vill inte skapa ett liv å sen ändra mig!

ja du svara väl egentligen på din fråga själv.
känner du att du kanske bara vill ha en kille som avelsmaskin så är nog risken stor att det blir så. Du säger du älskar din kille men ända tror du det inte kommer hålla när ni får barn, det måste ju finnas en orsak till att du känner så. Rannsaka dig själv och fundera riktigt om du älskar honom eller vill ha barn..

barn vet jag inte ens om jag vill ha, jag är bara rädd för att saker å ting ska ta slut, för att mitt förra förhållamde gjorde det, och vi va ihop i 4 år..

har alltid svårt att gta beslut,..antar att det hänger i lite i allt jag gör.

Jag vill inget hellre än att det ska funka..men hatar när saker tar slut..och allt verkar ju göra det. Få saker håller. Även hur mycket man än älskar dom nu.

jaa det är svårt sånt här. Jag är inne i en väldigt osäker period just nu, eftersom jag har vart deprimerad lr är nog fortfarande det.

Allt är jobbigt nu.

Men jag ska försöka rannska mig själv gör det varje dag.

jag är rädd det är vad jag är.

Försöker ta mig ur denna depression å dessa tvångstankar som jag byggt upp.

Att va bi...fine, men inte fan ska man ha tvångstankar om det varje dag.

det är nåt som inte stämmer.

Jag haren man och har alltid haft en dragning till tjejjer. I början av vårat förhållande när jag var 17 år så hade jag sex med en tjej för första gången.

Min man har alltid sagt att det är ok att jag har sex med tjejjer om jag vill. Men sen fick vi barn och dte har tagit upp många år av vårat liv och de tankarna legat på is men nu är minstingen tre år och jag börjar känna sug efter en tjej. Men vi bor på en liten ort och jag vill vara anonym här så det får ta den tid det tar att finna en tjej som vill. Men bara tanken på att jag kan och får ha sex med en tjej om jag vill gör att det känns bra för mig.

Det gör att jag trivs med min man och min familj för jag vet att jag kan, för jag känner inget behov att att leva med en kvinna, jag vill leva med min man och ha sex med min man men jag har alltid en dörr öppen och dte känns bra för mig.

Lycka till

Om du är inne  i en depression, ta isf tag i den först. När vi är deprimerade så tenderar vi att tänka ganska vrängt om livets mening och allt det där. Fixa det först innan du tar ett beslut om vem du vill leva med.

Att killen blir som en kompis till slut har ju att göra med om man kan hålla lågan tänd i ett förhållande. Kompis är det ju bra att vara med den man ska leva ett helt liv med, annars klarar man ju inte av det skulle jag tro. Men sexet får ju inte försvinna, då blir det ju ett annat sorts förhållande. Jag antar oxå att det lika gärna kan bli som att leva med en kompis om du väljer att leva med en tjej, det är ju samma princip där oxå.

Jag har levt snart 14 år med min kille och har under de senaste fem åren insett att jag oxå dras till tjejer. Jag älskar min kille och skulle ALDRIG dumpa honom för det. Däremot hamnar man ju i ett nytt dilemma liksom, men vi har löst det tillsammans och det gör att jag älskar honom ännu mer. Det är just därför jag valt att fortsätta mitt liv med honom. Man väljer ju partner av så många olika anledningar, inte bara vad man kände när man först träffades utan oxå hur man tar itu med livets påfrestningar.

Lite tankar som jag fick när jag läste TS inlägg.

Lycka till!

tack för att ni svarar, skönt att höra från någon son är lite äldre. Och som kanske är lite lik mig.

Känns som jag börjar bli lite på bättringsvägen.
Var hos en psykolog idag och prata, och hon sa att jag hade fått tvångstankar om detta. Och det är dom jga måste få bort så jag kan njuta av mitt liv istället för att tänka på vad som kan hända i framtiden. För denna tvångstanke får mig ingte att må bra. Det är ingte mitt förhållande till honom som är dåligt eller att jag inte har någon lust till han. Utan det är min rädsla som jag har.

Så jag vet inte om jag är bi eller hetero. Det kan jag bara bestämma. Men jag kan inyte göra det just nu.

Jag känner att jah heller aldrig skulle vilja byta ut denna underbara kille som jag har..:)

Det där med att man bara blir vänner rädslan har jag nog bara på grund av mitt första förhållande. Där dog sexet ut pågrund av olika anledningar. Det behöver ingte betyda att det gör det här med.
Men man funkar ju så, att har en sak hänt kan det säkert hända igen å så bygger man upp en rädsla för det med.

Har kommit på att jag är rädd för mycket.

Åhhh vad bra för dig att du kommit iväg till en psykolog! Du ser ju redan klarare på saker och ting, det märks.

Ta det lugnt du, så ska du se att bitarna till slut faller på plats. Tyvärr behövs det ofta lite tid för att komma fram till de rätta svaren och det kan ju kännas jobbigt ibland. Men det är nog värt det i slutändan när du känner dig klar med vem du är egentligen.

jaa, det kan nog inte skada att prata med en pyskolog. Är det så att jag är bi, vill jag lära mig att acceptera det. för det känns som att jag kanske är det, eftersom jag har så mycket funderingar kring det. Men vill inte vara rädd för det.

Enda tipset jag kan ge: ta en dag i taget. Om du överanalyserar konsekvenserna över risktagning (att ingå i ett förhållande är att försätta sig i risk) så kommer du aldrig kunna leva i ett lyckligt förhållande.

nä det är sant, jag vet att jag förstör för mig själv genom att vara så rädd för allt som är en risk. det är det jag måste jobba bort..