Idag är det 4 år sen....
Jag tog pillrena som skulle stoppa graviditeten....
Och det är jobbigare än jobbigast... Nog för att jag mår dåligt i vanliga fall.. Men dessa dagarna är helt hopplösa.. Gråter för ingenting.. Så ska man försöka få vardagen att funka.. Mina barn frågar varför jag är så ledsen.. Försöker förklara för dom om deras Bror.. Men dom förstår inte riktigt.. Sambon har nog inte ens tänkt tanken på Max.. Det verkar inte så.. Å han fattar inte min sorg verkar det som..
På söndag ska jag till graven/minneslunden.. Ska sitta där å 'prata' lite med Max...
OOOH vad jag önskar att han hade fått leva.