det konstiga 48-systemet...
Jag undrar om det är någon mer än jag som reagerar på 48h-upplägget? Och på vad som håller på att hända med detta?
För oss har det varit svåra, stundtals djävulusiska stunder med hopp och förtvivlan och ett evigt jagande av sjukvårdskontakter, under senaste två veckorna. Vi har velat för att med öppna ögon och realistiska förväntnigar (så gott det går)prata med en läkare för att ett medicinskt öga skulle titta igenom journalen. Men dessa mycket få timmar räcker för att barnet ska försvinna. Regeln har ju varit att org inte vill låsa en akt förrän man bestämt sig - för barnets skull. Och detta är ju moralist rätt eftersom det som gäller är barnet framför allt. Men frågan är om detta nu frångås internationellt..Jag har studerat amerikanska listor och det verkar vara så som vår svenska org meddelat oss försiktigt att USA (andra länder vet jag inte) "kammar" the sharelist (63 org är kntutna till den idag)så fort barn kommer upp på den. Bokar och placerar ut barn och skickar sen tillbaka de som blir över,i regel med svårare diagnoser. Just sådana akter har vi blivit erbjudna. Och eftersom det varit barn med mulitdiagnoser (inkl sk syndrom)eller barn med diagnos som vi från början inte prickat i o inte visste något om kände vi att behövde åtminstone försöka få en snabb läkarkontakt..Men det kan nu räcka med ett par timmar...I e t t fall ringde de vid 18 ´på kvällen, min man var inte hemma och han ville inte prata om något så viktigt på tåget. Senare på kvällen hade vi bestämt oss men då var ju org stängd och vi ringde snabbast möjligt på morgonen vid 8,då var det redan försent...Vår org har nu frågat oss om att ge dem fullmakt att boka ett barn utan att tillfråga oss innan - p g a av denna tids-galenskap. Vilket de fått. Samtidigt känns det lite oroligt, det går inte att förneka. Men vi, precis som ni alla väntande vill ju så gärna ha ett barn. Men det känns sorgligt och skrämmande att hela systemet har blivit som en huggsexa om barnen...Vad har man att sätta emot? Ett system bestämt av en supermakt och sen en supermakt till som inte verkar följa de urspungliga reglerna, som vi i Sverige har fått besked om gäller i a f. Ett land som dessutom har resurserna att ha dygnetrunt-bevakning av listan samt kinesisk-talande personal som kan läsa journaler på ursprungsspråk. Vad jag sett på listan verkar det också uitfrån uttalanden att de har bra (jämförelsevis) lång tid på sig att konsultera f l e r a läkare...)Och om det stämmer så verkar det ha kommit runt 65 barn nu i dagarna (se chinaadopttalk)och åtminstone "min" svenska org ve r k a r (not) inte ha haft tillgång till dessa akter. Vet av naturliga skäl inte hur det är med de övriga två. Mejlade min org och upplyste de om informationen jag hittade dock men vet inte om de läst den. Det här är inte något inlägg om "elaka USA", föräldrar där längtar lika mycket som vi och självklart är de glada för att det finns resurser.Bara att säga grattis. Men som världen nu ser ut undrar jag så smått förtvivlat och rätt rejält sorglig, om ni andra har funderat, reflekterat över rådande situation och hur ni har lagt upp det själva? Är det feltänkt att vilja prata kort med en läkare tycker ni? (Vid det här laget vet jag vad vården tycker...) Eller känner ni likadant? Vad säger era organisationer? (har varit inne på samtliga svenska för att se om något skrivits om detta,verkar inte så) Hur får man sitt barn utan att delta i denna huggsexa...
Hade här tänkt skriva också om våra vårdkontakter, regionala skillnader i mottagande och den näst intill omöjligheten att få snabb konsultation men ni orkar nog inte läsa mer nu..:) Kan bara säga att nu om någon gång är jag förbaskad över att det dåliga mattebetyget gjorde att det inte blev några medicin-studier...
Hoppas nu alla förstår vad jag menar och ingen såväl svensk som amerikan blivit förolämpad.
Ser stort fram emot att få höra era åsikter och ta del av era kunskaper!