Särbo har dottern i sängen
Jag har en relation med en man som har en dotter på 12 år. Vi har en relativt ny relation, men jag har träffat dottern massvis. Jag har själv en dotter som är 4,5 år. Vi har bestämt oss för att ta det lugnt med vår relation inför barnen, för att de ordentligt ska hinna vänja sig vid de nya personerna i sitt liv. T ex så är jag och mannen vänner för min dotter, men vi träffas alla tre eller fyra regelbundet. Hans dotter vet och förstår att vi har en relation.
Hur som helst, jag har sovit över flera gånger hos mannen när hans dotter varit där och då alltid i annat rum. Det har i sig inte känts konstigt, utan mer respektfullt. Det som känns svårt att hantera, och som jag känner kan bli komplicerat på sikt, är att hans dotter alltid sover tillsammans med honom i hans säng. Hon har gjort det sedan han separerade från dotterns mamma, kanske två år sedan. Mannen är inte beredd att "flytta" henne därifrån, och på ett sätt kan jag ju förstå det, för hon kommer ju att koppla ihop det med att jag ska sova där i stället. Dessutom vill dottern att hon o pappan ska gå och lägga sig samtidigt?
Det är inte så att jag har problem med barn i sängen; min dotter kommer titt som tätt in till mig på nätterna, men hon går alltid och lägger sig i sin säng. Är barn i behov av trygghet eller närhet är det klart de ska komma till sina föräldrars säng, men jag vill att hon ska lägga sig i sin säng, mest för att hon ska känna att det är hennes egen trygga sovplats.
Åter till mannens dotter, dels tycker jag att hon är för stor för att dela säng med sin pappa, sedan kan jag ju förstå att det blivit så... Dels har jag en annan fundering som handlar om _när_ det är "lämpligt" att man börjar sova i varandras sängar som vuxna, alltså inför barnen? Jag förstår ju att det är högst individuellt. Men som i mitt fall hos min särbo, så tycker jag att vi borde kunna sova ihop hos honom, men det går ju inte eftersom hans dotter har andra delen av sängen. Och hans "motargument" till mig blir ju ett som är svårt för mig att argumentera kring, och det är att han inte vill att hon ska känna sig bortknuffad. Så alltså blir det så att jag ligger i dotterns säng när jag sover över när hon är där (hon bor vv, men något mer hos sin pappa). Som jag skrev ovan känns det respektfullt mot dottern, att inte som klampa in och ta över, men det börjar oxå kännas konstigt, då dottern ju vet om att vi har en relation... Den senaste tiden har det blivit att jag i stället åker hem till mig sent på kvällen, för att det känns konstigt för mig att lägga mig i annat rum än dem?
Vill någon ge mig lite input hur jag kan förhålla mig till ovanstående?