Biologisk förälder

Vildrosen, man kan väl inte avsäga sig moraliska skyldigheter gentemot sina biologiska barn??? Jag tycker att ts ska ta kontakt med sin halvsyster. Pappan får stå sitt kast. Sedan tycker jag att det är svagt av honom att inte står för alla sina barn.

Tuffen.
Vet inte hur mycket du vet om adoption, om du ar adopterad eller ska adoptera och om du gatt nagon kurs om detta. Det har i alla fall jag och har darfor reflerkterat over detta mycket. For mig ar det en mycket mycket stor skillnad pa att ha barn som inte ar bortadopterade och att ha barn som ar bortadopterade. Denna skillnad hade jag inte forstatt for fem ar sedan. Enligt mig kan man viss avsaga sig sina moraliska skyldigheter gentemot sitt biologiska barn! Detta sker via adoption. Jag skulle aldrig dromma om att tvinga biologiska modern till mitt barn att avsloja att hon finns OM hennes familj inte visste om det och hon inte vill. Hon har valt att inte gora abort och att foda detta barn trots att hon inte kan ta hand om det och da tycker jag det ar hennes rattighet att inte ha henne i sitt liv nar hon nu i mina ogon varit sa godhjartad att hon adopterat bort henne till oss. jag tycker aven det ar mycket olampligt om min dotter skulle tvinga sig till att mota sina biologiska syskon om mamman inte vill. Men nar min dotter ar myndig kan jag inte hindra henne, det ar hennes val, men om man fragar mig sa ar det sa. Vi i Sverige tillskansar det biologiska bandet alldeles for stor roll!!! Vad sager att man ska ha ratt till det ena och det andra bara for att man har delvi samma gener?

TS- Har inboxat dig.

Jag håller nog lite mer med Tuffen faktiskt, eller rättare sagt, jag vet inte riktigt var jag ligger i denna fråga - jag kan du förstå både sidor. Vildrosen, den största skillnad är att biopappan tog inte det svåra beslutet att föda och sedan lämna bort ett barn. Han bara drog. Jag kan förstå argumentet att sk*ta i vad han vill - det är inga småbarn det handlar om nu, utan vuxna människor. Men detta är svårt. Jag vet inte....

Vad sa adoptionsrådgivarna, TS?

Sally. 1) inte bara som mor har man ratt att adoptera bort barn utan aven som far. Aven om man inte fott barnet har man ratt att avsaga sig ansvaret genom adoption.
2) Du vet ju ingenting om biologiska pappan. Han kanske inte ens har vetat om barnet?
3) Vad vet du om biologiska systern, for vem ar det bast att veta om den okanda biologiska brodern, for hon? det vet du inte om hon tycker over huvudtaget, det kan vanda upp och ner pa hennes varld plus att nar det en gang ar berattat sa ar det oaterkalleligt, da vet hon det for alltid. I vissa lagen far man nog forsoka forsonas med sitt ode.
4) Jag tycker att om man vill ga mot biologiska faderns vilja nar han ar vid liv ska man atminstone tala om for honom att man har denna avsikt.
5) Aven om det ar hart sa ar detta till stor del en politisk fraga. I Danmark tex far spermiedonatorer vara anonyma, men inte i Sverige. Men adoption om den ar sluten ar sa vitt jag vet ett satt att avsaga sig kontakt for all framtid, om inte alla berorda ar overens om annat forstas.

Förstår inte riktigt din ton, verkar ganska aggresiv. Jag får tycka ändå som jag gör. Förresten tycker jag också att TS ska informera biopappan om han beslutar att ta kontakt med systern, t.o.m. ge honom ett antal månader att tänka på saken först. Jag förstår att TS grubblar över detta - det är en svår situation.

Biopappan har tagit beslut för sin egen del, och det måste respekteras, men huruvida han ska få fatta ett beslut åt sin 30-årig dotter, kan jag tycka är tveksamt.

jag kan hålla med att TS kanske inte borde ha tagit kontakt med sin biopappa från början, men det är ingen idé. The damage is already done. Frågan är hur han ska hantera informationen han fått.

Förresten läste jag mellan raderna att biopappan drog. Där kan jag ha fel. Vet itne riktigt om det spelar någon roll. Antagligen.

Hur som helst, är denna ingen klockren ja- eller nej- fråga. Det är svårt.

tycker du skall vänta tills pappan avlider, det borde du väll på något sätt kunna få reda på när det sker, om du tex kollar upp det varannat år eller så?

Håller helt och fullt med. Att adoptera bort sitt barn är att avsäga sig allt föräldraansvar! Förmodligen har det varit det tuffaste beslutet i de biologiska föräldrarnas liv, och därför ska det beslutet respekteras.

Har inte läst allas inlägg utan vill ge TS min spontana respons;

Självklart ska du kontakta din halvsyster om det är vad du vill. Din biopappa har väl förbrukat sin rätt och förtroende för länge sedan att bestämma vad DU som en vuxen och självständig männinska ska göra eller inte?

Tycker att det är "heltokigt" att du funderar över hur du på bästa sätt ska skydda din biopappa och visa hänsyn när han inte vill att hans familj ska veta att du finns. Han visar ju INGEN hänsyn till dig och dina behov av kontakt!?

Ta kontakt med din syster (hoppas att det blir en bra relation!!!) och lämna det dåliga samvetet gentemot din biopappa bakom dig. Kan han hemlighålla sin son i sin relation med sin familj så kan du med GOTT samvete kontakta de familjemedlemmar du önskar utan att någon "skugga" faller över dig. Du har ingenting att be om ursäkt för och du har allt att vinna på att stå upp för dig själv.

Lycka Till!!!!!

Håller helt med cs67!!!

Jag har läst inläggen i min tråd och det har givit mig en del att tänka på som jag inte tänkte på förut. Som sagt, det är inte lätt. Jag kan både förstöra nånting för när jag väl berättat så går det inte att spola tillbaka. Sagt är sagt. Å andra sidan så känns det som att han borde sagt nåt för länge sen till sin nya familj.
Han var utomlands när jag föddes men visste att jag fanns till.
Och jag har gett honom ett val för länge sen att berätta. Första gången jag tog kontakt med honom så var min biosyster bara cirka fem år. Men jag fick ju inget svar då som jag skrivit tidigare.
Jag kommer ändå att börja i den änden, med min biofar, ge honom en chans att svara på min önskan när jag ringer honom. Sen får jag gå vidare från det.
Tack för era synpunkter och råd.
Thommy