Vill ge lite hopp till er som har det jobbigt....
Känner att jag ville gå in här i forumet där jag spenderat såå mycket tid för ett par år sedan. Imorgon ska jag bli intervjuad ang upprepade mf, av två syrror som gör ett arbete om detta. Sitter nu med min man och börjar minnas tillbaka.....Det är svårt att komma ihåg, hur allt var, och även om det var en fruktansvärd tid så känner jag inte det längre. Det ligger bakom mig, och jag kan prata om det utan att det gör för ont. Jag tror att de allra flesta med upprepade mf kan få ett biobarn, om man bara orkar försöka. Och vad den gränsen går är ju olika för oss alla och man får känna av vad man själv orkar med. Jag tror fortf. att psykisk obalans/stress spelar stor roll, det var inte förrän jag blev sjukskriven, tog hand om mig själv som det gick vägen för oss. Har provat pergo, progesteron, alla prover har varit bra etc. Jag gick på zonterapi, åt E-vitamin och som sagt var i bättre balans när min lilla ängel kom till. Hon är nu ett år och jag är lycklig. Hoppas att jag med min berättelse kan skänka lite hopp, undrar ni om nåt så skriv gärna. Varma kramar, igc
