Brev till barnhem

Vi skrev till Barnhemsföreståndarinnan och började med att tacka henne för den tid hon hade engagerat sig i vår son samt hennes personal (hon var väldigt förtjust i vår son så det kändes naturligt)
Sedan skrev vi om sonens utveckling och vad han gjort under året, en del om att han varit sjuk men att han var ok nu samt skickade en hel del bilder. Sedan band vi in detta snyggt, vi hade klistrat upp alla foton på fotokartong så att de kunde blädra och titta på bilderna.

Lycka till,

Men ni ska väl snart skriva ett tackbrev via er organisation? Det gjorde vi direkt efter vi kom hem, ett brev och bilder. Sedan var det 6 månaders rapporten som utredaren skrev, då skulle det vara med bilder också. Kanske olika?

...och sedan ska vi skriva rapporter 2 ggr om året i ett antal år och sedan 1 gång om året tills han fyller 18 år. (Vietnam).

Det klokaste är att rådgöra med organisationen hur ni skall göra till just ert barnhem - annars finns risken att man pga okunskap "trampar i klaveret"!

en glad skrev 2008-05-19 22:42:48 följande:

Hm, det vet jag inte om jag hade gjort. Adoptivföräldrar ska ju oftast inte ha kontakt med barnhemmet men många har det och det uppskattas ofta. Vi har regelbunden kontakt med vår sons barnhem vilket är positivt för honom och dem men det tillåts inte av den kinesiska adoptionsmyndigheten vilket betyder att vår organisation så klart inte kan säga hur vi ska sköta den här kontakten.

För oss är det fantastiskt att kunna samla information om hur det är på barnhemmet och vår pojkes kompisar som är kvar där och de tycker det är lika fantastiskt att få höra och se hur det går för de barn som fått familj.
Har man inte haft kontakt förut tycker jag man ska hålla det formellt, skriva (och låta översätta om det behövs) om hur mycket man älskar sitt barn och hur bra det går. Skicka fina bilder med barnet i snygga kläder, inga bilder där barnet är avklätt (alltså inte heller i shorts eller så) eller utför hushållsarbete (måste adoptivbarnen jobba i Sverige?!) osv.

Återrapporteringen är en helt annan sak. I Kina läser inte barnhemspersonalen dessa, de skickas till den centrala adoptionsmyndigheten, liksom våra ansökningar gjordes. Barnhemspersonalen i Kina har alltså inte heller sett ansökningarna men sådan är ju olika från land till land.

Det är svårt att komma med några generella råd när man inte vet vilket land och vilken kontakt det gäller. Återrapporteringen fungerar ju också väldigt olika i de olika länderna.

Hejsan igen!
Tack för alla era råd.
Vi kom hem ifrån Kina för ett år sedan. Där kräver de att man skickar 2 rapporter; den första efter ett halvår och den andra efter ett år. De är klara och iväg skickade, men när vi var i Kina fick vi reda på att barnhemmet gärna ville att vi skulle skicka lite information om barnet....och det vill vi gärna göra.

Rapporterna som skickas till Kina når sannolikt endast den statliga adoptionsmyndigheten. Jag tror inte att information och foton skickas vidare till barnhemmen.

Jag har kontakt med barnhemmet som tog hand om min dotter och det är oerhört värdefullt. Har fått foton och lite hälsningar då och då samtidigt som de har fått mycket foton både pappersfoton och via mail samt information om vårt liv. Jag hoppas att det ska finnas något/någon för min dotter att finna vid en återresa.

Vårt barnhem hade endast önskemål om att vi skulle skriva och berätta hur hemresan var + några kort.

Vi ska ju skicka uppföljningsrapporter (två per år i tre år) och sedan en per år tills hon blir sju. Dessa skickas ju till organisationen men vet inte om barnhemmet även tar del av dessa rapporter. Läste någonstans att biol. föräldrarna har rätt att kontakta barnhemmet och ta del av rapporterna samt se bilder på hur barnet utvecklats. Det var därför väldigt viktigt att bilderna skulle vara neutrala så att det inte gick att utlästa från bilderna vart i världen barnet befann sig. Vet dock inte om detta stämmer eller om det kanske var en dröm helt enkelt.