Är det så svårt att förstå biomamman?

Ja jag vet. Jag ringde henne en gång på min sambos begäran för att försöka lösa det och visa henne att jag inte vill barnet något illa, men då blev hon skitsur och vägrade lämna ut barnet till min sambo om det fanns en risk att jag var med.

*suck* Hrregud, ovanligt nervös verkar det som. Visst att man kan vara lite avståndstagande men vissa är bara för mycket. Tror att många sätter sig på tvären bara för att...och har egentligen inte så många hobbys. Jag underar hur sjutton man orkar att reta sig på folk, det måste ju vara jobbigt att vara sur jämt. Det bästa är väl att låta henne hållas och inte bry sig - då kasnke hon tröttnar.
Anonym (Bonusmamma) skrev 2008-03-07 16:20:23 följande:

Ursäkta stavfelen - skriver för snabbt ibland.

En god vän till mig blev lämnad av sin man när hon var i femte månaden. Han hade träffat en ny tjej på sitt jobb som han hade blivit ihop med. När barnet väl var fött, skulle pappan promenera med det, och han och min vän (mamman) skulle mötas på en bestämd plats för att lämna över barnet.

Då har han med sin nya tjej, dvs den lilla bäbisens bonusmamma! Bara ett exempel på häxlika bonusmammor, som inte heller kan släppa taget.

Men vad är det för exempel på häxlika bonusmammor?
Vars är pappans ansvar här?
Bonusmamman var väl bara med för att pappan tillät det hela?
Vem vet vilka förutsättningar som presenterats för bonusmamman, det är väl knappast hon som har bestämmmanderätt i detta sammanhanget?
Jag tycker att det här är ett typexempel där en utomstående person som inte har med uppgörelsen att göra blir hängd.

Anonym (barnflicka) skrev 2008-03-07 20:37:04 följande:

Det är klart att detta är pappans ansvar, men det är också ett exempel på en bonusmamma som inte hade den blekaste aning om hur många övertramp hon gjorde.
Anonym (Hege) skrev 2008-03-07 21:22:08 följande:

Ja men du kan inte anklaga "bonusmamman" för det, hon kan sakna erfarenhet och det är ju pappan som är ytterst ansvarig för det förhållandet, både till "bonusmamman" och till biomamman. Den enda "bonusmamman" ska ta hänsyn till är pappan och det är han som sätter upp reglerna på sin sida. Häng rätt person är du snäll.

Jag skulle nog inte tycka det var något problem om det var överenskommet att pappan skulle ha barnet den dagen själv och om han tog med sin flickvän så är det ju snarare självklart. Men om jag och pappan skulle ut och promenera tillsammans så hade jag blivit lite putt. Det är ju lixom vårat moment tillsammans med vårt barn - för att vi förhoppningsvis fortfarande är vänner och ska kunna umgås utan att det blir krystat och konstigt.

"Det är klart att detta är pappans ansvar, men det är också ett exempel på en bonusmamma som inte hade den blekaste aning om hur många övertramp hon gjorde."

Snälla, upplys mig för jag kan verkligen inte förstå vad den stackars tjejen (man blir väl inte "bonusmamma" bara för att man är tillsamman med en kille som har barn???) gjorde för fel? Hennes pojkvän bad henne följa med när han skulle ut och promenera med sitt barn, varför får man inte tacka ja till det? Jag hade tackat ja till erbjudandet om jag hade varit flickvännen. Självklart hade jag velat engagera mig i någonting som betyder så mycket för min pojkvän som hans lilla bebis! Vad för sorts flickvän hade jag annars varit?

Bonusmamma anser jag för övrigt att man blir först när man bor ihop med barnet och väljer att engagera sig i dess liv och uppfostran. Inte direkt när man inleder ett förhållande med barnets pappa...

så mannens nya kan inte ens ta en promenad med sin karl utan att man är en häxlik bonusmamma?

där ser man vilken syn man kan ha på det hela

det är nog inte så konstigt att många bonusmammor har det otroligt jobbigt,

konstigt vad olika det är i alla fall.

för vissa är man häxlik när man inte engagerar sig

och för vissa är ens existens nog för att kalla bonus för häxlik.

....håller med föregående talare...nr33.... Ändera får man skit för att man engagerar sig ...eller så får man skit för att man inte bryr sig. Hur ska de ha det?

Felet biomamman ofta gör är att hela tiden söka bekräftelse. Hon kan mycket väl glömma bort att mår bonusmamman bra, har fått komma med i bilden i sin takt och känner sig trygg så gynnar det barnet positivt. Det är barnet som ska vara en del av livet tillsammans med bonusmamman, det är inte biomamman. Mår bonusmamman bra så har också barnet det bra. Som biomamma finns ingen anledning att känna hot av bonusmamman. Som biomamma ÄR man alltid barnets mamma ,oavsett var barnet för tillfället bor, och barn är oerhört lojala sina föräldrar. Det finns ingen anledning att bli bitter, osäker eller svartsjuk på denna nya kvinna om man är en bra och kärleksfull mamma.

Precis så resonerar jag. Men tyvärr inte biomamman till mina bonusbarn.

Jag måste ändå säga att bonusmamman i det här fallet inte agerade som vargavarg förslår. Bonusmamman söker väl också bekräftelse, i detta fall på att hon och pappan till barnet har en seriös relation. Efter otrohetsaffären kan man tycka, eller tycker jag, att bonusmamman kunde väntat med att möta mamman för att dra vagn med pappan. En mamma som blivit lämnad när hon var gravid, för en annan kvinna, känner väl sig förmodligen rätt hotad av denna nya kvinna.

Och för en liten bebis spelar det väl för tusan ingen roll om bonusmamman/flickvännen var med? Varför ska man bara ta hänsyn till bonusmammans känslor och inte till biomammans? Att göra saker mot varandra som bio och bonus, som den andra upplever som otroligt jobbigt är väl inte särskilt bra för den relationen?

Där kan jag faktiskt hålla med. Om separationen var pga otrohet så är situationen helt en annan tycker jag. I det läget hade jag nog aldrig någonsin önskat att jag träffade henne. Inte gubben heller för den delen, men honom är man nog illa tvungen att ha att göra med.