Som frågan lyder så undrar jag hur ni därute ser på människor som bara väljer att skaffa 1 barn? Är det någon skillnad på de som väler att inte skaffa fler och på de som inte kan få fler? Jag kan inte få fler och jag vill inte ha fler heller!
Jag har hört både fördelar och nackdelar och en hel del hemska kommentarer. Så nu undrar jag vad ni på fl tycker 
Jag tycker alla får göra som dom vill. Ingen har väl att göra med hur stor familj man väljer att skaffa. Jag är ensambarn, och trivdes med det. Jag skaffade en stor familj, och älskar det. Har man en stor familj får man vara beredd att försvara sig om man vill ha fler barn. Jag håller med ovanstående om att man kan fixa mer med fler barn. Det handlar ju inte om antalet barn.
Ser fördelen med att ha ett barn, så smidigare allt kan gå då 
Jag tycker ingenting om de som "bara" har ett barn, det funkar fint det med.
Vi har en dotter och vill inte ha fler barn och jag möter en massa fördomar och konstiga resonemang.
Ska vi skaffa ett barn till BARA för att vår dotter ska få ett syskon att leka med, om de nu ens får något gemensamt, nej tack!!!
Jag träffade härom dagen en kvinna som var ensambarn och som själv har valt att bara ha ett barn och det tycker jag är ett ganska bra betyg på att man kan ha en lycklig och bra uppväxt som ensambarn utan att känna sig ensam, bli bortskämd och allmänt odräglig.
Det jag kan störa mig på är att man förväntas hjälpa de som har fler barn. Om min dotter leker fint och jag sitter och tar det lugn så förväntas jag ändå springa efter den andres lillgrabb medan mamman är upptagen med den stora killen. Jag har ju valt att inte ha fler och ska väl då kunna njuta av att mitt barn sköter sig själv för stunden.
Vilket hemsk fråga: "Hur ser jag på föräldrar som vill ha ett barn?" . Vad finns däär att se och har jag rätt att titta överhuvudtaget. Vad är detta för trams människorna håller på med ibland.
Då kan man lika gärna ställa en fråga om hur ser vi på föräldrar som vill ha två barn elelr tre, eller fyra...
Så tragiskt att vi anser ha rätt att ifrågasätta andras val...
Jag vet inte det är upp till var och en. Jag var ensam och fick en sladdsyster när jag var 9 år så himla efterlängtad. ( Min mor skiljde sig från min far och va ensamstående till jag va 6 sen nåt år efter det träffade hon en ny man och fick min syster)
Men nu när syrran är tonåring och jag är ungvuxen med barn så kommer vi inte alls överens, hon hatar allt [nästan] och alla typisk tonåring och jag är bestämd.
När jag va tonåring avgudade hon mig men jag var inte mycket hemma då.
Kan tillägga att jag har en dotter som är 1½ och är mosters favorit skillanden mellan mig och syrran är att hon aldrig vill ha egna barn medans jag vill ha några till. Fast jag är ganska nervös för att skaffa fler, man är ju bekväm nu ändå med ett barn "bara".
Vi har ett barn och ska inte skaffa flera. Anledningen är delvis att det tog 5 år att få till henne men även att vi har det så bra nu så vi är nöjda. Det är inte blodsbanden som bestämmer om manhar "syskon" eller ej.
Det är dock mest äldre som har svårt att acceptera att man "väljer" att inte skaffa fler barn. Av de yngre är det dom som "ynglar av sig bara de tittar på varandra" och som aldrig upplevt några problem som inte fattar att man r nöjd med ett.
Jag skulle aldrig få för mig att bara ha ett barn om jag kan få flera.
Jag dte kanske är hemskt, men jag tänker på om det skulle hända oss föräldrar något så är det INTE kul att vara ensambarn.
Förlorade själv båda mina föräldrar alldeles för tidigt och utan alla mina syskon så vet jag inte hur jag hade klarat det
Jag har en bror men han är så egocentrisk att han hade inte varit mycket till hjälp om det skulle hända något. Trist, men sant. Så bara för att du skaffar två barn ränka inte med att de ska tycka om varandra för det!
Vad ska man tycka om det liksom? Visst, man kan se det ut barnets perspektiv, att vara syskonlös, det kan säkert vara trist både som barn och som vuxen men man kan ju inte skaffa barn endast av den anledningen.
Men det gör man väl som man vill. Har man bara ett barn kanske man har större möjlighet att leva lite som man gjorde innan. Två barn skapar mer kaos och det kanske känns jobbigare att ta båda barnen själv om partnern vill ut på något.
Jag har valt att ha två barn för jag tyckte själv det var tråkigt att vara ensambarn. Jag vill också att hon ska ha sitt syskon den dag vi inte finns längre.
Jag tycker att de är väl upp till föräldrarna/mamman. Jag är jätteglad att ha två barn men det kunde lika väl blivit bara ett barn.
Jag ser likadant på dem som på alla andra föräldrar. Jag tror inte att ensambarn har det sämre än barn med syskon. Vi skaffade en till mest för våran egen skull, för att vi ville ha en bebis igen och för att vi ville ha flera barn, inte för att dottern skulle få syskon. Sen är det ju klart att hon har väldigt mycket glädje av honom och han av henne, men jag tror inte det skulle varit synd om vår dotter om lillebror inte fanns.
Alla gör ju som dom själva vill. För mig känns det nog med två men vi skaffade ju inte en till för att sonen skulle få ett syskon bara utan det saknades helt enkelt en.
Nu känner jag att vår familj är komplett