Hemligt förhållande?

Hittade denna tråden nu inte hängt med tidigare....

Här är en till som har haft ett hemligt förhållande i 2 år... min man vet så klart inget jag har varit grymt försiktig... Lever med man ,villa,vovve o två tonårsbarn ... har varit tillsammans halva livet o det är väl trygt,lugnt o självklart för dom aldra flesta men för mig är det vulkaner o orkaner... vet inte hur jag ska göra följa mitt hjärta el.....Den andra som äger mitt hjärta har oxå stadigt förhållande... jag skulle aldrig berätta något om den andra t. min man... i detta fall tycker jag att ärlighet skadar mer än är t. nytta... jag skulle nog mera säga att hjärtat längtar ut o att här tar vägen slut...

Min man förtjänar någon som ger honom den kärlek han förtjänar... han är snygg & rolig o världens bästa pappa... tyvär så saknar jag nog dom riktigt äkta djupa känslorna... tror jag el. hur mkt. ska man känna efter så lång tid tills. kanska är det så att man bara ska känna tryghet o harmoni ... pirr,bergochdalbana o fyrverkeri... kanske inte kommer att finnas under ett helt förhållande... men GUD vad härligt det är när man känner det... Det är som ett gift o man vill bara ha mer av det...

Min hemlis o jag har regelbunden kontakt... denna man har hittat dörra o rum i mitt hjärta som jag inte trodde fanns o inte gick att öppna ... nu ör rummen möblerade o fulla av kärlek... o hm... ja...

När/om jag lämnar min man då kommer jag inte att berätta om den andra... o jag vill i nte att den andra lämnar för min skull utan för sin skull.. o lika dant är det för mig,jag lämnar för min skull inte för hans ...om/när jag lämnar...

Jag satsar t. hundar på att vara en bra mamma för tillf. då mina barn är så stora så nu rullar det på ngr. år sen står dom på egna ben. Helt över tyggad om att barn mår bäst m. två föräldrar som mår bra... oavsett om dom bor ihop el. i sär. Men jag pallar inte att dra upp detta nu... Men vist vora det smidigt o maken gick o blev förälskad i ngn. annan....

Och ingen skulle vara gladare än jag om jag kände för min man som jag gör för min hemlis...

//

Är en 35-årig mamma med 3 barn, som haft en älskare (samme man) i snart 6 år. Ångrar ingenting och skulle göra om precis samma sak igen. Får se hur länge jag väljer att leva så här och vem av dem jag väljer att leva med om jag bestämmer mig för att ändra något. Livet är kort....

Jag är oxå 35...

Jag är själv skilsmässobarn och vet hur det är att leva med föräldrar som har ett kärlekslöst förhållande. Först i vuxen ålder har jag insett hur dåligt de faktiskt hade det. Det var en väldigt stor kontrast när vi var hos vänner till familjen som visade sin kärlek till varandra öppet. Enligt egna erfarenheter så tror jag att barnen lär sig hur ett förhållande ska vara till stor del genom att titta på föräldrarna. Om föräldrarna har ett kärlekslöst förhållande så mår barnen dåligt utan att riktigt förstå varför, men lär sig samtidigt att det är sättet man ska vara på i ett förhållande. För mig var det bra att mina föräldrar skiljdes, även om det var jättejobbigt i början!

Det här låter säkert ganska rörigt, så be mig förklara bättre hur jag tänker om det behövs.

nomana bra skrivet bättre att skiljas än att bedra och förnedra sin partner med någon annan ryggradslöst och öra ett kärlekslöst förhållande till ett förljuget sådant som vissa viljesvaga indevider gör.

Sen så handlar det ju inte bara om kärleslöshet utan även respektlöshet hos den som väljer att bedra.

Fru, mamma till 3, lite över 30, och med en älskare sedan 5 år. Han är underbar, kan inte hålla mig ifrån honom, när han säger "hoppa" så hoppar jag, vill ju finnas där för honom. Frustrerande att känna så, att jag gör nästan allt för honom, han offrar inte lika mycket för mig, jag borde dumpa honom men kan (vill?) inte! Älskaren är gift och har barn själv, lever det där perfekta livet som ni skriver om, samtidigt som jag och min man har ett kärlekslöst förhållande med mycket bråk. Så för barnens skull borde jag skilja mig, och för min mans skull, för att inte slösa hans liv. Men jag har pratat om skiljsmässa, och min man blir jätterädd, gör allt för att ha mig kvar. Jag vill inte vara kvar, men är kvar - handlingsförlamad.

TS - hur har det gått för dig? När jag läste ditt första inlägg önskade jag så att det var min älskare som skrev, att få veta att han faktiskt vill ha mig!

Som någon annan skrev, är det för att man har varandra som man inte gör något åt sin situation?

Akvarel: Det ante mig att du skulle dyka upp här... Men: läs någon annan tråd och sluta komma med alla dina negativa och fördömande kommentarer! Det är ingen här som vill höra dem ändå!!!

Anonym (och jag...): Vi verkar ha det precis likadant du och jag. Visst är livet svårt ibland? Svårt att bestämma sig för om och vad man i så fall ska göra.

Det är samma här att jag dras till min älskare så fort det bara finns möjlighet att träffas, om så bara för några få minuter. Men, jag ångrar ingenting, han är värd allt. Han får mig att må bra, oavsett vad alla andra skulle tycka om de fick veta.

Egentligen konstigt att man kan leva med en sån här hemlighet i över 6 år och ännu är det ingen som anar minsta lilla. Livet är märkligt.

Anonym(me too) anser du alltså att det låter fördömmande och negativt när jag påppekar den elaka vidrighten i att bedra svina ner och smussla bakom ens partners rygg finns inget mer käsnlsomässigt inskränkt än det.

jag hade älskarina de e bra ångrar inget

alla har rätt till sitt vil vill de vara otrogna är de dera val
DU har ingen RÄTT o bedöma andra liv de har ingen

Tycker bara det är synd att bedragna partners kan att få välja deras liv som inte är det liv dem tror och tyvär är förljuget.

Mennade egentligen att bedragna partners inte kan få välja sitt liv.

Han ringde mig i helgen nar han varit ute pa en dejt med en tjej. Han var hos henne for att det var en stor fest hos henne och manga sov over. Nar alla gatt och lagt sig ringde han mig och vi pratade i 5 timmar. Han sa att det bara ar mig han vill ha, att han alskar mig, att han vill dela ett liv med mig, att allt skulle ordna sig for oss, att vi kunde ta hjalp av familjeradgivning om vi behovde - ja allt for att fa det att fungera. Varje sak jag oroade mig for hade han ett svar pa.

Han lovade att alltid ta hand om mig, att hjalpa mig komma over en del saker i mitt liv, att forsorja mig, att vara mig trogen. Han sa att han tom ville ha ett barn med mig, han som aldrig ha velat ha fler barn. Han sa att han har varit kar i mig i manga, manga ar. Att han aldrig kant sa har starkt for nagon. Att han tanker pa mig varje dag. Ibland i flera timmar i strack. Att jag ar den basta han nansin haft i sangen. Att det ar sa underbart hur nara varann vi sover, det har han aldrig velat gora med nagon annan.

Han sa att det finns ingen annan for honom an mig men att han kommer att leva sitt liv (dvs dejta) tills jag ger honom ett svar. Men om jag bara sager att jag vill ha honom ocksa sa slutar han direkt. Han sa att ingen kan ta min plats, ingen kommer att sta i vagen for mig den dagen jag bestammer mig for honom.

Ja, det var en fem timmar lang karleksforklaring fran honom och han sa gang pa gang att han stod for det han sa. Han sa ocksa att han berattat for tre kompisar att han alskar mig och tva av dem som kanner mig hade sagt att han ska valja mig.

Jag tackade honom for att han var sa fin och tog det sa bra nar jag trodde att jag var med barn for en tid sen. Han svarade nagot i stil med: Men vad trodde du egentligen? Det skrammer mig inte det minsta att fa ett barn med dig.

Han sa sa mycket vackert och dagen efter nar han fortfarande var kvar hos henne sa skickade han ett sms dar han skrev nat gulligt och att han saknade mig. Och sa fort han kom hem sa horde han av sig och sa att han langtade efter mig och ville se mig pa webkamera. (vi ar langt ifran varann just nu)

Men anda ar jag radd att han ar intresserad av den har andra tjejen, varfor skulle han annars traffa henne? Och han sager att hon ar snall och gullig och att jag skulle gilla henne. Det ma handa att hon ar snall men jag har ingen lust att traffa henne! Varfor skulle jag?

Snackar han bara goja eller kan jag tro pa honom? Skulle vara skont att fa nagra utomstaendes kommentarer.

Jag borde val saga att jag har en sambo sen 10 ar och han har haft andra under samma tid.

Jag o min sambo har varit ihop i 4 år o har ett barn på 3 år. När vårt barn var lite mer än ett år träffade jag ett gammalt one-night-stand... vi umgicks som kompisar men både kände dragningskraften. efter et tag kunde vi inte låta bli varandra. den andra hade också förhållande...om än väldigt stormigt. Vi umgicks mer o mer o till slut hade vi sex... det kunde gå ett par månader mellan våra möten..för mig var den andre min stora kärlek sen länge. men båda vet att vi inte skulle funka i förhållndet. så vi pratade aldrig om att vi skulle göra slut med våra respektive. i höstas fick min sambo reda på den andra ch blev ju inte så glad...vi diskuterade o kom fram till att vi skulle fortsätta vara ihop o att jag inte skulle ha kontakt med den andra. jag har hållt det men vet samtidigt att om jag skulle träffa den andra igen skulle det kanske hända igen....

Jag vill ha ett hemligt förhållande

Folk är i min erfarenhet rätt trygga i olika roller. Att vara andra mannen har varit ett väldigt smidigt sätt att ha kakan men slippa smulorna i sängen. Dvs sex men ingen relation när jag helt enkelt inte velat ha det. Har funkat för kvinnan också som antagligen bara sökte ett avbrott från vardagstristessen. Nån gång har maken fått reda på det och velat att vi alla tre ska ha ett slags triangelrelation... No thanks.

Inte för att det egentligen är helt otänkbart men skulle föredra isåfall att gå in i ett sådant på ärligt vis och efter överenskommelse.

Folk idag löser saker och ting på märkliga sätt.

Men man har väl rätt att bedöma och till och med kritisera andras handlingar?

På tal om att lösa saker på märkliga sätt så kan iof sluta ganska illa ibland. När jag växte upp kommer jag ihåg en man som gillade att knulla andras fruar, han var nog också rätt trygg i sin roll. Ryktet spred sig. När en av kvinnornas man fick reda på det föll korthuset ihop och det kom fram att han legat även en annan kvinna i bekantskapskretsen vars man var kompis med den andra. Dessa slog sina påsar ihop och plockade loverboy en natt gick lös på honom med järnrör. Båda gick fria eftersom ingen ville vittna till loverboys fördel.