Hur får man barn som tar ansvar för sitt eget liv?

Så här blir det om man är en curlingförälder som gör allt för sitt barn. Men tror man gör det bästa men i själva verket så stjälper man sina barn.

Jag säger inte att det är din man som gjort fel i det här fallet, här verakr det ju som om mamma o pappa inte har samma regel och det blir ett problem.

Men det är aldrig försent, gäller bara att ställa lite krav på dom småliven. Men i ert fall låter det ju som om din man måste ta den här diskutionen med mamma oxå.

Jo, han har tagit den diskussionen med sonens mamma åtskilliga gånger men det hjälper inte. Hon tycker inte att hon gör någonting fel utan anser att det är min sambo som inte ställer upp tillräckligt för sin son... Hon vill inte se att hon gör sonen en björntjänst.

Killen har valt till gymnasiet nu. Program som han inte kommer in på med sina nuvarande betyg. Gör han minsta lilla ansträngning för att höja sina betyg? Nej... Han skyller på allt och alla, det är aldrig hans fel att han inte vet vad han har för läxor, vilken tid han börjar, när han har prov osv... Sen är det dessutom min sambos fel för att han inte hjälper sin son tillräckligt. Min sambo säger alltid att sonen bara skall säga till om han behöver hjälp, och säger han till så får han hjälp, under förutsättning att han inte kommer kl 23:00 kvällen innan provet och skall ha hjälp...

Vad skall man göra för att inte vara en curlingförälder? Vad skall man ställa för krav egentligen? Vad skall en 15-åring kunna ta ansvar för själv?

Vi har haft som regel ett tag nu att sonen skall få gå och lägga sig vilken tid han vill på kvällen (han skall dock ha gjort sig iordning och hålla sig på sitt rum efter kl 22) under förutsättning att han själv tar sig upp och iväg till skolan i tid på morgonen. Detta tyckte vi var ett bra sätt att lära honom ta lite eget ansvar samtidigt som vi slapp diskussionerna om att han inte ville gå och lägga sig. Kan ju säga att han har inte varit i tid till skolan en enda dag sen detta infördes, och sambon har gång på gång gett honom "en chans till", så det är inte bara mamman som har problem med disciplinen....

Oj ja det är jättesvårt att vara föräldrar på varsitt håll.

Nu har jag själv bara 13 åringar, men vet att 15-åringar är ju superkänsliga. Så att helt pöltsligt börja ställa krav är ju supersvårt, det relaterar oftast bara i backut. Som det verkar ha gjort i det här fallet.

Det viktigaste är ju att vara där för dom, och det betyder ju inte att GÖRA ALLT FÖR DOM!!!

Men jag ställer nog ganska mkt krav på mina killar, i gemfört med deras kompisar som blir daltande med som små porslinsdockor. Detta resulterar ju i att dom kan ju ingenting till slut...

Hur bra relation har du till killen? Oftast kan det vara så enkelt att han känner sig misstolkat och orättvis behandlad.
Ta killen och gör nått skoj med och fråga hur han egentligen mår.

Jag lever själv ihop med en ny man som oxå får ta den tiden ibland och bara stanna upp och fråga. För det är inte så självklart idag.
Man kan inte bara ställa krav, men måste ge tillbaka oxå villkorlös kärlek....

Kram

Min relation med killen är bra. Vi har en "kompisrelation" och kan prata om det mesta. Vi har pratat om det här med vad han vill med sitt liv många många gånger och han har ju klart för sig vad han vill och vad han måste göra för att nå dit men även om han är hur klok och insiktsfull som helst när man pratar med honom så händer det ju inget...

Jag vet att han känner sig orättvist behandlad. Han tycker att hans pappa inte gör någonting för honom och att han inte ställer upp. Men han ger inte sin pappa en chans. Det enda han gör är att sitta hemma hos sin mamma och spela dator. Sen ställer min sambo inte upp på vad som helst heller och vill han inte skjutsa sonen til köpcentrat 1 km bort just då när sonen ber om det så tycker sonen att han är hemsk som inte ställer upp... Jättesvårt att veta hur man skall visa att man faktiskt ställer upp utan att för den delen "skämma bort" och curla.

Senaste diskussionen far och son hade gällde att min sambo var så fruktansvärt snål. Stackars sonen fick ju till och med mer pengar av sin mamma... Visst, sonen har en löjligt låg månadspeng i "grundlön" men om han t ex håller ordning på sitt rum, hjälper till hemma osv så ökar den dramatiskt. Det är bara det att som med allt annat så orkar han inte anstränga sig. Kan tillägga att killen får precis allt han behöver och månadspengen skall endast användas till "fickpengar".

Han låter bortskämd.
Mamman sänder ut helt fel signaler åt honom och då blir pappan automatiskt "den elaka" föräldern! Det låter som att pappan måste säga åt henne att dom måste ha ett allvarligt samtal. Sen sätter dom sig ner och han säger vad han tycker.
Ge din sambo rådet att skriva upp allt han vill säga på en lapp innan så han inte glömmer något.

Hej!
läste lite på din tråd. Det låter som man ska ta bort lite förmåner som verkligen betyder något för den här late killen. Dåliga betyg = ingen fotbolls träning, ingen dator, inga spel. Sätt hårt mot hårt. Man måste få honom att på något sätt värde sätta sin egna prestation även om han tycker man är världens hemskaste till en början. PÅ detta sätt kan han växa som person och få motivation att sträva efter saker på ett positivt sätt. Ja har själv inga tonårsbarn, men jobbar med dem och har själv varit en ganska tjurig tonåring tills mina päron satte ner foten och krävde bättre resultat i skolan annars rök dansträningen , utekvällarna med polarna osv. Detta var inte bara toma hot utan versktälldes också. När kompisarna gick på fest fick jag snällt lunka hemåt en lördasgskväll : ( Ingen mår bra av att få allt serverat i det långa loppet. Don man och hans ex måste verkligen komma överrens om hur de ska uppfostra killen. Just nu spelar han ut dem mot varandra. Man ska inte vara rädd för att ens barn ska tyckea illa om en bara för att man säger ifrån eller sättter gränser, de kommer tvärt om att tacka dig för det senare.

Håller med dig helt! Problemet för TS sambo blir ju bara mamman.
Jag tror att TS vet hur dom ska få det att fungera. Problemet är ju att få med mamman som bara vill skämma bort sin lilla pojke..

Precis, problemet är mamman....

De enda "förmåner" han har är datorspelandet. Någonting annat är han inte intresserad av längre. När vi tyckte att han ägnade sig för lite åt skolan och för mycket åt datorn satte vi restriktioner på spelandet. Det enda det har lett till är att han numera alltid går till sin mamma och spelar dator efter skolan (på "våra" veckor kommer han "hem" från mamman lagom tills han skall gå och lägga sig...). Det hjälper tyvärr inte hur många gånger min sambo försöker prata med sitt ex. Hon tycker bara att allt han säger och gör är fel. Jag har försökt få min sambo att inse att han behöver ta hjälp utifrån för att få henne att inse att detta inte fungarar men han är inte så pigg på att "inte klara sig själv...". Nu har han dock börjat inse att någonting måste göras så förhoppningsvis kan han ta kontakt med familjerådgivare eller liknande. Kanske kan de hjälpa till att få mamman att förstå.

familjerådgivning tycker jag låter jättebra! uppmuntra din sambo så mycket du kan till det visa honom även detta form om du har lust

Känner igen mej, jag är en sån där jävla curlingmamma och jag stör ihjäl mej på det. Men det går bara inte att sluta, jag vet att hon måste ta konsekvenserna när hon gör nåt fel.

Det är många fel hon gör just nu... Jag försöker verkligen tänka varje gång jag har bestämt mej, men nej...

Hon är skyldig mej lite pengar, nu till helgen frågade om hon kunde få låna, då fick hon sitt påskägg en dag tidigare, med 200 kr i....