång vi försöker?

Svar på tråden Andras graviditeter