Katri skrev 2009-09-26 11:22:09 följande:
Jennie med ie.. Vi pratar väldigt öppet och lyssnar på varandra. Men det pågår ibland något innan för en själv som kan vara svårt att formulera. Vi har diskuterat adoption. Mannen är lite emot det. Jag har varit väldigt öppen för det ända tills nu. Det känns väldigt främmande och svårt att förklara motståndet som har vuxit upp inuti. På nått viss dyker ordet äkthet upp. Kan man älska ett adopterat barn lika mycket som det barn man fött själv? (Svaren kommer nog att hagla känner jag, men det är frågan jag ställer mig själv)Det som är bra med ett forum som detta är just att det dyker upp åsikter som går åt två olika håll, jag tar med mig det som känns mest rätt och just nu vet jag nog inte riktigt vad det är..
Hej Katri!
Vill skicka mina styrkekramar till dig och er kamp, som är jätte hård och jobbig! Önskar att ni får bra stöd och kanske hiskeligt mycket tur- och guldägg- så ni lyckas.
Det här med adoption... Jag är adopterad från Brasilien, kom hit´när jag var 6 veckor och är nu 22 och väntar mitt första barn. Om du vill, får du jätte gärna maila och fråga om det är något du skulle vilja ha svar på - från den adopterades sida- för att kanske kunna göra erat beslut liiite enklare om det är adoption som ni vill ha, eller inte.
kan inte tillföra så mycket till denhär hemska barnlösheten som ni upplever.. men jag kan lyssna och svara fördomsfritt om det jag kan, och vet.
Styrkekramar!
Anna