Tvillingpappa - panik!

Första beskedet vid ul var en smärre chock, sedan kom glädjen väldigt snabbt efter det. Det var så overkligt!

Kan bara gratulera dig, det är en vansinnigt härlig känsla att låta dem somna i famnen när de är riktigt små. Den härliga känslan håller i sig och växer, nu är det riktigt roligt att vakna på morgonen och lyssna på deras pladder i sovrummet, blablabla och lite sång på morgonen. De berättar saker för varandra, de skrattar och sjunger ihop.

Visst är det mycket jobb till en början, men man vänjer sig snabbt.

Rekommenderar att ni försöker vara hemma tillsammans så länge ni kan; rekommenderar dessutom livet som hemmapappa på deltid.

Som du själv säger så kommer det att gå jättebra och du kommer att få två nya små underverk att älska. Dubbelt med kramar och dubbelt med pussar.

Folk brukar fråga mig om det inte är jobbigt att ha tvillingar, då brukar jag svara så här:
Det är dubbelt så mycket jobb, men INTE dubbelt så jobbigt.

förstår du?
Jag har 5 barn så jag vet hur det kan vara. Tre av dessa barnen är under 1,5 år. Alltså när tvillingarna var 6 månader så var jag gravid igen! Fast bara med ett barn.

Lyssna gärna på min dopsång som ligger på dopguiden.se så förstår du precis hur du kommer att känna om ett tag.

nu hör jag till skaran som aldrig mådde illa eller ens hade ont när jag bar mina grabbar så där kan jag inte säga nåt..

men att ha tvillingar är så roligt,du kommer att få skratta mycket kan jag lova
det är sån fördel att ha två.de roar varann rätt så bra kan jag säga enligt min erfarenhet..'

mindre kul är det med twins när det går magsjuka och dyl

tycker du ska vara stolt som en tupp över att få chansen att berikas med tvillingar

Till TS:
Hur många barn har du idag och hur gamla är dom?

Tips läsning om vardag med tvillingar: tvillingpappa.webblogg.se

Vi har bara en son, 4 år, men det handlade egentligen inte så mycket om det för mig utan mer att det blev tilt i huvudet när vi såg att det var tvillingar. Jag hade målat upp en bild i huvudet på en familj med två barn, kön spelade ingen roll, jag hade redan börjat fundera på min ledighet med den nya osv.

Nu har jag bearbetat det en aning, diskuterat med sambon, BM, kompis och hör och häpna svärmor ;). Jag kommer även prata med psykolog under nästa vecka för att få ventilera ut ytterligare. Det känns nu lite lättare, jag har på något sätt börjat acceptera situationen och ser faktiskt lite fram emot att få lära känna två nya härliga småttingar. Dessutom har vår sons glädje över tvillingar smittat av sig en aning.

Det blir iofs spännande att se om sonen är lika översvallande glad om ett år. :)

Tack för alla kommentarer.

Va skönt att det har börjat släppa på. Det tar säkert ett tag till innan ni känner er bekväma i situationen och jag kan tänka mig att det är ännu värre när man mår så dåligt som din fru gör.

Vi blev också väldigt chockade när vi fick reda på att det bodde två i min mage. Jag tror att det tog ca 10veckor innan chocken hade lagt sig ordentligt, jag vet dock inte om den har gjort det för min man ännu. Jag kan tänka mig att det är lättare för oss kvinnor när man börjar att känna av dem i magen, då förstår man ju verkligheten lite bättre. Sen har vi ju fördelen av att vi pumpas med hormoner som gör att vi bara älskar det som bor i vår mage tillskillnad mot er pappor som inte kan få samma hormonkickar (om ni fattar vad jag menar).

Mina tvillingar är ju "stora" nu - nio år och i backspegeln kan jag nog tycka att det inte var så jobbigt med två som jag trodde. Men självklart - jag kan ju bara referera till mig själv och vi hade säkerligen tur som inte hade barn med kolik mm. Visst var det intensiva år när de var riktigt små, men när "bebistiden" var avklarad tyckte jag(och tycker fortfarande) att det blev ganska bekvämt med två lika gamla barn.

att vänta och få tvillingar är DUBBELT i ordets rätta bemärkelse. för samtidigt som vi varit så glada, lyckliga och tacksamma för våra fina flickor så har vi självklart ibland känt oss helt nedslagna och uttröttade. min man tog tvillingbeskedet bättre än jag, men han förstod nog inte riktigt vad vi var på väg in i.

att få tvillingar är dubbelt jobb. MEN det är också dubbel glädje och så mycket coolare än att bara få ett barn ;)

hej!

Tror att det är bra att du reflekterar som du gör, det visar att du ändå är en realistisk person vilket du har nytta av senare. Tvillingar är visst dubbelt så jobbigt, allt annat är förträngning MEN man fixar det! Sen har man igen det när dom är över 3 för då har dom en bästis med sig överallt så man som förälder kan luta sig tillbaka och titta på alla andra föräldrar som hysteriskt arrangerar playdates för sina barna och knappt har en enda eftermiddag då man bara umgås med familjen.
Det som skiljer sig den här gången är att du kommer att inse att rutiner är allt! Många gånger hade jag det lättare än mina kollegor i mammagruppen som höll på med fri amning etc, mina barn sov på nätterna från 3 månaders ålder och det tror jag är rätt vanligt då man har tvillingar. Sömnen är allt, häll grädde i vällingen så du får sova länge, alla knep är tillåtna!

Första reaktionen från mej var "gud vad fränt!" när vi var på första ultraljudet. Men sen efter en liten stund blev man ju o tänka lite mer på vad det skulle innebära... dubbelt av allting, skulle man verkligen klara av det osv.
Det kändes så himla overkligt alltihop, jag var alldeles skakis och kunde nästan inte sluta skratta när vi kom ut från lasarettet

Nu när dom är här sedan snart 2 år tillbaka så kan jag bara säga att tvillingar är det bästa som finns
Dom har så mycket glädje av varandra och jag tycker inte det har varit så jobbigt alls hittills. När man säger det till folk så får man kommentarer som "vänta du bara!", men jag har väntat i två år nu och än så länge är det inga problem

Hopptossan>>Vilken tur att vi är en familj med rutiner. Det har gjort livet med en liten son till en nöjesresa många gånger. Hoppas vi har igen lite när det blir dax för tvillingarna.

Soffiloffan>>Det var kanske just det där "dubbelt av allt" jag såg som en mardröm, då jag är en "sparsam" person (vissa kallar mig snål) och ogillar att ha en massa saker i förråd mm. Nu var ju tanken att återanvända de vi hade kvar från förra småbarnsperioden. Jo tjena! Men det blir nog bra när snåldjävulen i mig har slappnat av. :)

Grattis!!

Har en mini-bilskylt att sätta i bilen där det på danska står: " riktiga män får tvilligar" Hittar jag en till ska jag skicka den till dig!

Skämt å sido! Det är fantastiskt kul med tvillingar. Skönt att det börjar sjunka in och att du har folk att ventilera dina tankar med. Klart att man blir chockad. Och mår sambon inte bra så spär det säkert på det "negativa"

Lycka till, det kommer att gå bra!

Mina tvillingar föddes i fredags (090807), två tjejer på 2820 och 2420 gram. Födda i 35+5.
Känslan av att sitta med båda två i famnen var inte vad jag hade föreställt mig. Grymt coolt, kändes bra mycket mer än vad jag hade föreställt mig. Men också ett stort HJÄLP!. Jag saknade en arm!

Det blev ganska tydligt hur oerfaren man är när dom kom in med fikabrickan. När första dottern föddes (071102) var det inga problem att äta. Vi skickade henne mellan oss och åt varannan gång.
Nu satt vi med varsin paket i händerna (det tog ett par timmar innan vi fick en sån där plastback att lägga barnen i). Inte för att jag kände för att lägga ner dottern, men innan vi kom fram till teet/chokladen hade kopparna svalnat och cidern börjat bli ganska avslagen.

Ha, ha! Så är det! Fortfarande efter 2,5 år, men det blir ju bättre och bättre!
Det är coolt med tvillingar. De månar så om varandra! Bråkar och slåss också, men allt det mysiga väger upp 1000 ggr!

När vi fick reda på att det var tvillingar (v. 6) blev vi jätteglada och större delen av min sambos graviditet var vi förväntansfulla och ganska så naiva...

Vi blev båda rejält chockade när de väl kom och det tog några veckor att ta sig ut det värsta av chocken och även sorgen över hur livet så totalförändrades.

Nu njuter jag och min sambo fullt ut av de små, idag 6 månader gamla. Visst är det tufft ibland och tyvärr sover inte sonen så bra på nätterna, trots tvillingskapet... men vi har varit hemma båda två med dem i ett halvår nu och det har underlättat mycket och dessutom varit mysigt.

Det jag ville säga är att jag kan vara lite avundsjuk på dig som tycker det är jobbigt och svårt nu innan. Kanske är du förberedd och kan ta det hela lite mer realistiskt när de väl är där.

Lycka till, två små pyren som ler mot dig är en helt fantastisk upplevelse!

Jag och maken blev riktigt chockade på ultraljudet i v 19. Det fanns liksom inte på kartan att det skulle bli tvillingar! Det tog ett dygn att förstå att det var sant, sedan kom ett par veckor med blandat positiva och negativa tankar. Jag tänkte också mycket på "två av allting" och kunde ibland känna mig snuvad på den sköna föräldraledigheten (jag hade ju tänkt sitta på café och läsa böcker i ett år framöver) men ju mer vi ställde in oss på tvillingar, ju starkare blev det positiva. Mitt råd är att ge dig själv lite tid, fundera mycket och ställ sedan in dig på att det kommer att lösa sig och bli jättebra tillsist!

Nu när våra små är ett år och helt underbara! Jag skulle inte ha velat ha det annorlunda trots att jag inte har läst en bok på ett helt år!

Först, grattis till twinsen! Det är jobbigt men ujuj så underbart det är! Dubbelt av allt förutom kärlek, där får man fyrdubbelt!

Vår första graviditet så var vi på vul i v 7 pga av att jag blödde. Ett stort foster, vi var överlyckliga! Sen i v13 på ul så var det plötsligt två! Shit shit shit shit! var nog mina tankar. Hur i helvete skulle detta gå, vi har ju bara en liten bil och ett barnrum! Hahahaahaha. Sen kom verkligheten ikapp, jag bölade, maken bölade. Tyvärr slutade graviditeten i mf.

När jag blev gravid igen efter bara ett par månader så var vi även denna gång på ett tidigt vul för jag misstänkte tvillingar igen. Man såg först bara ett stort foster (börjar ni se mönstret???) men så plötsligt, som från ingenstans kom tvåan upp! JAg var tvärsäker på att det var twins redan när vi insåg att jag var gravid så jag var på nått vänster förberedd. Men maken! Han skakade, grät, skrattade och vrålade på en och samma gång. Han har berättat att han var skakis i flera veckor efteråt. Bara satt och glodde på jobbet, kom sig inte för något alls.
Chocken satt i flera veckor men så sakteliga byttes paniken ut till ett fnitter utan dess like. Så fort vi såg på varandra fnittrade vi hysteriskt.....

Ja nu är tjejerna 2,5år och världens busigaste. I februari ska de bli storasystrar och ja, trot eller ej, men det var twins från början!!! Ja okej, en tom hinnsäck och ett levande foster!

Klokt att reflektera nu och inte knuffa undan alla tankar till efter förlossningen! Grattis säger jag, det är fantastiskt på alla vis, både på plus- och minussidan.
Vi var dock rustade för två eftersom vi accepterade två återförda embryon vid ett IVF.
Du skrev om ökade risker och visst finns de. Men de helt normala tvillinggraviditeterna finns också: Jag ställde in mig på prematurbarn och handlade smååå kläder. Ut kom sammanlagt 7,5 kilo barn som fick flytta till patienthotellet efter fyra timmar.
Mitt bästa tips är rutiner. Som nån annan skrev här - utan rutiner hade vi inte klarat vardagen och tillvaron med ett äldre syskon. Låååånga mysiga amningsstunder fick vi lägga ner - det blev effektiva dubbelamningar istället. Vi delade oss då och då så att det stora syskonet fick helt egen tid. Det har vi gjort fram till nu nästan, när de passerat 2,5 år. Nu delar vi så att alla ibland får en egen miniutflykt, en egen fikastund hos mormor eller följa med och handla. Ojojoj vad ofta man säger "Vänta!, "Kommer snart" etc till det stora syskonet det första året!!! Efter ett tag började jag konsekvent säga det till småsyskonen också, även om de inte förstod. Men storasyster fick iaf här att DE minsann också fick vänta ibland.

I sommar tycker jag att tillvaron blivit mkt enklare. För jag ska inte sticka under stol med att det ibland är kaos utan dess lika med två små barn och en nyss fyllda fem. Upptäckarglädje och envishet X 2 rattar man inte med ena handen.. Men plötsligt är de STORA och fyller tre om fyra månader!

Lycka till!

Nu finns en blogg från 2017

Tvillingpappan.se