Kan du be ditt barn vara tyst?

Det skulle vädldigt mycket till för att jag skulle göra det. Kanske om jag hade en bebis i famnen som väcktes av ljudet, men itne bara för attjag tyckte att det var irriterande. Jag har 10 000 gånger fler gånger velat säga till vuxna att vara tysta när de pratat i mobiltelefon eller tjatar med varandera.

Nej det skulle jag troligen inte göra.

Nej jag skulle inte säga till föräldern annat än i undantagsfall - om det inte var föräldern som var högljudd - utan barnet såklart. Så pass mycket respekt förtjänar åtminstone barnet; att få bli bemött som en medmänniska och slippa få kritik uttalat över sitt huvud, liksom, bara för att det är ett barn...

Ska väl tillägga att jag håller med här; precis som ifall det var en vuxen som störde så ber jag ju inte personen vara lite tystare "bara för att" utan om det faktiskt fanns en vettig anledning till det.

Ja om barnet var i en ålder där man kan förvänta sig att det kan fixa det. Ingen större ide att be nån få tyst på ett spädbarn liksom.

Fast nä jag skulle nog inte säga till. Jag skulle nog ge irriterade blickar, sucka och gnida mig över pannan för att förmedla att jag led av oljudet

Ja

Jag skulle nog snarare i första hand säga åt barnet, inte föräldern. Oftast lyssnar barn bättre på andra än föräldrarna iallafall. Min man sa åt våra kompisars barn när vi var på restaurang. Oj vad tyst det blev. Han väntade länge ändå. Men eftersom vi krävde att vår son som var mycket yngre skulle sitta still, så tyckte vi att deras barn kunde göra detsamma. Speciellt eftersom de var mycket äldre. Och det var verkligen ett j-la liv på dem.

Självklart skulle jag säga till. Barn behöver lära sig att respektera andra människor och om föräldrarna inte har förstånd nog att göra det så får väl jag.

Det här att man blir mer irriterad på tonåringar och vuxna kan jag hålla med om, men undrar samtidigt hur det då skulle ha sett ut om dessa personer fått sig en tillsägelse som barn och redan då lärt sig "folkvett".

tycker det är ganska sällan jag stör mig på just barn som lever om. nån gång ibland kan jag tycka det är väldigt underligt att en förälder kan stå och snacka med en kompis eller stirra ut genom fönstret medans barnet lever rövare.

skulle inte säga att det är speciellt lätt att få tyst på en unge alltid. iaf inte min. vissa gånger är det bara helt kört, han är för uppspelt för att hålla ljudnivån nere eller för trött eller grinig för att gnället inte ska störa alla andra oavsett vad man gör.

jag skulle nog kunna säga till ett barn om det var lite äldre och det var helt outhärdligt med oväsen. annars står jag ut.

ja, men det beror sig på verkligen hur situationen är och vad det gäller. Det är så svårt att kategoriskt säga ja eller nej till en sådan fråga för det beror sig helt enkelt på men det är ju klart att man kan be någon att vara det.

Ex. Jag har sagt så direkt till två barn när föräldern inte sa till dem för andra gången i rad. Första gången var jag bredvid och iaktog hur mamman tänkte göra. Dessa två barn kände jag väldigt väl och situationen var följande: De skrek och sprang lekandes i korriodern inne i porten så att vi inte fick någon ro i vårt hem. Det tyckte jag var oacceptabelt och eftersom modern i fråga inte sa åt sina barn var jag tvungen att markera att det är inte ok. Ingen rolig sits men det är viktigt att säga ifrån och ha olika åsikter och det är viktigt att barnen vet om att vissa människor kan ogilla just detta beteende. Det sades med bestämd röst och tydlighet. Hellre säger jag ifrån direkt än gör i smyg till värden. Det är viktigt att barnen lär sig att vuxna är olika i sådant.