Pinsamt detta ju....när vi gifte oss läste vår vigselförrättare en vers av en arab tror jag.
Den handlar om att ta vara på varandra i vardagen, bryta bröd med varandra, ja allt sånt.
Vi fick ingen kopia på den och vi vill ju gärna ha den.
HJÄLP!
Gibran Khalil?
JA! Så hette han nog 
Almitra talade åter och sade:
"Vad säger du då om Äktenskapet, mästare?"
Han svarade och sade:
Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara.
Ni skall vara tillsammans då dödens vita vingar
skingrar era dagar.
Ja, även i det tysta minnet av Gud skall ni vara tillsammans.
Men låt det vara en rymd i er samhörighet och låt
himmelens vindar dansa mellan er.
Älska varandra, men gör icke kärleken till en boja.
Låt den helle vara ett rörligt hav mella era själars stränder.
Fyll varandras bägare, men drick icke ur samma bägare.
Giv varandra av ert bröd, men ät icke av samma stycke bröd.
Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt
var och en av er vara ensam,
liksom strängarna på en luta är ensamma fastän de
vibrerar av samma musik.
Giv era hjärtan, men icke i varandras förvar,
ty endast Livets hand kan rymma era hjärtan.
Stå vid varandras sida, dock inte alltför när,
ty templets pelare står åtskilda,
och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.
Ja den är det! Tack så otroligt mycket. Jag tycker att den är underbar Den är så sann. Tack igen!