Han är rädd för olika saker...
Hej,
intressant att läsa allas olika inlägg skönt att höra att det är fler i samma sits. Vi har försökt att bli med barn sedan oktober men det har längs vägen låst sig mer och mer. Det började med att han höll sig undan vid ägglossning, satt så länge vid datorn att jag hann somna (fast han visste att jag väntade), sedan började han gå ur sängen och lägga sig på soffan när jag tog initiativ. Jag blev helt förtvivlad. Nu har vi kunnat börja prata om det och kommit fram till att det beror på rädsla hos honom. Dels rädlsa för försörjningbörda pga att han riskerar att bli arbetslös till hösten, dels att han tycker att han är för gammal (43) och riskerar att få ett handikappat barn.
Han tycker att han bara tänker rationellt och ansvarsfullt. Att vi är högutbildade och har välbetalda jobb tycker han är oväsentligt i en lågkonjunktur. Han menar att han måste vara säker på att han har ett jobb även när jag i så fall blir mammaledig.
Jag fyller 38 i höst och tycker att det är värre att förbli barnlös än att riskera att ha låg inkomst en tid.
Om jag inte kan bli med barn är det ju en sak, men att inte ens få försöka, är otroligt frustrerande.
Nu menar han att det är bättre att jag försöker inseminera i Danmark, för då riskerar vi i alla fall inte att få ett handikappat barn pga att han är för gammal. Jag tycker inte att det är ett alternativ.
Vi vill leva tillsammans men har tydligen helt olika åsikter om barn. Ska jag försöka inseminera i Danmark? Han säger att han är surrogatpappa i så fall. Jag tycker att det är helt snurrigt.
Någon som har ett tips för att mannen ska komma över sin rädsla och förstå att jag förtvinar annars?