Hon ska ha barn när jag skulle fått!!!!

Jag säger lyssna på ditt inre, tala om för din sambo hur du knner och stanna hemma. Finns ingen anledning att plåga sig själv i onödan. Finns männsiskor jag inte har orkat träffa ännu snart 2 år efter att vi förlorade vår son. De som är svårast att träffa är de som fick barn samtidigt. Blir som en påminnelse att se hur stora deras barn är och hur stpr vår son skulle vara. Så lyssna på dig själv, låt sambon åka själv, hyr en film, köp massor av godis och tappa upp ett skumbad och ta en kväll då du skämmer bort dig själv. Det är du värd! Det handlar ju om att vårda dig själv och inte tänka så mycket på andra! Var ego för på så sätt kan du orka en dag till och en dag till...tills det inte gör så ont längre att träffa dem!

Hej, tycker så synd om dig/er..
När jag fick mitt ma, så var det massa av min sambos kompisar som oxå skulle ha omkring samma tid. 6st närmare bestämt mellan jan-april.. Å nu kommer alla, barn efter barn efter barn.. Som tur e, är jag gravid igen och ska ha i sommar, men ibland kan man inte låta bli å tänka att vi oxå skulle haft våran lill* hos oss redan å alla andra gick det bra för..
Förstår att du mår dåligt.. Förhoppningsvis så släpper det om ett tag.. Först när det hände oss så skulle jag aldrig utsätta mig för detta igen, men sen blev jag galen och skulle bara bli gravid nu nu nu!!
Och även om den här graviditeten innehåller mycke oro, så är man ju så glad man kan vara..
Hoppas det löser sig för dig, ta en dag i taget å tänk på dig/er i första hand, allt annat få komma sen..
Kramar om

Gör som DU vill. Du får vara hur EGO du vill nu och så länge som du känner att du behöver. Du ska tänka på dig och dina behov. Din karl ska också tänka på dig och stanna hemma från alla kalas och hålla dig sällskap!
Jag förlorade min dotter i 21a veckan. För 4 månader sedan. Jag kan fortfarande inte träffa nyfödda bebisar. Gravida kvinnor med som röker eller dricker vin vill jag flyga på och skälla ut.
Det jag vill säga är: Det tar tid! Låt det ta tid!
Skriv ett brev till de nära dig och tala om hur du känner och att det inte har nåt med dina känslor för dem att göra.
Träffa vänner som inte har barn! Sysselsätt dig med sånt du tycker om!
Många kramar

Molla, jag förstår hur du tänker, och visst, du måste lära dig att hantera det. Men du, det får ta tid! Bara för att du tycker att det är oöverstigligt nu så måste det inte vara det i all framtid! Jag tror att det är dåligt för dig att tvinga dig till saker du inte orkar med. En dag kommer du känna att det skulle kunna vara värt att försöka träffa dem och då är det ok. Men innan dess, vännen tvinga dig inte! Var inte så taskig mot dig själv!

trots alla era råd - så gick jag och nu önskar jag att jag lyssnat på er. Nu känner jag mig splittrad och krossad i själen, tack ändå alla här inne som finns och bryr sig!
Utan alla er vet jag inte vart jag hade funnits idag

Vännen, vad jobbigt. Men nu vet du. Utsätt dig inte för det igen!
Stor, varm kram

Måste vara ett hårt slag att se andras magar...!!

Kan du prata om de med dom tror du....Brukar va skönt att kunna ha en öppen dialog...
Säg att de känns jobbigt men att du ska försöka träffa dom ändå...

Både när vi fick tvåan o trean kom min svägerska hem till oss o då hade hon precis förlorat sina små(båda gångerna)o hon sa rätt ut till mig att hon var avundsjuk(sa hon även när hon var gravid)
Vad svarar man på sånt???

Jag satt ju med dubbla känslor,dels min lycka o sen hennes olycka....
Inte så lätt....

Men vi pratade o jag sa att jag måste kunna vara glad åt mitt/mina barn o ville att hon skulle kunna komma hem till oss.

Sen samtidigt så var de ju inte svårt att förstå hur svårt de var för henne.Hon fick gråta prata o bearbeta o vi lät henne göra de så klart....

Så mitt råd är att kommunicera säg hur de känns sen får omgivning försöka förstå o respektera hur du vill ha de....

Kramar!!

Vad synd att det inte funkade när du nu vågade åka...
Tänk på dig själv i första hand i fortsättningen!
Kram

Tack alla! Det är kalas hela tiden nu känns det som men nästa gång åker jag inte, hela helgen var förstörd, så nästa gång tänker jag ta mig ett långt härligt bad och ett glas med vin och bara släppa dessa tankar!

Förstår precis hur du kände på kalaset. Mitt tips är som du har kommit på själv. Åk inte tills du är redo att glädjas med andra! Det kan ta sin tid och har inte dåligt samvete för det. 

Vi och min mans bror och fru skulle fått tvillingar nästan samtidigt MEN våra föddes för tidigt och dog 18 jan 2004. Deras föddes 22 jan, 2004.

Skickar varma kramar till dig och tycker som fler skrivit,känn efter vad du orkar,du behöver inte lyssna på andra....då jag förlorade Anton 1992 i hjärtfel fick sambons moster å man TRILLINGAR så att behöva vara kvar i en tillvaro där alla andra får sina barn är som dubbelt upp hemskt-dubbel förlust!!
Jag önskar dig mod å kraft till att skaffa ett syskon till din fina änglabebis i framtiden -kramar från- åren går men såren består.