"Ensamlek" vad menas med det?

Så startar vi ännu en sådan här tråd ser jag.

Ännu ett av AW tvångsmoment.
Så vitt jag vet ska detta införas tidigt också, 3-4 månader?

Jag har absolut ingenting emot att barn leker ensamma och finner lösningar m.m, men att detta ska ske instängt & på schema har jag ingen förståelse för.

Jag litar på att mitt barn känner sig själv & är trygg nog att ta sig sin "ensamlek" när hon behöver den.

svar på #6:
oftast har man ensamleken som rutin, alltså något som införts tidigt och görs varje morgon, och det sätter sig väl efter ett tag. men om barnet av någon anledning skulle vara missnöjt eller inte visar intresse för leksakerna efter en stund så struntar man i det den morgonen.

svar på #7:
jo, barnen leker själva om de vill det, men saken är den att de ska få leka ostört och med leksaker de inte har annars. och det handlar inte heller om att styra upp barnets lek, utan ge möjligheter till en inspirerande lek.

Dessutom;
ensamleken är tänkt att vara en tillgång för barnet, så att barnet kan leka ifred och vara inspirerat. och man bestämmer ju allt annat åt sitt barn; vilka leksaker det ska leka med, vilka kläder det ska ha och vad det ska äta.

Ensamlek är säkert bekvämt för föräldrarna och inget fel med det, men hur mycket ger det barnet egentligen? Det är ju genom leken som barnet lär sig kommunikation och socialt samspel och då behöver man ju en lekpartner.

AW rekommenderar 2 timmars ensamlek för barnen, och då bygger man upp det från kanske 10 minuter för riktigt små (2 månaders) och lägger till mer tid ju större barnen blir.

Enligt AW:s bok Barnaboken (första upplagan), så använde hon den tiden till att få skriva i fred. Hon frilansade ju hemma för att slippa ha barnen på dagis.

För min del kan jag inte se någon vits med att så små barn som det handlar om enl Anna Wahlgrens rekommendationer ska tvingas att leka ensamma. Enligt henne ska man inte heller komma in till barnen när de har sin ensamlek även om de skriker. I ett exempel på hennes forum var det en 1 1/2 - åring som fastnade med benet i spjälsängen och han skulle ignoreras och lära sig att ta loss benet själv. 

Hej!

Ensamlek är toppen. Det handlar om att utvecklas i egen takt och utan att bli alltför störd av omgivningen. Vill man tro att det är dåligt är det nog svårt att argumentera och förklara vad som är bra med det hela. Jag har kört det med mina två barn under den tid jag/vi var föräldralediga som en del i rutinen under dagen. Jag vet inte om det har med det att göra men bägge mina barn är otroliga på att leka på egen hand utan massa yttre stimulans och tjat om att göra en massa saker.
Jag tror det faktiskt kan vara än viktigare idag när barnen tenderar ha allt mindre egen tid. Att ha ensamleken t.ex. i sängen handlar mer om en säkerhetsfråga. Jag brukade köra mellan 20-45 minuter 1-3 ggr per dag. Jag försökte avsluta innan de eventuellt blev missnöjda så det skulle vara en skön, rolig och lärorik stund. Övriga tid tillbringade vi tillsammans med att prata, läsa, promenera, hjälpas åt enligt ungefär det anna föreslår. När han var ca. 4 månader och började gripa fick han hjälpa mig plocka ur och i bestick. Det tyckte bägge barnen om. Jag tror just på balansen mellan sömn, mat, umgänge, frisk luft, delaktighet(vara med i det gemensamma som behöver göras) och ensamlek (tid för att upptäcka utan inblandning) Just detta med att lära sig att lösa motgångar själv.
Jag körde aw från andra veckan och har inte alls upplevt det särskilt jobbigt att ha barn som många tycker rutiner gör barn och vuxna lugna tror jag.

Ensamlek hade aldrig funkat för min pojke. Han gallskrek om man lämnade honom ensam i ett rum när han var bebis. Innan han kunde krypa ville han var i famnen hela tiden.

Varför ska det vara schemalagt? Vår pojk leker ensam, länge när han vill och det vill han en stund nästan varje dag. Om han sitter och pysslar med något på egen hand så stör jag honom inte. Jag kollar bara at han är ok då och då och så har vi gjort sedan han var stor nog att leka själv - ung 6 månader. Vissa dagar vill han inte utan behöver mer närhet. Det skulle aldrig falla mig in att tvinga honom att vara ensam då. Varför göra en sådan naturlig del av barns utveckling så komplicerad?

Schemalagt förstår jag inte? Min äldsta dotter som är 4 år har själv bestämmt att hon vill leka ensam med sina barbiedockor, petshops, tågbanor och allt. Men när det kommer till pussel, lagamat lekar, måla och baka med lera då vill hon att jag är med och leker. Hon har varit sån sen hon var liten att hon vill ha sin stund ifred eller vad man skall säga.

Yngsta dottern som är 10 månader ville inte alls vara ensam när hon var mindre, ville inte sitta i babysitter hoppgunga eller något. Nu när hon kan gå själv och krypa runt själv så vill hon inte göra något annat än att vara med sin fräcka storasyster och titta på vad hon gör och försöker få vara med i leken på sitt lilla vis.

Och ja nu leker ju flickorna väldigt mycket tillsammans. Dom leker jage och allt vad dom gör haha. Men som sagt min äldsta vill leka ensam vissa stunder minsta vill inte det. Barn är ju olika