• mamman77

    Särbo har dottern i sängen

    Jag har en relation med en man som har en dotter på 12 år. Vi har en relativt ny relation, men jag har träffat dottern massvis. Jag har själv en dotter som är 4,5 år. Vi har bestämt oss för att ta det lugnt med vår relation inför barnen, för att de ordentligt ska hinna vänja sig vid de nya personerna i sitt liv. T ex så är jag och mannen vänner för min dotter, men vi träffas alla tre eller fyra regelbundet. Hans dotter vet och förstår att vi har en relation.

    Hur som helst, jag har sovit över flera gånger hos mannen när hans dotter varit där och då alltid i annat rum. Det har i sig inte känts konstigt, utan mer respektfullt. Det som känns svårt att hantera, och som jag känner kan bli komplicerat på sikt, är att hans dotter alltid sover tillsammans med honom i hans säng. Hon har gjort det sedan han separerade från dotterns mamma, kanske två år sedan. Mannen är inte beredd att "flytta" henne därifrån, och på ett sätt kan jag ju förstå det, för hon kommer ju att koppla ihop det med att jag ska sova där i stället. Dessutom vill dottern att hon o pappan ska gå och lägga sig samtidigt?

    Det är inte så att jag har problem med barn i sängen; min dotter kommer titt som tätt in till mig på nätterna, men hon går alltid och lägger sig i sin säng. Är barn i behov av trygghet eller närhet är det klart de ska komma till sina föräldrars säng, men jag vill att hon ska lägga sig i sin säng, mest för att hon ska känna att det är hennes egen trygga sovplats.

    Åter till mannens dotter, dels tycker jag att hon är för stor för att dela säng med sin pappa, sedan kan jag ju förstå att det blivit så... Dels har jag en annan fundering som handlar om _när_ det är "lämpligt" att man börjar sova i varandras sängar som vuxna, alltså inför barnen? Jag förstår ju att det är högst individuellt. Men som i mitt fall hos min särbo, så tycker jag att vi borde kunna sova ihop hos honom, men det går ju inte eftersom hans dotter har andra delen av sängen. Och hans "motargument" till mig blir ju ett som är svårt för mig att argumentera kring, och det är att han inte vill att hon ska känna sig bortknuffad. Så alltså blir det så att jag ligger i dotterns säng när jag sover över när hon är där (hon bor vv, men något mer hos sin pappa). Som jag skrev ovan känns det respektfullt mot dottern, att inte som klampa in och ta över, men det börjar oxå kännas konstigt, då dottern ju vet om att vi har en relation... Den senaste tiden har det blivit att jag i stället åker hem till mig sent på kvällen, för att det känns konstigt för mig att lägga mig i annat rum än dem?

    Vill någon ge mig lite input hur jag kan förhålla mig till ovanstående?

  • Svar på tråden Särbo har dottern i sängen
  • Jollybolly

    Kan inte din särbo kanske börja att prata med sin dotter om er relation och att det kanske så småningom kan bli dags för henne att sova i sitt rum..
    Jag tror hon är tillräkligt stor för att förstå, om man pratar med henne och påbörjar "processen" utan att för den sakens skull stressar henne.

    Hon är ju faktiskt för stor att sova med pappa, nästan tonåring.

  • epe

    Förslagsvis att hon får eget rum och sover i egen säng några veckor/månader, innan du tar och sover över där första gången i hans säng. Då känner hon sig kanske inte så "utkastad"..

  • RiNan

    Oj jösses vilken situation. Men ärligt, en tolvåring är inte dum. Vem vet, kanske tycker hon också på något plan att det är konstigt att du sover i ett annat rum. Men det kan ju också vara så att hon vet att pga att pappa hittat någon annan kommer hon trycka lite extra på "pappaknapparna" eftersom det dykt upp en kvinna i pappas liv som kommer ersätta det platsen som hennes mamma hade.

    Men i vilket fall borde din särbo ta till sig av det du säger och framförallt av signalerna som du sänder genom att välja att åka hem. Tillbaka till att en tolvåring inte är dum. Han borde ta till sig av ditt behov, prata med dottern om att hon börjar bli stor nu och att det börjar bli dags för henne att börja sova i eget rum. Har hon ett eget rum? Om inte kan de ju i samband med samtalet bestämma sig för att göra iordning ett rum så att det blir spännande för henne att få börja sova där. Fast eftersom hon är tolv har hon mest troligt ett eget rum och då kankse de kan göra något annat med rummet som gör att det blir ett mysigt krypin som hon vill sova i. Men hon bör flytta ut ur sin pappas säng åtminstone någon vecka innan du tar hennes plats i det.

    Vad gäller frågan om när det är lämpligt att börja sova i varandras sängar inför barnen så tror jag att det är lämpligt när förhållandet börjar bli mer allvarligt och när barnen förstått vad som händer. Barn är inte dumma men de kan behöva lite tid. De kan veta att det är pappas eller mammas nya tjej eller kille men det kan nog behövas att de får veta det ett tag innan.

    Lycka till med allt och skriv gärna om hur det gått sen

  • AnnanAnna

    Jag tycker det är olämpligare att ha en tolvåring som varken kan lägga sig eller sova själv än att sova i sängen med sin nya partner. Faktiskt.

  • Vintervirrig

    Jag tycker RiNan kom med mycket bra råd - att pappan ska se till att flickan börjar sova i egen säng innan det blir aktuellt att ni delar. Kan bli alltför laddat om det blir "ditt fel" att hon inte får sova + gå isäng med sin pappa.

    Jag tycker det låter som en stark kontrollfunktion från flickans sida och tycker att det är viktigt att sätta stopp för det. Tycker att din särbo får ta en funderar över varför det är så viktigt att ha sin dotter i sängen, har han svårt att sätta gränser överhuvudtaget? Hon börjar dessutom bli ganska stor och 12åringar är inte dumma - hon vet nog vad hon "stoppar" genom att sova med honom...

  • J3O

    Jag tycker inte att det ska "tassas på tå"

    Och jag tycker att pappan ska tala om för sin 12 åriga dotter att det passar sig inte längre att hon sover hos honom.
    Han har numera en flickvän och att dom ska dela säng eftersom dom är vuxa som har en relation.

    Hon är ju 12 år. Jag tycker att en 12 åring ska sova i sin egen säng.
    Jag tycker inte att en 12 åring ska behöva "trygghet" och "närhet" nattetid i pappans eller mammans säng för då har de nog problem på andra plan som måste tas iut med på andra sätt.

    Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

  • mamman77

    Först tack för era svar! Det gav mig ytterligare reflektioner...

    Man kan säga att situationen är oförändrad, drygt en månad senare... Särbons dottern har ett eget rum, men sover som sagt inte där. Någon skrev om gränssättning, och jag tror att särbon har hamnat i "fällan" där man på något sätt ska kompensera den skilsmässa som skett och p g a det har svårt att sätta gränser utifrån att man upplever att man redan gjort barnet illa i och med skilsmässan och därför ska vara dum-snäll. Är ni med hur jag menar?

    Jag har tagit upp att jag tycker dottern är för stor för att sova med honom, och att hon dessutom nu gör det på bekostnad av att hans och mitt umgänge begränsas. Men han är inte beredd att förändra detta, utan säger att det kommer att lösa sig på sikt. För mig är det nästa steg i relationen på något vis, att vi är särbos men ändå lever med varandra och varandras barn hos varandra. Jag har talat med min snart femåriga dotter, så hon vet att vi är kära i varandra och jag har pratat om att särbon troligtvis kommer att sova över. Hon är så att säga "med i matchen". Jag har föreslagit för särbon att han kan sova hos mig när min dotter är här och han inte har sin dotter, men han känner sig obekväm i det säger han. Jag tror att han kanske väljer den vägen för att slippa hantera sitt eget, d v s att hans dotter sover i hans säng. Han har inte sagt det, det är min egen tanke. Jag har ändå poängterat att han inte behöver känna sig pushad att jag ska sova hos honom när hans dotter är där i och med att han sover hos mig när min dotter är här, utan att han ju bara kan se det som en möjlighet att vi får mer tid tillsammans, men han står fast vid sin åsikt...

    Så där är vi... Vi umgås mycket hela tiden, alla fyra, eller tre (en av döttrarna) eller bara vi två. Vi har båda två våra döttrar halvtid men med olika intervall hit o dit. Och jag tänker som så att det är så vår livssituation ser ut och kommer att se ut, och jag vill mitt i den umgås med honom så mycket som möjligt för att jag tycker väldigt mycket om honom. Och jag vill som gå vidare till "nästa steg" som jag skrev ovan, men jag har kanske för bråttom...? Tilläggas kan ju att vi alla trivs bra med varandra! Det är min dotter som är något reserverad ibland i kontakten med särbon, men hon har överlag väldigt hög integritet och är "svårflörtad". Hon vill dock väldigt gärna träffas med särbon och hans dotter, och föreslår det ofta själv.

    Utifrån era svar förstår jag ju att ni håller med mig i åsikten att särbons dotter är för stor för att sova hos honom. Jag tänker också att det borde som kunna bli en naturlig diskussion med henne nu, att hon börjar sova i sin egen säng för att han har träffat någon han tycker om, precis som någon ovan skrev. Jag förstår inte riktigt varför han inte är beredd att ta den diskussionen, som ju inte ens behöver bli en diskussion, med sin dotter, men jag har en tanke om det, som jag beskrev inledningsvis ovan. Jag märker också att frågan är som känslig för honom, så jag fortsätter åka hem om kvällarna...

  • Hervor 1

    Bara en tanke.. Hur ställer sig flickan till att hennes pappa har en ny kvinna (dig)? Nu spekulerar jag vilt, men att han är förälskad i dig grusar ju alla eventuella förhoppningar hon kan ha haft om att hennes mamma och pappa skall bli tillsammans igen. Hon ligger i pappans säng som en liten mänsklig mur mellan dig och sin pappa och det kanske är det som är avsikten? Jag menar inte att hon gör det medvetet eller är manipulativ men det kanske är ett sätt att skapa ett fysiskt avstånd från något hon tycker är jobbigt, nämligen att hennes pappa är förälskad i någon annan än hennes mamma. För många barn är ju detta en önskan och ibland en hemlig sådan - att mamma och pappa skall bli tillsammans igen.

  • gumsan76

    Ja, dessa konflikträdda pappor Skämt åsido, din kille har som du säger fallit i en ganska klassisk fälla, och eftersom dottern är så pass stor så tror jag alldeles säkert att hon kommer att utnyttja detta. Man behöver inte alls sova i samma säng för att skapa en känsla av trygghet! Däremot att lära dottern att somna och sova själv, DET är väl trygghet om något? Hur länge tänker han att detta ska pågå? Hur ser han på er framtid? Ska ni flytta ihop och i så fall hur kommer det att bli då? För att slippa en massa konflikter om/när det är dags att bli sambos så är det hög tid att sätta punkt för detta, NU! Ja, dotterns föräldrar är separerade och ja, det är trist, men nu har livet gått vidare.

  • Vintervirrig
    mamman77 skrev 2009-04-07 22:50:46 följande:
    ...... Jag förstår inte riktigt varför han inte är beredd att ta den diskussionen, som ju inte ens behöver bli en diskussion, med sin dotter, men jag har en tanke om det, som jag beskrev inledningsvis ovan. Jag märker också att frågan är som känslig för honom, så jag fortsätter åka hem om kvällarna...
    Hoppas du är säker på att den här rädslan för konflikter med barnet inte finns inom alla livsområden inklusive den fd kvinnan... För i så fall kan jag berätta att du snart kommer att leva som bihustru till hans föredetta familj. Inte kul. Inte kul alls.

    Får hoppas att din man är mer inne på att bryta sig loss och ta konflikterna som dyker upp under åren, för gör de inte det så blir det väldiga svårigheter när allt ställs på sin spets vilket det nyligen gjort för oss. Jag önskar ingen den livssituation som vi har just nu!

    Sorry för min negativa ton!

    med dystra hälsningar från en riktig pessimist...
  • nika
    mamman77 skrev 2009-04-07 22:50:46 följande:
    Jag märker också att frågan är som känslig för honom, så jag fortsätter åka hem om kvällarna...
    Nu vet jag inte hur långt ni har kommit i er relation, men se bara till att han är lika sexuellt otillfredsställd när du åker som när du kom. Det kan speeda upp hans dotters "frigörelseprocess" som kanske är lika mycket hans...
  • Lejonblomman

    Hej!
    Du har en lång resa framför dig...
    Jag vet precis vad du går igenom!! Jag och min sambo har träffats i 2 år och bott ilag i 1 å ett halvt, Han har två barn sen tidigare (10 å 6) 10-åringen bor här varannan vecka å 6-åringen varannan helg, jag har en 4-åring som bor här jämt för att hon har en oansvarig förälder dessutom så väntar vi ett till barn i september.
    Har flickan på 12 något traumatisk bakom sig? Så var det min sambos dotter, hon hade levt med en missbrukande mamma å div. pojkvänner som hotat henne å fått henne att känna sig värdelös... därav ville hon ha max kontakt med sin pappa... Hans 9-åring då kunde inte sova i eget rum(mörkrädd) inte ens med min 4 åring kunde hon dela rum. Hon var tvungen att dela säng med oss när vi träffades. Hon fick dock inte ligga emellan oss utan brevid sin pappa, sen flyttade vi henne sakta men säkert när jag å hon byggt upp ett fint band mellan oss... Som en säng i vårt sovrum, sen eget rum nära vårat osv.
    Dom vet juh precis vart dom har sin pappa. Dom manipulerar juh till max!!
    Det kommer att bli bakslag, vi befinner i et sådant just nu... Hon delar nu rum med oss igen. Men har man en stabil relation och inte behöver ha sex varje natt är det inget problem det heller :)

    Tycker att det låter helt befängt att du ska få sova i ett annat rum!!!
    Du bör ställa lite krav på pappan i fråga, prata med honom å kanske diskutera med flickan om hur hon känner inför allt å bygga upp ett nära band med henne.
    Men vilken relation är viktigast för dig/honom...? Ska dottern få komma emellan er? Hur länge ska detta få vara??
    /Lejonblomman

  • Thaleya

    Ojoj en tolvåring är inte liten längre. Jag förstår om hon kan ha hamnat i samma säng som pappan under en separation eller vad det kan vara eller beroende på plats brist men det är hög tid att hon flyttar ut därifrån. Låter nästan lite läskigt att sova i samma säng vid den åldern faktiskt. Jag skulle nog ta det lugnt och börja med att hon flyttar ut därifrån och sedan sover pappan ensam ett tag och sen flyttar du in, bara så att hon inte tror att du knuffar henne därifrån. Eller så är det så att dottern inte egentligen vill dela rum med pappan men det har blivit så nu och hon vill inte såra honom. men som andra sagt tidigare en 12 åring är inte dum och hon förstår nog varför du vill flytta in och sova i sängen och varför det då är opassande att hon ligger där.

  • Angeeliina

    För min del är det där oaccetabelt, i alla lägen. Har man inlett en relation sakta men säkert och då börjat vara där så pass mycket att man sover klart så är det självklart att du ska sova i "vuxensängen".
    Dottern sitter som jag ser det nu på tronen med trumf på hand och "vet" att det är HON som bestämmer. De är inte dumma i den åldern, hon är stor nog att nästan ha en egen kille och inte ligga och ta upp platsen i pappas säng.
    Det där måste ni (eller pappan) ju börja ta tag i genast!
    Vad är han rädd för?
    Tänk också på att ni två är en råmodell på hur en relation ska vara som flickan sedan tar med sig ut i livet. Tycker han då att det är lämpligt att hon står tillbaka så pass mycket i en relation?
    Vem vill han att hans flicka ska växa upp til och bli?
    Han måste börja be henne sova i sin säng när inte du är där.

  • rismalt

    jag tycker precis som övriga att det börjar bli på tiden att flytta 12åringen till eget rum och framförallt egen säng.

    MEN. det smartaste är nog att göra det helt utan att du blandas in, dvs att pappan inte argumenterar kring er relation. då kommer barnet garanterat säta sig på tvären. hon är ju fortfarande ett barn helt enkelt och ingen ska få ta pappa ifrån henne.

    nej, pappa och hon talar helt enkelt om att nu är det dags. han kan säga nästa gång hon kommer att om X antal nätter är det dags! sen är det bara att köra på. skapa trygghet men att han hela tiden följer henne tillbaka till den egna sängen om hon kommer upp nattetid.

    sen tror jag att du ska hålla dig lite från dem under tiden som detta pågår. låt tanken på egen säng sjunka in rejält innan du tar plats i "hennes" säng/på hennes plats, dvs pappans säng.

    om pappan har åsikter om detta tycker jag du ska uppmuntra att de sovit tillsammans den första tiden efter separationen. för kanske behövde dottern det? men nu är det definitivt dags för något annat, hon är ju snart tonåring! man kan inte ta hem en första pojkvän om man sover med pappa! förstå mig rätt nu, det kan också vara ett medel för pappan för att han i tanken vill tro att hon fortfarande är liten! det ÄR svårt för oss föräldrar att förstå att barnen växer upp så fort.

  • Thaleya

    Tänk så olika man kan vara ändå, när jag var tolv så onanerade jag i sängen varje natt och funderade på att bli av med oskulden till någon i klassen. Tycker det låter lite osunt att fortfarande sova i samma säng, inte för att alla ska vara som mig men ändå.

  • JoWiAn

    Bara en tanke: Hon är 12 år. Låter snarare som det är en 5 åring som ska vänjas av vid att sova hos sin pappa.

  • Rix

    Detta är nog en ganska vanlig pappa grej men risken är att han får sota för detta sen. Min gubbes stora tjej var 10 när vi träffades och han har alltid behandlat henne som prinsessan på ärten. Han har varit rädd för att göra henne ledsen och hon har därför kunnat köra sitt eget lopp. Idag är hon 17 och är idag en tonårstjej som emellanåt förpestar tillvaron för hela familjen. Det är hon som vill bestämma och när det inte går hennes väg så blir hon nästan chockad och gapar och skriker. Gubben min har ju idag mognat och när hon flyttade till oss i höstas så var han redo att sätta gränser och stop men lite sent är jag rädd.

    Se till att särbon vaknar upp innan tösen blir tonåring.

Svar på tråden Särbo har dottern i sängen