Tycker ni att mormor står närmare barnbarnet än farmor?

Mormor bor hyfsat nära oss och hämtar 1ggr/v. Farmor bor i andra änden av Europa. Mormor står barnen närmast förutom när vi precis träffat Farmor under en längre tid (vi hälsar på dem under 1-3v i sträck och hon kommer hit under motsvarande antal veckor någon eller några gånger per år). Vi skypar regelbundet men barnens intresse är rätt begränsat.

Mina föräldrar står närmare min dotter för de ses oftare pga avstånd. Jag själv var däremot närmast min pappas föräldrar när jag var liten. Nu som vuxen står jag mormor närmast och rätt långt från farmor och farfar.

Ja det tror jag och det för att kvinnor har en långt tajtare relation till sin mammor än vad män har till sina.

Jag är både mamma och farmor. Hade mycket bra kontakt med min egen mamma, dvs mina barns mormor och även bra  kontakt med barnens farmor och farfar. Däremot brydde sig inte barnens pappa om barnens mormor. Han brydde sig bara om sina föräldrar, vilket sårade mig mycket och min mamma var mycket ledsen för det. Tyvärr dog min mamma väldigt ung.
Jag känner att jag har ingen chans hos mina barnbarn och svärdottern. Det var ok innan de fick barn, men både hon och min son har försvunnit mer och mer efter att de fick barn. Det är bara svärdotterns familj som räknas och de behöver inte mig alls. Har sagt massor med gånger att jag vill ställa upp och hjälpa till, men det passar inte. Ändå tycker mina barnbarn jättemycket om mig och det är inte ok att både min son och svärdotter undanhåller kontakten för barnen. Det är inte deras val. 
Jag är otroligt ledsen över att det kanske ska vara såhär tills jag dör och de bryr sig inte för fem öre. De tycker bara att jag är fånig som är ledsen. Det är hemskt!🥲

Det behöver inte vara så!Min mamma som är både mormor och farmor ,har lika bra kontakt med alla barnbarmen,det är ingen skillnad alls.Och en del står närmare sin farmor.

Min mamma som också var både farmor och mormor hade helt klart båttre kontakt med döttrarnas barn. Sönerna brydde sig inte särskilt mycket om att kontakta vår mamma, utan överlät kontakterna till sina tjejer och svärmödrarna. 
Min erfarenhet är att det är oftast kvinnorna som håller mest kontakt med sina mammor och barnens mormödrar. 

 

Puff. Skulle vilja kolla av om denna vidriga syn på farmödrar kvarstår.

Min svärmor står min son betydligt närmare än min mamma gör. Vi alla bor i samma lilla stad så det har inget med geografi att göra, men min mamma har alltid varit lite hård av sig och jag har inte pratat så mycket känslor och mående med henne. När jag träffade svärmor så kände jag bara direkt att här var en jag kunde ty mig till. Idag ser jag nästan svärmor som en av mina närmaste vänner, jag träffar henne flera gånger i veckan och åker ofta dit även utan min sambo. Jag pratar gärna med min svärmor i telefon och jag litar till hundra procent med henne med min son och utöver mig och hans pappa är det i särklass farmor som står honom närmast. Min mamma visar inte alls samma intresse varken i mig eller min son. 

Farfar och morfar då? Är de bara helt borträknade?

Min mamma är både mormor och farmor till många barnbarn och jag kan inte se att hon skulle stå närmare något barnbarn pga vem deras förälder är. Men hon har å andra sidan ansträngt sig för att ha en bra relation med alla. 

Det kanske är mer så i början av föräldraledigheten när mamman oftast är ledig och går hem till sina föräldrar och hänger. Men livet är ju långt. Farmor har gott om tid att skapa en fin relation med sina barnbarn. 

Ja, det kan man fråga sig. 

Jag skulle säga att någon far- eller morförälders relation med barnbarn beror på många olika faktorer. Jag var betydligt värmare farmor när jag växte upp, bara för den enkla anledningen att hon bodde 20 minuter bort. Hon hämtade på förskola, hon kom på lucia och skolavslutningar, hon var barnvakt på sommarlov. Mormor bodde över en timmas resa bort, och visst träffades vi också, men då blev det alltid en övernattning så det blev ju en annan grej. 

Sen påverkar ju också personerna själva. Om pappan själv inte jobbar för att hans föräldrar ska ha en nära relation med barnen kommer ju nog morföräldrarna bli närmare, om mamman inkluderar dem. Det är ju inte hennes jobb att främst ha kontakten med farmor direkt... 

Sen kan man ju också ha en dålig relation till sina svärföräldrar. Min svärmor är väldigt knepig och flera av hennes barn har även brutit kontakten med henne i perioder. Hon gillar inte mig, och jag bryr mig inte om henne. Det är rätt givet att om jag vill ha råd om graviditet eller barn, så kommer jag i första hand vända mig till min egen mamma, än någon som jag helt ärligt talat inte vill ha nåt att göra med.

Det är olika oavsett

Det här undrade jag också. Själv stod jag som barn närmre pappa än mamma, och i den äldre generationen stod jag närmast morfar och farfar. Det var helt enkelt morfar och farfar som hade mest tid att leka med med mig. Mitt eget barn har nära relation med alla men bandet med morfar är något alldeles speciellt. 

Startfrågan är märklig i sig. I mitt eget fall hade alla försök till att ens jämföra mormor och farmor blivit skrattretande patetiska när det gällde mitt första barn. 

Mormor: Var,drygt 50, psykiskt och fysiskt frisk, jobbade heltid med just barn, hade akademisk examen med betoning på barn, första barnbarnet. 

Farmor: Var över 70, pensionär, bodde på äldreboende, rörelsehindrad efter en olycka, extremt bitter p.g.a nämnda olycka,  hade inte bara fem barnbarn utan också flera barnbarnsbarn sedan tidigare,

Vore det rimligt och realistiskt i någon enda bemärkelse att behandla och bemöta bägge exakt likadant ? Att förvänta sig att relationen skulle se exakt likadan ut enbart baserad på det faktum att de bägge var mamma till någon av barnbarnets föräldrar?

Den här mormor -farmor jämförelsen / konkurrensen som återkommer i så många trådar har väl i bästa fall sin förklaring i något slags jämställdhetstänkande. Paret som ska få barn tänker att eftersom de vill ha ett åtminstone  något så när jämställt föräldraskap ska detta automatiskt avspegla sig i det kommande barnets relation till mormor,respektive farmor. 

Men då glömmer vi lätt att bara för att paret som ska få barn (med all rätt) prioriterar jämställdhet i sin relation går detta inte rakt av att applicera på mormor och farmors relation till barnbarnet. De väljer inte när i livet de ska få barnbarn, vilka livsvillkor de ska ha då - och ännu mindre väljer de vem de ska dela barnbarn med.