klanka inte ned på oss som väljer att gå hemma. Så här tycker jag :)

Pysse skrev 2009-02-27 09:48:21 följande:

De flesta av oss gör det faktiskt inte för vår egen skull, utan för att vi tror att det är bäst för barnen.
Det handlar helt enkelt om att vi väljer att leva "sporadiskt" och enkelt för att barnen ska slippa vara på dagis för mycket, och istället kunna vara hemma hos sin mamma, eftersom vi tror att det är bäst för våra barn.

Lägg märke till att jag skriver VÅRA barn, inte ALLAS barn! Jag är fullt medveten om att vår lösning inte passar alla familjer och barn!

Ts, nu är jag hemma och mammaledig, och skulle gärna fortsätta att vara hemma läänge. Men jag undrar, får man ha dagisplats (15h) även om man är hemmamamma?

lillasmilla skrev 2009-02-27 09:55:16 följande:

Hejsan! Nej, jag fick inte ha det i alla fall, så det undrar faktiskt jag också över.

Jag trodde att man var tvungen att vara arbetsökande, eller föräldraledig.

Jag jobbar natt så jag finns här för mina barn även om jag inte är hemmamamma, på natten är ju pappan hemma o så sover dom ju ändå
Skulle bli tokig av att bara gå hemma..Alla gör ju sina val här i lvet så varför klanka ner på andra för deras val?

Inget fel med att vara hemmamamma men lite taskigt att kanske sno åt sig en dagisplats som någon som måste jobba behöver...

Jag skulle önska att vi hade ekonomiska möjligheter att iaf gå ner till halvtid... Det låter toppen att kunna vara hemma när barnen kommer från skolan och lillan inte skulle behöva gå så mycket hos dagmamman (inte för att det går nån nöd på henne där, men ändå...).

Jo när barnet är 4 år så har man gratis plats 15h/veckan i allmän förskola som alla barn har rätt till. Jag är också en hemma mamma fast jag är ensamstående!!
Jag löste det genom att studera på distans på heltid och läsa in gymnasiet. Eftersom jag är över 25 så fick jag det högre bidraget men det är hårt att jobba varje kväll när barnen är i säng! men nu är jag snart klar och jag har lyckats med min föresats att vara hemma tills minstingen är 3 år. Min store är snart 4 och går 15h/veckan på dagis. Jag har inga lån, men har dragit ner på alla utgifter så de enda räkningar jag har är hyra och el! No more! Det går om man verkligen vill. Mat är billigt om man gör den från grunden. Har till och med kunnat spara ihop en slant till en semesterresa för mig och barnen i sommar! Första gången vi ska ut och resa!

Jag håller med dig, ts!
Jag var hemma i ett år, nu ska min sambo vara hemma i nästan ett helt år han med. Föräldradagarna är slut så jag kommer att "försörja" familjen tills i höst. Ingen av oss kommer jobba heltid så länge vårt barn är litet.

Varför dra på sig huslån och annat så att man MÅSTE jobba heltid? Bor man i hyresrätt och har ganska små utgifter räcker det ofta med en lön. Så när många säger att de inte har råd, så tycker jag att det är bull, man har råd, om man vill. (jajaja, det finns undantag, men jag snackar generellt)

Det är väl kanske för att det typ är omodernt att vara hemmafru nu och vissa stör sig ju på att det inte är jämställt o.s.v. Känns som att det nästan blivit nåt "fult" att vara hemma med sina barn. Man ska satsa på karriär o.s.v. Jag tycker det är kanon om man kan vara hemma med barnen länge, där är de tryggast! har jobbat på en massa olika förskolor och personligen skulle jag inte vilja ha min lilla där förrän hon är minst 2 år, men är gärna hemma 3 om vi har råd!men då kanske man har hunnit få en till, vem vet:) så det kanske blir 5 år, haha! Min man har ett fast jobb med bra lön, därför är det naturligt att jag är den som blir hemma mest för jag har ingen fast tjänst att återgå till, men han kommer vara hemma ett tag också! jag backar upp dig till 100 procent;)

vill tillägga att jag vet självklart att det också finns de som VILL vara hemma men som helt enkelt inte har råd. Man har olika förutsättningar och alla vill ju såklart inte heller.Man är olika. bara så ingen stör sig på min hemmafru/man-propaganda!

Har inte läst hela tråden men självklart ts. Jag får mycket negativia ord om att jag är hemma med min 2 åring. Jag anser att mitt barn inte behöver dagis ännu och jag har chansen att vara hemma, arbetslös, och då tar jag den! Kommer inte heller, när jag väl börjar jobba, jobba heltid fören som mååånga år.
Jag hade kanke jobbat halvtid som max om jag haft ett jobb men är glad att jag inte har det.
Min man jobbar heltid och det klarar vi oss på. Ingen lyx med prylar men lyxen finns i våran gemenskap i familjen.

Fundera själv att vara hemma, och jag vet att vi klara de om vi vill.Men barnen har de bra på dagis. Om de får gå lagom Nu när vi jobbat båda är de lite jobbig.Och vem vet En dag kanse de är jag som jobbar mest. Vi hyr hus med bra hyra, så vi har allt de dära ändå. Så alla ni som är hemmafruar stå på er....

Alla är vi ju olika. Jag klättrar på väggaran över att gå hemma med mina två småttingar. Vissa behöver mer stimulans i livet, intellektuella utmaningar, vuxenkontakter än vad man kan få av att gå hemma som hemmafru eller med små barn. Ett barn till hemma och jag skulle bli kokko! Men det är jag det. Hade vi haft den goda ekonomin så att en kan gå hemma på heltid så vore väl det kanon, bara det inte hade vart jag som gått hemma. Nu menar inte jag att jag inte vill vara med mina barn, för för deras skull skulle jag kunna vara hemma mer "bekvämt" men at tha hemmet som sin arbetsplats med städ, disk, tvätt....rrr, ryser bara jag hör det. För mig är det tråkiga arbetsuppgifter som jag GÄRNA gör efter mitt 7ett riktigt jobb, jag älskar nämligen att had et rent och fint och välstädat hemma. Men att hadet som jobb...., när, alla är vi olika.Min sambo jobbar skift och jag normala 8-17- Så våra barn behöver ändå inte vara på dagis varje dag i veckan utan får mycket tid med pappa på veckorna och med mig på helgerna, de veckor pappa jobbar helgen. Tyvärr blir det hela långa veckor vart 6e vecka men tänk, jag tror de överlever det med...Särskilt när de börjar bli äldre för då behöver de sociala kontakter och andra barn, man kan ju inte som fyra eller femåring gå hemma och ruttna med morsan, det är ingen vidare social träning det inte....Vi har det bra i Sverige som har sådana fördelar att vi kan vara hemma länge med våra barn ochdela på ledigheten jämlikt mellan föräldrarna, det är inte många länder som slår oss på fingrarna där inte!

I så fall skulle jag vilja dela den tiden med min make (barnets pappa). Typ att jag är hemma två år och han två år. Annars blir det ju väldigt skevt.

Ni som är hemmafruar/hemmamammor, är det självklart för er att det är just ni och inte er sambo som ska vara hemma?

TS skriver bland annat:
"själv så skulle jag inte få för mig jobba heltid när man ha små barn." och "Min sambo jobbar heltid så vi ha klarat oss bra på hans lön."

Vi har inga barn än, men jag tror att vi kommer att försöka vara hemma ganska mycket med barnen. I början kommer nog en av oss vara ledig helt medan den andra jobbar deltid och sedan jobba/plugga deltid båda två eller en av oss. Det kommer nog inte bli så att den ena jobbar heltid och den andra inget alls, utan vi har tänkt att förska dela upp det så att vi båda får chansen att vara hemma mycket med våra barn!

Jag har ingen åsikt om hur andra lever sitt liv. Kan bara konstatera att det inte är helt ovanligt med panikslagna TS på Familjeliv där kvinnan som levt på mannen finner sig övergivna och utfattiga när mannen tröttnat.

Jag undrar bara: om du är hemmafru, varför har du barnet på dagis då? är du inte hemma för att du vill ta hand om barnet? Är du hemma för att du vill vara den som städar och tvättar och gör alla hushållssysslor? Jag kan repektera den som är hemma för att ta hand om barnen (fast det är ju synd att det alltid är kvinnorna!), men inte den som är hemma för att stå för marktjänsten. Vill man inte ha barnen på dagis 8 timmar per dag så går ju det att lösa fast man jobbar. Själv har jag flexibla arbetstider och kan jobba hemifrån ibland, medan min man har gått ner till deltid.

Sedan hoppas jag att ni pensionssparar till dig - om du är hemma kommer din pension att påverkas märkbart. Det må vara långt dit, men det är ju den klassiska fällan för kvinnor.

Jag är inte ett dugg avundsjuka heller utan tycker bara att det är fel i de fall, där kvinnan inte har ett eget sparande, ifa det händer något. 

Vill bara säga till 'Disco' att man kan ju då skapa sin egen intellektuella stimulans. Många har kanske egentligen inte vidare intellektuellt stimulerande arbeten, utan jobb de bara går till för att betala sina räkningar. Jag vill också ha intellektuell stimulans, men den kan jag faktiskt finna hemma också. När jag inte ser efter min bebis (eller medans jag ammar) så läser jag filosofi och biologi för skojs skull, träffar intelligenta vänner att konversera med, läser åsikter av akademiker på nätet, ser intressanta filmer och så vidare. Att jobba innebär inte nödvändigtvis intellektuell stimulans, och att vara hemma med barn innebär inte nödvändigtvis att du inte får någon intellektuell stimulans.

Visst, vissa trivs helt enkelt inte med att vara hemma. Det är inget fel med att föredra att jobba, men jag gör inte det. Jag trivs med att vara hemma, och jag får så mycket intellektuell stimulans jag söker, till skillnad från ett arbete som kanske ger bra mycket mindre än man själv kan finna.