Min syster är död...VARFÖR

STORA styrkekramen till dig.
Beklagar verkligen sorgen över din syster.

Anonym (lillasyster) skrev 2009-06-13 20:49:29 följande:

Att se den döda tror jag är bra för sorgearbetet, för det är inget läskigt så länge det inte gått lång tid från döden inträffat, dom ser ut som dom sover, jag såg min syster på sjukhuset, jag var rädd innan jag skulle gå in, jag minns att jag väntade på en läkare som följde med mig in, min mamma hade redan gått in, jag minns att hon skrek.. Jag har en bild av henne som levande och en som död. Det blir mer realistiskt då på nått sett, det är lättare att fastna i sorgearbetet om man inte fått säga adjö tror jag. Sorgen är olika för er, du har mist en syster men din mamma har mist ett barn, man sörjer på olika sätt. Det är 17 år sen min syster dog, jag kan än i dag känna att jag har lust att ringa henne, jag ber till henne ofta, det har jag alltid gjort! Jag är övertygad om att hon är med oss, jag var till ett medie för många år sedan, en kvinna från andra sidan landet som jag aldrig träffat, hon förmedlade och sa sånt hon omöjligt kan veta, det va klockrent, jag fick min övertygelse. Tids nog kunde jag se helheten då den första tiden lagt sig, meningen med det hela, för jag tror allt har en mening. Men jag vet att du inte kan se det nu. Snart är det begravning. detta är nått som nu ska gå igenom nu, det blir lättare med tiden. Jag vill ge dig några vackra ord som jag läst nånstans.. sorg är egentligen bara kärlek som blivit hemlös. Tänd ljus för henne hemma och be till henne, hoppas du finner tröst i det, det gjorde jag. Jag kände att min syster var med mig. Jag kunde känna ljus o min sorg, det var så skönt.

En fin dikt min syster fick i dödsannonsen,
Döden betyder ingenting,
Jag har bara dragit mig tillbaka.
till ett annat rum.
Jag är jag och Du är Du.
Allt vi var för varandra
det är vi fortfarande.
Nämn Mig vid mitt vanliga namn,
Tala till Mig, på samma sätt
som Du alltid brukade.
Skratta åt vardagens små ting.
Var med Mig.
Lev med Mig.
Tänk på Mig.
Bed för Mig.
Låt mitt namn fortsätta att vara
en del av Din vardag.
Livet betyder detsamma,
ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare, därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott
i vår gemenskap.
Varför skulle Du sluta tänka på Mig,
för att Du inte längre kan se Mig.
Jag väntar på Dig,
för en kort stund,
alldeles i närheten.
Allt är bra.

Stor kram till dig vännen

Åh fy... så hemskt..! Jag beklagar verkligen. Kram!

Beklagar sorgen.

Många kramar till dig.

kram på dig.. Vet att det känns tomt och inga ord kan hjälpa en..
Min pappa gick bort nyligen  20 maj..
Håller på med att fixa mycke med hans begravning och sånt..
Kram igen... Ta små steg fram..

Hur är det TS?

åh det gör så ont att läsa att någon bara kan ryckas bort sådär helt plötsligt

MÅNGA STYRKEKRAMAR!!!!!!!

Många kramar!!!!

Till Eva
Jag mår ju bättre.. dagarna går ju faktiskt ändå.. ibland kommer samvetet in och säger att jag inte ska få ha roligt och skratta.. inte gå vidare. men en del dagar är man ju som vanligt. men just nu är jag i en period då jag mest är arg och irriterad på min syster som lämnade mig ....
jag förstår inte varför sånt här ska hända.. Varför gick det så fort? vem ska hon finnas där för? vem tar dom nästa gång?

Det finns inga ord jag kan säga för att skänka dig lite ro ts, men en kram kanske kan vara något. Jag tänker på er.

fy vad hemskt för dej TS . förstår din kropps reaktion.... kram

Hej Lillinor!

Jag måste få beklaga sorgen....Så ledsamt att förlora sitt älskade syskon mitt i livet!

Kan inte låta bli att småle faktiskt, Du och jag har samma namn, är lika gamla och har båda förlorat ett syskon mitt i livet:(...
Jag förlorade min bror den 27 sptember 2008.....Jag vet inte om det är som de säger att tiden läker alla sår, men iaf så blir det något bättre. Eller det vill jag väl iaf inbilla mig.
Vilka fina bilder på er på bröllopet. Så söt dina lilla dotter är!
Ville bara skicka styrkekramar till dig!!!

Linda

Finns inga ord som är bra nog.. Men beklagar verkligen sorgen och tänker på dig!!

Styrkekramar!

Beklagar verkligen.....
Alltid tragiskt när människor försvinner i förtid...

Beklagar verkligen.

Mänskligt skådat kan det tyckas att för ung du dog,
men en annan visste bättre, Herren gav och Herren tog.
Sen när sommarns blommor spira från din torva opp
Skall en viskning nå vårt öra från dess blad och knopp.
Gråt ej, kära, fastän sorgen kännes svår och tung.
Bäst få dö i livets vårdag,
bäst få dö som ung.

Dikten hjälper dig förmodligen ingenting, men min mormor gick bort för en månad sen o jag sökte tröst i den. Önskade att mormor istället fick gå bort medans hon fortfarande var pigg och glad istället för i det lidande hon satt i.

Ta hand om nära o kära och glöm absolut inte dig själv.

*kramar*

Kramar om dig lääääänge.

Det är så fruktansvärt och ofattbart när det händer. Min syster dog när hon var nitton. Ramlade under en fotbollsträning så illa att hon slog huvudet i en mattvagn och dog direkt. Jag var då sjutton och jag minns det som igår.. och jag precis som Eva kan fortfarande komma på mig själv saker som jag vill säga till henne. Jag såg henne flera gånger efter hon dog och jag mådde bra av det. Jag tror det är viktigt att göra precis det man känner för vid såna här händelser. Finns inget rätt eller fel.

Min pappa gick bort i malignt melanom för fem år sedan.. och det gick också väldigt fort.. inte lika.. men ändå så fort att jag inte riktigt hann med. Då var jag höggravid med min andra dotter.

Nu ligger jag själv på sjukhus och får cellgifter för just malignt melanom. Så jag har tänkt mycket på livet och döden.. Jag är övertygad om att det finns något efter det här.. eftersom jag har "pratat både med min syster och pappa".. Men jag saknar deras fysiska person.. att kunna krama om dem.. uppleva saker med dem.. mina barn skulle ju få kusiner i hennes barn.. och både min syster och pappa skulle ju få uppleva mina barn..

Jag har frågat mig varför många gånger.. men tyvärr så får jag inga svar. :(

Kram och du får gärna skriva till mig om du känner att du behöver skriva av dig.

Min stora syster gick bort 23/8 2014 begravning om en v vet inte hur jag ska klara av att ta farväl. Hon lämnar två barn 12 och 15 vill vara stark för dom och mina barn har ju samma sjukdom som henne. Är livrädd att gå samma väg.

Jag beklagar djupt! :( skickar en massa styrkekramar till dig och din familj <3

Är det inte bättre att göra en ny egen tråd ist för att svara i en som är 5 år gammal?

Styrkekramar!!!