Är jag en dålig förälder?

memis

Men nu kör du på samma grej, fördomar. Du behöver inte ha mer ork för att du är ung.

jag var 25 när jag blev gravid och fick höra vad har du nu då ställt till med. väldigt roligt att höra när man själv var lycklig och glad över att vara gravid och få en liten bebis.

jag var 25 när jag blev gravid och fick höra vad har du nu då ställt till med. väldigt roligt att höra när man själv var lycklig och glad över att vara gravid och få en liten bebis.

Har bara läst ts och jag tycker verkligen inte att bara för att man är ung skulle man vara en sämre mamma.
Jag har träffat på både yngre och äldre som kanske inte skulle blivit föräldrar(gäller även pappor) men det har inget med åldern att göra.

Däremot kan jag inte direkt hålla med dig om att det här med att vara barnvakt och på så sett få lite kännedom om barn är väldigt bra.

Själv är jag ingen ung mamma men det faktum att jag jobbade som barnflicka i USA i över år med barn som i första familjen var 2 mån och  1,5 år och i andra familjen 2 år och 5 år. Visst hade jag en vana med barn när jag sedan fick egna. Var inte lika tafatt och rädd som en förstagångs föräldrar för det mesta är och detta påtalades av min omgivning. Man vet liksom redan vad man kan och inte kan göra. Sedan var det ju så klart nytt med ammning som jag inte gjort och den helt underbara känslan att det är ens eget barn.

Reglementet skrev 2008-12-16 11:05:42 följande:

memis

De hade säkert orkat, om de blev tvungna.

Vad är äldre föräldrar då?

Syftar på 38 +

Och under det så är man ung förälder eller?

Varför skulle du vara en sämmre mamma för att du är ung?

Jag kan i bland vara avundsjuk på unga mammor att de får var så unga när deras barn blivit större.

Jag tycker inte åldern har nån betydelse och jag är övertygad att du är den bästa mamman till ditt barn.Stå på dig och god jul.maria

Jag är också avundsjuk på unga mammor, men inte missunnsam. Skulle aldrig döma en ung mamma som sämre enbart pga ålder.

Det jag avundas dem för är:
Dom hinner leva längre tillsammans med sitt barn.
Dom hinner skaffa många barn,
Dom har tidigt fått det underbaraste i livet.
Dom hinner få många barnbarn och kanske barnbarnsbarn.

Grattis alla unga föräldrar!!!

Många stirrar på mig också o frågar en massa konstiga saker o kan säga som TEX du SER inte ut som en mamma ?
Jaha ? Hur fan ser man ut då kan man undra?

hej det är jätte många som kolla konsigt på mig och sen viskar när jag gå med barnvagnen och jag är liksom 17 och dom som kolla och viskar är väl runt 17-20 år

Vart bor du? Jag och min make har bara fått positivt bemötande och folk tycker det är underbart att vi är unga föräldrar!

jag var 20 när första kom.har aldrig märkt av några blickar el kommentarer.jag tror folk kollar in äldre mammor mer.

jag kan absolut hålla med dig!

jag är 22 år gammal och min son är ett och ett halvt nu. och det känns som att människor "sympatiserar" med en ibland och nästan klappar en på huvudet som om det skulle vara en börda för oss som är unga att ha barn.

vad är egentligen ungt då enligt er som ser ner på oss som har barn och kanske inte är fyllda 25 eller 30 är???

vart går gränsen?

när man kan sätta en annan liten människa helt framför sig själv, då är man redo att bli en god förälder.
och nej, sånt kommer inte med erfarenhet. det handlar om PERSONLIGHET. sen kan man faktiskt ha gått igenom saker och få erfarenhet även som väldigt ung, som äldre människor aldrig gått eller kommer att går igenom. som vi kan dra nytta av.

titta på våra barn och njut lika mycket som vi av deras existens. och döm oss inte!

helt klart den bästa kommentaren av dig:
"Varför skulle inte jag som är 19 kunna sköta mitt första barn lika bra som en 40 åring skulle kunna med sitt?"

ja, varför inte?????

intressant att läsa den här disskusionen faktiskt. och om den skedde i verkligheten skulle förmodligen folk prata i mun på varandra, de äldre som yngre - så ingen skillnad där i alla fall. jag vill faktiskt bara berätta om en erfarenhet jag har...

jag var 19 år när min brorsdotter föddes, henne brukade jag och min mor ta ut på promenad inne i stockholms stad (där min bror och hans fru bodde). och jag minns att jag är den som går med barnvagnen och vi går förbi ett café och jag glömmer aldrig hur folket glodde. och de inte bara glodde som att de "tittade" utan jag kunde verkligen känna "vad de tänkte" - fastän det är omöjligt. men det var trista blickar, som att jag var dum i huvudet. vissa känner nog inte av sånt där, kanske har de mindre intuition och känsla för saker. men jag kände mig i alla fall utsatt, som att de tyckte illa om att jag var ung och drog en barnvagn. jätte trist verkligen.

hur som helst tror jag även att detta är skillnad på inom sverige, på vissa platser är det vanligare och ovanligare med unga med barn osv. med för guds skull, kan inte människor bara respektera varandra.

och säg snälla inte en gång till att unga känner såhär för att de har dåligt självförtroende etc enbart. jag vet inte huuuur många gånger man läser om föräldrar 30+ som klagar på diverse saker också.

hoppas ni orkat läsa hit..

Halloj allihopa som läst detta inlägg jag skrivit! nu gör jag en ny tråd som kommer att heta "oförskämda tanter och gubbar". Ni får gärna gå in och läsa och kommentera och skriva era egna berättelser osv. tråden ligger här på "unga föräldrar" Mvh Nadja

Man ska inte bara bry sig
När jag var 19 och vi fick första barnet så tyckte vissa personer "oj vad jobbigt" (med tanke på vår ungdom),
Nu, 15 år senare, med ny baby likadant oj, vad jobbigt (med tanke på att man ju inte är ung längre samt börja OM igen..)

Nä, jag tror på att göra precis som man SJÄLV anser vara det bästa. Och orka bry sig om vad alla andra tycker eller inte tycker.. Finns ju alltid folk som har åsikte om alla andras livsval, ofta de som själva är missnöjda i sina egna liv Bry dig inte.