Hur har ni det med era 14-15 åringar är jag onormal?
Hej!
Jag har en tonåring på 14 år.. Hon blir 15 till hösten...Jag vill bara veta hur ni andra har det med tex utetider, regler hemma osv...
Nu har vi nyss haft en dust per sms.. Hon är hos en kompis och de har lite tjejkväll.. Jag skickar ett sms och undrar hur de har det och vilken tid som blir lagom att komma hem på... när ska de andra tjejerna hem osv? Får tillbaka att de andra inte har någon tid och att hon vill stanna länge för de har kul.. Hmm ..ingen tid, det köper inte jag så jag säger att hon får vara hemmavid 24, sen ska jag lägga mig och vills e att hon kommit hem o allt e bra.. Hon blir skitsur såklart!! suck
Hur har ni andra det? Jag försöker vara lyhörd med vad andra kompisar får el inte får,när andra ska hem, har pengar att röra sig med osv..
Jag kan inte tänka mig att ett gäng 14 åringar inte har NÅGRA tider.. isåfall skiter jag i det för jag vill att hon ska ha en tid iallafall.. är det inet normalt??
Hon träffade en kille på sin skola för2 vsen, de har setts några ggr nu och igår var de här o kollade film.. fine men han går kl 24 sa jag.. jag smnade till i soffan o vaknade till .. kl 24.20.. då e han forfarande kvar.. grr.. jag sa vänligt att nu får de avsluta och ses imorgon istället.. och går o lägger mig med vår bebis o slummrar.. då komme rhon upp efter 20min och frågar om han kan SOVA här.. Hmm näääää.. det kan han INTE säger jag.. hon var arg som ett bi... men allvar.. 14 år.. de har kännt varandra i 2 v.. och ska sova med varandra .. no way, det käänns ju helt galet.. en annan sak hade varit om de hängt ihop några månader, vi hade träffat han lite och lärt känna hnm, osv..
Men att plötlisgt bärja sova med någon förändrar relationen till något annat.. och jag vill inte alls att det ska börja sova massa killar här .. och att det ska bli en självklarhet.. det känns mer narurligt om detta är någon som hon hänger med ett tag ..
är jag onormal el inte?? låter ni era 14 åringar sova med killar bara så där.. som dom inte känner?
Hon är inte alls glad nu.. anklagar mig för att hon inte får göra något alls..
Det känns som en jiobbig sits då jag verkligen i många lägen försöker få till ett gemensamt beslut om vad som är bäst i den situationen just då.. så hon lär sig tänka själv med.. men vissa saker går jag bara inte med på..
Hjäääääälp... hur blir man en bra tonårsmamma.. hur gör man.. jag är trots allt förstagångs mamma på detta området trots 4 barn totalt..
Vad bör man tänka på ? Alla tips till en livrädd mamma