Ni som är föräldrar borde kunna svara på detta

Ni maste finna nagot satt att fa professionnell hjalp for flickorna. Ni sjalva kan ju inte ta hela ansvaret for tva deprimerade tonaringar med sjalvmordsforsok i bagaget! Det tror jag varken ni eller de ar betjanta av. Fint att ni engagerar er i dessa tjejer, men se till att ni inte sjalva blir utbranda om ni forsoker ta pa er alltfor stort ansvar!

Om hon inte vill gå på begravningen, så försök höra er för om någon filmar den. Risken är nämligen stor att hon ångrar sig i efterhand, och då är det bra om hon åtminstone kan se begravningen  ...

Dock känner ju inte vi någon i den familjen eller så... eller kan man liksom... skicka dit någon? *lite virrig och trött*

Hon kanske vill ha någon av er med sig på begravningen? Det kan finnas en massa olika orsaker till att man inte vill gå, och det är ju en viktig del av sorgearbetet.

Men, ni känner flickorna sen tidigare, alltså privat?

jepp Im trying spes hade stängt nu men jag ringer dom imorgon. De verkade toppen! BRIS vuxentelefon är på dagen.
Detta kommer gå galant, hoppas jag...

yepp, vi känner dom!
Ja, jag har erbjudit henne att följa med henne... jag ska ta detta med henne imorgon lite djupare.

Jag förstår att allting känns lite "för mycket" just nu. Vi har själva till och från haft inofficiella fosterbarn här, och det är inte lätt när man liksom inte får någon hjälp utifrån. Man måste tänka på allt och själv hitta lösningar, och alltid är det något man glömt ...

Precis skönt med någon annan i samma sits, eller som vet hur det är! Jag känner mig ganska ung för att axla detta men det är ju något vi MÅSTE fixa. Vi kan ju inte se på när två tjejer går fölorade. Det fungerar ju inte så för oss iaf.

Min gubbe är lite... mer laid back. Jag vill ha järnkoll på situationen, han tycker nog jag tjatar... *skäms* men jag är en snackis, jag pratar mycket och jämt om allt som är svårt.. vi är så olika där men vi är överens om allt innan, det måste vi ju vara!

Jag tycker att du resonerar jättebra. Var öppen med tjejerna. Fråga dem hur de vill ha det. Vissa saker kan de ju inte få bestämma men delaktighet och ömsesidig respekt gör att allt ändå går lättare.
Låter bra att du har kontakt med instanser som BRIS och SPES.
När det gäller självmord behövs professionell hjälp. BRIS är riktigt duktiga på sådant.

Hejsan!
Alla reagerar ju olika på sorg. Det MSÅTE ju inte vara så att hon hamnar i chock eller blir arg eller så. Du kan ju försöka prata med henne. Men om hon inte vill så vill hon ju inte..
Be henne att åtminstone fundera över begravningen lite till, även fast det säkert är det enda hon tänker på just nu...

Bara för att hon inte vill gå på begravningen så behöver det inte vara en dålig sak som du behböer oroa dig över. Det är samma sak som när en nära släkting dör och folk frågar "Vill du se honom/henne en sista gång?"....det är långt ifrån alla som säger Ja till det.
Samma sak med begravningar. Hon vill väl bara behålla sin vän i minnet som hon var
Det blir bra TS ska du se, behövs fler människor som du

Så ledsen att jag inte svarat, det har vart fullt upp här med trevligheter

Vi sitter och läser matte just nu, hennes mamma har sagt att hon aldrig kommer klara det NP i matte så vi kämpar ömsom med matten ömsom med självkänslan.

Hon ska gå på begravningen f.ö. jag sa det till henne att vi gärna följer med men hon vill gå själv vilket är helt okej, dessutom sa jag att hon aldrig kommer kunna ändra att hon INTE gick på begravningen,det höll hon helt med om o det var då hon bestäme sig.

Hon vill åka till stallet idag men vi kom överens om att matten är viktigare. Hästarna finns ju kvar

Hon ligger efter ca 7-8 månader i skolan (minst) har gått om ett år dessutom men jag tror verkligen hon fixar detta. Jag kör mycket på att det vore väl skönt att visa alla att du kan! Hon hakar verkligen på det, och även om det inte blir ett G så kommer det oavsett bli högre betyg än innan vi satte oss.

Måste berätta: hon har aldrig räknat en ekvation innan i sitt liv på "rätt" sätt. Mer ni vet X+1=2 och räknat ut det i huvet.

Denna ekvationen knäckte hon precis by herself :

10a+15-3a+3a-20=35+a+3-2a

Det ni tror ni man är stolt eller

Stolt, absolut. Mycket bra jobbat av både dig och henne!!

Nu behöver jag vägldening av alla kloka människor.

Jag är lite paranoid av mig, jag reagerade nämligen på att hon använder den här "kompisens" död som en ursäkt för ... ja allt.

Hon vill ha pizza för att hon är ledsen över kompisen. Hon skyller på den döda vännen att hon inte presterar på proven och i skolan. Osv.

Grejjen är att jag reagerade starkt på en grej idag. Hon frågade hur en bra fest skulle vara. Jag svarade att de bästa festerna är med bara nära vänner. Hurså?
Hon säger då: hur har man en fest för en död då? För den här döda personen "Lisa" fyller år på onsdag..., eller ja, skulle fylla år. Den döda personens bror ska ha bett henne att ordna "en fest" för sin döda syster (jag anser att detta var otroligt makabert av en bror som hittat sin syster hängandes död i ett träd för bara några veckor sedan)

Dessutom säger hon att trädet ska vara på gångavstånd härifrån.

Grejjen är den, att jag har tillgång till registret över alla över 16 i sverige, inklusive alla avlidna sedan ett år tebax. Denna tjejen skulle fylla 18, och som hon sa idag på onsdag (7 maj) och skulle bo här där vi bor.

Jag gör en snabb sökning. Det finns ingen tjej med det namnet hon nu uppgett som är född 7e maj överhuvudtaget i västra götaland. Varken om man söker på 1989-1990-1991-1992.
Inga rapporter om några döda här i närområdet heller.

Jag kommer lägga ut en separat tråd i denna fråga tror jag, för jag vet inte hur jag ska hantera detta. Tjejen finns ju inte, det finns dessutom inga avlidna eller ... någon född detta datum där vi bor... Så jag är tämlugen säker på att detta är påhitt.

Hon vill ju ha uppmärksamhet, så långt förstår jag men... jag kan ju inte spela med. VI har ömkat ganska mycket för henne för att hennes kompis var död. Och nu visar det sig att det inte är så. Känner man sig blåst eller?

:'( ge mig råd. Jag tänker inte konfrontera henne,,, men jag känner mig som sverigest mest lättlurade människa...

Det finns ingen tjej

Har nu läst tråden coh jag blir lite undrande varför de ska bo hos er. Kan tänka mig att jag skulle känna mig i vägen om jag var tvungen att bo i en liten lägenhet med 4 personer, om jag inte ville. Men det är kanske så att de är införstådda med att det blir trångt ett tag innan flytt så den känslan inte uppstår?
Det där med att kompisen är död förstår jag inte. Man har ju inte begravning om någon inte dött, eller är det påhittat också?
Jag skulle då inte tillåta en fest för en död kompis, det känns som du säger makabert.
Vad de verkar behöva är att någon ser dem och uppmuntar dem. Har tid att sitta ned och prata. Jag tror inte man ska ha för hårda regler från början utan lära känna varandra lite först och känna av varandra. Men regler måste givetvis finnas. Och det kommer säkert bli stentufft för dig för om de behöver hjälp med skolan så tar det tid (fråga mig som har duktiga barn i skolan och det tar tid). Du måste då se till att ha den tiden. Och skulle något hända får du inte känslomässigt ta på dig skulden, för du gör vad du kan. Annars är risken att du knäcker dig själv.
Vet egentliten inte om jag har några bra råd men tycker att det är intressant. Hade jag plats hade jag tagit mig an många barn som behövde hjälp men tyvärr har jag inte platsen.

Har hon bara hittat pa att en kompis till henne tagit livet av sig, alltsa? I sa fall skujlle jag nog fundera pa om hon inte har betydligt storre problem an ni anat och definitivt fundera pa en vanda till om dettta ar den basta losningen for henne (och er).

Japp, det är påhittat. Och ja vi förstår att problemet troligen är way out of our hands.
Jag tror att hon behöver behandling, hon har ju varit inne på behandlingshem tidigare för deppressionen.

... jag vet inte vad jag ska säga. Detta är helt... vi har verkligen tassat på tå för att hon såklart varit bräcklig för detta med kompisens död... och sen visar det sig att hon bara utnyttjat det för uppmärksamhet och saker.
Såklart älskar vi tjejen ändå, är man sjuk eller mår dåligt så gör man dumma saker, det förstår vi, men vi måste hitta en bra väg att gå. Jag tänker inte konforntera henne med att vi vet att hon ljuger. Jag tror inte det är bra. (synpunkter mottages med tacksamhet)

Alltså...oj oj oj vilken situation ni har hamnat i ...men hur ska ni göra om ni inte konfronterar henne?
Jag slår vad om att hennes plan är att säga precis innan ni ska till "begravningen" att
"Nej, jag har ändrat mig. Jag vill inte gå längre, jag kommer bli för ledsen."

Om ni då säger att "jo vi ska gå" så kommer ju hon tvingas berätta sanningen ändå och då kommer hon känna sig som ett litet barn som blivit påkommet med att ha gjort nåt riktigt dumt. Den känslan är nästan värre än att ni bara skulle berätta det ni vet, tror jag.

Får hon nå tabletter för sin depression? (jag har själv gått igenom en kan jag tillägga så jag vet på ett ungefär hur hon känner sig)