Utvärdering av förlossningen ??

Efter mitt katastrofsnitt där i förlorade våran son-05 gick jag hos en kurator (i drygt ett år.) Ca 1 månad efter förlossningen samlades jag, min man ,kuratorn, berörd BM och förlossningsläkaren. Vi gick igenom förlossningsjournalen,de förklarade vad alla ord betydde, jag ställde en massa frågor, de svarade så gott de kunde. Det kände skönt att få prata med dem som varit med, eftersom jag var sövd. Även under min tid på BB efter förlossningen var "min BM" inne hos mig så fort hon hade en ledig tid. Även läkaren var/fanns där hela helgen. En käll satt han inne hos mig i nästan 2 timmar (medans min man var hemma) och bara fanns till hands för att lyssna på mina tankar och funderingar. Jag /vi pratade väldigt mycket med personalen under tiden på BB, satte en massa frågeställningar i huvudet på personalen, så halva Lassa var inolverade med att fundera på olika saker. Träffen efteråt kändes viktig för mig, man hade kommit på fler funderingar och så. Kan bara mitt i allt det tragiska inte annat än lovorda den personal jag hade, HELT fantastisk!!

Hej!

Jag fick aldrig skriva på någon skattning hur jag tror jag förlossningen skulle vara. dock fick jag ett papper på lite tips hur jag skulle skriva min förlossningsbrev ifall jag ville!
(hann ej bli klar med min förlossningsbrev då emma lämnade oss)

Barnmorskan som var med mig på förlossningen träffade jag 2ggr efter och pratade om allt som hade hänt och hur jag upplevde förlossningen! Vilket var jätte skönt, även hon kunde berätta från sin sida och eftersom hon var lite mera "klar i huvudet" så kunde hon berätta lite mera.
Jag var i chock så minns inte allt ifrån förlossningen men börjar nu ett halvår senare få lite mera minnen och även när jag läser från journalen om och om igen!

Det var faktist barnmorskan själv som frågade om vi ville prata efteråt vilket jag och min sambo uppskattade väldiigt mycket!!
Gick även tillbaka till rummet där jag förlöste och tod kort och kunde se rummet med "lite klarare huvud".
Sen sa hon att om det var det något så fick vi hennes mbt nummer så vi kunde ringa och träffas och prata igen!
men det behövdes inte!

Vart någonstans födde du? Jag födde i stockholm.
Kanske olika från län till län?!
När var det du förlöste?

Glömde säga att min egen barnmorska ifrån mvc pratade jag aldrig med då hon inte hörde av sig. men efter skrivit ett långt brev så ringde hon upp så träffades vi och pratade ut om allt.!

Jag blir berörd i hela min själ när jag läser hur morsaan och MinEmPsi blivit bra bemötta, själv kan jag tyvärr inte påstå att vi fick samma possitiva bemötande, eller ens stöd....jag hade iof inte skattat förl innan, men efteråt, samma dag vår älskade dog, fick jag själv be om min journal, Vill du ha den????? frågar de mig då!!!!! Ja, vad tror dem,jag frågade om man kanske inte brukar få den när barnet dör, jag kände det precis som om det skulle förnekas och glömmas att vi fött ett barn, nej ingen bm satte sig ner och gick igenom journalen med mig/oss.......personalen som var fantastisk fram tills Elwira dog 8h gammal, har gjort mig fruktansvärt besviken efteråt och hur de behandlade oss, så det känns skönt att höra att det finns bra människor inom vården..

Arras beklagar att ni förlorat ert barn....kram Susanne

Vi blev också väldigt bra bemötta av vårdpersonalen. Bm fick vi träffa dagen efter förlossningen, hon kom på sin lediga dag för att träffa oss innan vi åkte hem. Sedan ringde hon hem efter ca 1 vecka. Vi var på återbesök ca två veckor efter förlossningen och fick då träffa båda Bm, förlossningsläkaren och under-sköterskan som var med på förlossningen. Vi hade möjlighet att ställa frågor och vi fick svar på alla prover. Nu har det gått tre månader sedan förlossningen och för ett par dagar sedan ringde bm som jag hade på förlossningen för att höra hur vi mådde. Hon hade stanna efter sitt arbetspass för att kunna ringa mig i lugn och ro. Vi pratade nog nästan en timme och det var så skönt att prata med henne. Även bm från mvc har hört av sig för att gå igenom vad som hände. Så jag har bara gott att säga om vårdpersonalen, vi har känt oss väldigt väl omhändertagna.

Som du ser i tråden är det flera som fått möjlighet att efter förlossningen av sina änglar fått diskutera det med läkare och/eller barnmorska. Det fick jag också och jag fick dessutom möjligheten att ringa hur ofta jag ville och prata och fråga. Och det var ovärderligt! Jag vill också tillägga att samma sak gällde de två levande barn jag fött (på samma sjukhus).

Rutinerna kan säkert vara olika från sjukhus till sjukhus och en barnmorska eller läkare kan ju "glömma bort" eller kanske välja bort genomgången efteråt av någon anledning. Men jag tycker att du självklart ska kräva en genomgång av din förlossning. Visst träffade ni läkare och barnmorska efteråt för att få alla resultat av undersökningar och så? Det hoppas jag i alla fall - men det räcker ju inte alltid. Du har rätt att få veta vad som hände i detalj och få möjlighet att ventilera det som hände och ställa frågor!

Jag beklagar också din/er förlust och hoppas att ni får bra stöd och hjälp på alla andra sätt!

Vi fick inte gå igenom förlossningen med varken läkare eller barnmorska. Vi skickades hem utan att träffa läkare samma kväll. Vet inte om det beror på att jag var i v. 17. Då anses det väl inte som en "riktig" förlossning.
Jag beklagar er sorg
Kram

Vi har fått ett väldigt bra bemötande av all inblandad personal. Vi var på återbesök ca två veckor efter förlossningen. De hade inte fått några provsvar då men vi pratade mkt om förlossningen och hur det var rent allmänt. Både läkaren och överläkaren som va med vid förlossningen var med på mötet. Båda barnmorskorna var också med trots att de egentligen var lediga. Den ena ringde t o m hemifrån dagen innan och kollade så vi hittade. Jag fick deras privata nr och jag kunde ringa när jag ville!
Däremot är jag mer besviken på barnmorskan från MVC, hon ringde efter mer än tre veckor och undrade hur det var. Kändes mer som att någon sagt till henne att ringa...
På fredag ska vi till sjukhuset igen. Då ska vi gå igenom journalen från förlossningen samt provsvaren. Är faktiskt lite nervös...

Beklagar att vi är så många änglaföräldrar...