Känner mig inte olämplig

Hej.
Jag och min man ska påbörja vår föräldrautbildning i slutet av augusti och sedan väntar medgivande utredning.
Eftersom jag är en planerare i min natur läser jag så mycket jag kommer över och lusläser alla krav från de olika möjliga länderna.
Och plöstligt känner jag mig otillräcklig, vilket jag inte gjort tidigare.
Jag är överviktig, men inte så mycket att det på något sätt hindrar mig i min vardag, jag har varit sjukskriven för depression under ett halvår och även då medicinerad för detta (depressionen var till stor del pga barnlösheten och IVF-behandlingar) och jag har "endast" 11,5 års utbildning. Så ser det ut om man tittar utifrån kraven från länderna.
Om man tittar som jag brukar se det så har jag jobbat på samma företag i tio år, har en inkomst över medel och klarar lätt att ta hand om mig och ett barn eller två (har ju en make också som tjänar bra dessutom). Har varit tillsammans med min make i över fyra år och gifta i två.
Bra förhållande till min familj och ett lagom stort socialt nätverk av vänner.

I alla böcker jag läst så verkar det som om alla som adopterar är perfekta människor med 15 års utbildning, väldigt högbetalande jobb och perfekt fysisk hälsa i minsta lilla detalj, bortsett från de problem som kanske lett till att de inte kan få barn.

Jag letar nu efter någon som kan säga att även en "normal", icke-perfekt människa som jag kan få adoptera ett barn.