är det ok att behandla sina bonus barn på ett taskigt sätt?

är man elak mot barn har man nog ett problem
och om man väljer att bli tillsammans med någon som har barn så väljer man ju även barnen om ni förstår vad jag mennar

att sätta gränser eller att inte älska sina stvbarn lika mycket som sina egna räknar jag inte som att vara elak.

Det är bara så olika det där med vad man tycker är taskigt. Jag tror nog ingen tycker att det är ok att man är taskig mot ett barn, eller mot någon annan heller för den delen, oavsett om det är ett bonusbarn, det egna barnets klasskamrat eller vem som helst. Skillnaderna kommer när man skrapar lite på ytan och frågar folk vad de egentligen tycker är taskigt. Då visar det sig att det den ena tycker är jättetaskigt tycker den andre är helt ok...

nej jag tycker inte det är ok att vara taskig mot någon.

kan inte annat än hålla med dig,,,, sorgligt beteende hos vuxna människor,, man blir så jääävla arg o ledsen...

Nä men fy fan vad hemskt! Är livrädd för att mitt ex ska träffa en sån tjej!

nej nej nej och åter nej, bara för att de inte e biologiskt så visste man förmodligen att ens partner hade ett barn sen tidigare när man blev ihop... så då accepterar man barnet lika väl som partnern. Älska? nja de finns väl inga måsten för de men för guds skull! De e ju ett barn! De ska behandlas me respekt o ömhet, bonus eller inte!

Abolut inte!
Min ex vän mobbade ut sambons barn, medans hennes behandlades med silkesvantar.
Patetisk skitstövel till pappa som accepterade det!
Hon lärde deras gemensamma barn att hata styvdottern, så redan då hon lärde sig snacka så sa hon elaka saker till sin syrra, medans styvmorsan skrattade och berömde??
JA, jag har ett stort förakt för folk som låter sitt ego gå före ett barns välfärd, alla barn ska behandlas med respekt!

Calles matte skrev 2008-10-06 15:03:20 följande:

Jag tror inte alls att man behöver definiera vad som är ett taskigt bemötande. Det vet man själv och behöver inte utreda.

Men eftersom det är så olika vad man tycker är taskigt så blir ju den här diskussionen helt orelevant egentligen. Ingen tycker att det är ok att gå över sin egen gräns för vad som är taskigt, men min gräns är ju troligtvis inte den samma som någon annans.

Jag tycker att det är ok att vara taskig enligt min bonussons definition men inte enligt min mans definition.... (t ex)

men taskig det är ju när man medvetet går över gränsen, om man inte tycker att man är taskigt så har man förmodligen inte gjort något elak med flit, förmodligen...
jag är intresserad av hur många som är  eller tycker att det är ok att vara taskiga och kan erkänna det för sig själva och verkligen vara det.

Calles matte skrev 2008-10-10 11:37:25 följande:

Helt riktigt det du skriver.
Min bonus anser att jag är taskig som tvingar honom att göra sin läxa. Och att hjälpa till här hemma. Att han inte får ringa sin mamma klockan 23.30 för att berätta att han tittade på Smurfarna igår.
Jag är jättetaskig.
Enligt honom.
Inte enligt mig, inte enligt hans mamma heller tror jag

Du menar när man går över sin egen gräns då eller? Det har jag väldigt svårt att tro att någon verkligen tycker är ok. Varför skulle det vara ok? Men som sagt, min bonussons gräns för vad som är taskigt går jag över hela tiden, och det står jag för. Går över min egen sons gräns för vad som är taskigt också utan att tveka (mamma är jättetaskig som inte leker med honom 24h per dygn utan väljer att laga mat och diska ibland...).