Uråldriga kommentarer
Satte mig som anhörig, då jag känner folk som mist sina barn o har pratat med dem om detta. När jag läser Topplistorna över dumma kommentarer, blir jag chockad. VISSA saker kan slinka ur folk både för att säga nåt, men de flesta kommentarerna verkar härstamma från minst 2 generationer tillbaka. Jag menar då: Det är bara att försöka igen, Det var tur att det dog i magen o inte senare... Det är sånt jag hörde min mormor säga o hon skulle varit 102 år i år.
Kanske reagerar jag för att jag har viss utbildning i detta o stött på drabbade o även läst mycket på Änglarum. Är barnskötare o vi har fått fortbildning o utbildning i att barn kan dö, oavsett om vi jobbar på BB eller i barnomsorgen o hur man hanterar detta proffsigt, men med känsla för situationen.
Så jag vill säga att jag reagerar nästan lika starkt som ni som varit där. Därför tror jag det är bra att de som inte drabbats läser på Änglarum o att ni som orkar berättar för omvärlden hur det är att mista sitt barn. De som känner för det kan t.o.m föreläsa eller skriva en bok, utan att lämna ut detaljer man inte vill. Tror det behövs mer upplysning om att barn dör än idag o allt runtomkring.
Tänker på er o era änglar.
